Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 39, den 25 juni 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOTTFRID ADLERZ.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Ingen svensk man torde med mera tålamod och
framgång ha ägnat sig åt utforskandet af
insekternas lif än lektor Gottfrid Adlerz i Sundsvall. I
dagarne har han äter riktat vår entomologiska
litteratur med ett arbete om "Gräfsteklarnes lif",
som förvisso kommer att locka ett mycket stort
antal intresserade läsare. Icke utan skäl har man
jämfört Adlerz med den nyligen aflidne franske
naturforskaren Jules Henri Fabre: hvad den senare
varit för utforskningen af myrornas lif, har den
förre varit för utforskningen af steklarnes.
Framför allt har han lämnat i hög grad lärorika och
fängslande bidrag till det svåra spörsmålet om
instinkts- och förståndshandlingar hos insekterna.
Den gamla åsikten om insekten som en
automatisk reilexmaskin synes ej längre kunna
upprätthållas. Icke minst genom lektor Adlerz’
forskningar synes det numera ådagalagdt, att
insekterna ingalunda ledas blott af blinda och
omed-görliga instinkter, utan fastmera visa prof på en
icke föraktlig intelligens, i det att deras skenbart
rent maskinmässiga verksamhet under vissa
förhållanden kan förändras i riktning af större
ändamålsenlighet. Det är intet vanligt nöje, som
beredes läsaren, när han i den nya boken får taea
del af de skickligt anordnade försök, med tillhjälp
af hvilka lektor Adlerz på detta svårframkomliga
område sökt lista sig fram till sanningen.
Gottfrid Agaton Adlerz är född i Vadstena den
25 febr. 1858 och son till dåvarande rektorn vid
därvarande elementarläroverk, sedermera
kyrkoherden i Kuddby Carl Erhard Adlerz och hans
maka Ulrika Kalén Sin elementarbildning erhöll
han vid Linköpings högre allmänna läroverk, där
han aflade mogenhetsexamen år 1878. Redan som
skolyngling hade han visat utpräglad förkärlek för
zoologiska studier och som student hängaf han
sig helt åt desamma. Efter ett par års studier
vid Uppsala universitet aflade han därstädes
filosofie kandidatexamen år 1882, studerade därefter
äfven vid Stockholms högskola, där zoologien
då i prof. Leche fått en framstående målsman,
blef filbsofie licentiat 1887 och samma år filosofie
doktor. Därefter tjänstgjorde han som amanuens
vid Stockholms högskolas zootomiska institut och
mottog förordnande som docent i zoologi
därstädes 1889.
Redan vid denna tid hade Adlerz doKumenterat
sig som en entomologisk forskare af hög rang
genom sina "Myrmekologiska studier" (med
myr-mekologi förstås läran om myrorna), hvars första
del utkom 1884 och som med flit och ihärdighet
fullföljdes genom ytterligare tre, den sista af år
1902. Sedermera har han sammanfattat resultaten
af sina myrstudier i det förträffliga, mera populärt
hållna arbetet "Myrornas lif", som han utsände år
1913. År 1890 fick han af Vetenskapsakademien
mottaga det Flormanska priset på grund af det
utmärkta anatomiska arbetet "Om
digestionsse-kretionen och några andra därmed
sammanhängande fenomen hos insekter och myriapoder"
(mv-riopoder = tusenfotingar) och skulle haft fullgoda
anspråk på en entomologisk lärostol vid ett af
våra universitet, om staten ansett sig ha råd att
bestå sig med en sådan. Då detta emellertid icke
var fallet, nödgades Adlerz träda i
läroverksundervisningens tjänst och år 1894 utnämndes han
till lektor i naturalhistoria och kemi vid
Sundsvalls högre allmänna läroverk.
Att ungdomen härigenom vann en god lärare,
kan man utan svårighet förstå. Märkligare är, att
Adlerz i motsats mot så många andra icke därför
gick förlorad för forskningen. Fastmer fortsatte
han där sina myrstudier, upptog och genomförde
sina stekelforskningar och hann därjämte med att
behandla äfven andra intressanta problem, om
hvilkas omfattning man får en föreställning af
afhand-lingstitlar sådana som "Periodische
Massenver-mehrung als Evolutionsfaktor" ("Periodisk
massförökning som utvecklingsfaktor") och "I hvilken
ordning tager djurvärden en ur hafvet uppdykande
ö i besittning?" Andra viktiga arbeten af honom
äro den 1902 i Vetenskapsakademiens handlingar
offentiggjorda studien "Cereopales maculata, en
parasitisk pompilid", och den 1896 utgifna
afhandlingen "Stridulationsorgan och ljudförnimmelser
hos myror".
För sina utmärkta förtjänster som entomologisk
forskare blef Adlerz också år 1905 kallad till
ledamot af vetenskapsakademien. Den närmaste
anledningen härtill torde ha varit att söka i den
publikation om lefnadsiörhållanden och instinkter
hos ett par rofstekelfamiljer, som utgjorde det
första bidraget till den stekel-psykologi hvars
vidare utformande han med sådan ihärdighet
fullföljt.
Ty ihärdighet vill det till för att bedrifva
forskningar af detta slag. Qräf^teklarne t. ex. hålla till
på soliga och sandiga ställen, och den, som vill
studera dem, får ej vara rädd för gassande
solsken. Ju varmare det är, desto verksammare äro
de med jakt, bobyggnad och hvad de i öfrigt
sysselsätta sig med. Det skall ett englalikt tålamod
till för ett tillförlitligt utbyte af de iakttagelser
man kan göra på dessa för oss så främmande
och med människan så grundväsentligt olika
organiserade varelser. Det inträffar lätt så många
moment, som göra, att man kan få börja en
observationsserie på nytt. Men Adlerz blir aldrig trött.
Timme efter timme kan han ligga på en sandig
södersluttning och ge akt på gräfsteklarnes
be-skärtiga sysslande. Han utväljer en bestämd
individ och skrifver upp i sin anteckningsbok allt
hvad djuret ifråga tar sig till. När han så fått till
stånd ett tillräckligt antal anteckningar, bearbetar
han dem på ett utomordentligt sätt för
vetenskapen och för allmänheten. Helt enkelt mästerliga
äro t. ex. de iakttagelser och experiment, som i
hans senaste arbete ligga till grund för skildringen
af den spännande kampen mellan
sandjägarelar-ven och Methoca och huru listen slutligen
öfver-vinner styrkan.
Adlerz’ intressen sträcka sig äfven till
arkeologien. På vitterhetsakademiens uppdrag har han
verkställt mycket förtjänstfulla undersökningar af
ett antal förhistoriska fornminnen i Medelpad och
därigenom förvärfvat sig ett äfven bland våra
forn-forskare aktadt namn.
Sist men icke minst förtjänar lektor Adlerz ett
erkännande för sitt populärvetenskapliga
författarskap. Det säger något, att han författat N:o /
("Människans ursprunