Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 37, den 11 juni 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Forts fr. sid. 58
— Ja, Hertha får jag kanske säga för gammal
vänskaps skull till Elsvig? — Skål då, Hertha! —
Han böjde på hufvudet, drack så begärligt i
långa drag.
— Jo, naturligtvis.
Det var då visst de enda ord hon kunde hitta
på att svara sin nye bror, hvad han än sade, tänkte
Hertha, medan munterheten, underlättad af
champagnen, steg inom henne. Det föreföll henne,
som om hon inte sagt annat än: — Ja,
naturligtvis. Joo, naturligtvis. — ända sedan de började
med ostronen.
Elsvig satt och såg ut att ha ledsamt. Hennes
ögon blefvo små och tunga.
— Nå, om nu kriget tar slut, sade hon
plötsligt, litet försmädligt med ett försök att rycka upp
sig, hur går det då? Är du af med din plats då,
Hertha?
— Tja, antagligen. Men kommer dag, kommer
råd! Vi är inte där än! — —
— Jag är glad, att jag inte känner så där,
förklarade Elsvig lågt, högtidligt och såg rakt ut
framför sig med lysande ögon. Jag kan med
handen på hjärtat bedyra, att om fördelarne än vore
aldrig så stora, så ville jag hellre vara af med
Text till bild å sid. 582.
Riksmuseet .vid Frescati, till hvilket inflyttningen började
för ett år sedan, öppnade lördagen den 3 juni icke
mindre än tre af sina afdelningar, nämligen den mineralogiska,
evertebrat- och vertebratafdelnin.rarne Förut ha som
bekant öppnats entomoiogiska afdelningen samt hvalmuseet.
Under loppet af sommaren torde de återstående
afdelnin-garne bli färdka att öppnas och närmast af dem den
botaniska. Lokalfrågan för den etnografiska afdelningen är
ännu icke klar och i hvarje fall finns för den samma ingen
plats i det nya riksmuseet. De nu öppnade afdelningarne
göra ett enastående storartadt och imponerande intryck
7 ext till bild å sii. 588.
På tisdazen i förra veckan inträffade en ganska svår
järnvägsolycka på Rimbobanan invid Stockholm Lyckligtvis
kostade den intet männukolif, mtn den åstadkom betydlig
materiell skada och vållade allvarliga trafikh n ;er. Mellan
Täby och Wallentuna stationer brast en ko jpelbult med den
Påföljd att fem stycken tun. t 1?stade vagnar rusade
tillbaka till den förstnämnda stationen. Vagnarne susade med
våldsam fart förbi stationen och inötte snart ett godståg,
som man icke lyckats hej fa. Sammanstötningen blef
mycket häftig. Godstågets lokomotiv vräktes i diket och en
mängd vaenar blefvo illa åtgårg»a. Lofcomot vpersonalen
undkom märkvärdigt noe med blotta förskräckelsen.
VÄRLDSKRIGET.
Om fredsrösterna ganska ofta under de senaste
månaderna framträtt med en anmärkningsvärd
styrka, så öfverröstades de emellertid fullständigt
af de larmande krigshändelser, som inträfiade
under tiden från den 28 maj till den 4 juni. Var
perioden för centralmakterna öfvervägande
lyckosam, så hade den för ententen i motsvarande grad
prägel af en "svart" vecka.
Visserligen ha fransmännen med samma
glänsande krigskonst häfdat sina ställningar i
Meuse-sektionen och engelsmännen rapporterat ett par
smärre framgångar från det egyptiska fälttåget och
kolonikriget, och visserligen ha ryssarne ansträngt
sig på den galiziska fronten, en ansträngning som
dock förblifvit fruktlös; men den segerrika
österrikiska offensiven genom de Vicentinska alperna
har denna vecka dominerat hela krigskrönikan.
General Cadorna har ej haft annat val än att dra
sina linjer tillbaka, hvilket ej kunnat ske utan
af-sevärda förluster i folk och materiel. Endast i
fångar sägas italienarne ha förlorat åtskilligt öfver
30,000 man under de strider, som sedan ett par
veckor rasat i sydtvrolen. Sedan österrikarne
prässat fram sina ställningar på sin västra flygel,
dem och veta att frid rådde på jorden. — Jag är
verkligt neutral. För mig äro alla bröder,
medmänniskor — —.
— Ja, du är idealist du, lilla Elsvig, en riktig
liten entusiast-idealist. Och det skall en liten
kvinna vara!
Direktör Schaabye såg förälskadt på sin hustru,
försökte ta fatt på hennes hand, men hon drog
sig undan.
— Men vi båda, vi är realister, sade Hertha
skrattande. Vi’ får säga som den där gumman
som stod och sålde smör på Växiö torg: "Om bara
det härå kriget ville hålla på i en fyre, fem år te,
så kunne en komme sej lite tör här i vä’la."
Inte sant’ Göran?
— Joo, Joo, naturligtvis!
Direktör Schaabye skrattade igen, men det lät
litet tvunget den här gången.
Elsvig gjorde en rörelse som af piågad känsla..
Hertha såg nyfiket på henne.
Med ens blef hon varse halssmycket på
Els-vigs hvita nacke. Det gnistrade — klargrönt som
eld — smaragder och briljanter. Det var just det:
samma som hon gått och förälskat sig i nere i
juvelerarfönstret vid rue de Rivoli.
i Etschdalen, samlade de sin kraft mot den
italienska centern, hvars två fasta värn voro de båda
platserna Asiago och Arsiero och de framför
liggande starkt befästa bergssträckorna.
Österrikarne togo i veckans början flera af de
italienska pansarverken framför de nämnda platserna;
och sedan de genom flankeringsmanövrer, riktade
såväl mot Asiago som Arsiero, hotat
återtågs-vä*arne för Cadorna, syntes det afgjordt, att dessa
platsers fall var nära förestående. T"trakten väster
om Arsiero hade österrikarne trängt öfver
Posina-flodens dalföre; och vid Asiago intogo de
ställningar i omedelbar närhet af den enda
tillgängliga återtågsvägen. Den 1 juni kunde också
österrikiska generalstaben meddela, att ärkehertig
Eugens trupper tagit de båda nämnda platserna.
Betydelsen af denna seger är uppenbar.
Italienarnes andra försvarslinje är genombruten, äfven om
det skett på en mycket smal sträcka, och vägen ner
till Vicenza och den venetiska slätten är icke lång.
Kanske än mera ägnade att lyfta stridshumöret
hos centralmakterna och ge glans åt deras
krigslycka voro krigshändelserna till sjöss. Det största
sjöslag, som någonsin hittills förekommit,
utkämpades på eftermiddagen den 31 juni och den
därpå föliandè natten.
Den tyska atlantflottan mötte vid denna tid en
stor engelsk slagflotta utanför den jylländska
västkusten. En serie af hårda strider utspann *ig,
varur tyskarne kommo relativt helskinnade undan,
medan engelsmännen drabbades synnerligen svårt.
Af den engelska rapporten framgår, att på deras
sida icke mindre än sex väldiga pansarfartyg
gått förlorade: slagkryssarne Queen Mary,
Inde-fatigable. Invincible och kryssarne Defence, Black
Prince samt Warrior. Fem jagare gingo
likaledes förlorade och rörande sex andra omtalas, att
deras öde är okändt.
Enligt hvad tyska amiralitetet rapporterat
utgöras tyskarnes förluster af slafskeppet Pommern
och den lilla kryssaren Wiesbaden, möjligen äfven
kryssaren Frauenlob och några jagare, hvilkas
öde är okändt.
Gifvetvis har underrättelsen om den väldiga
bataljens resultat mottagits med jubel af central-
- 591 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
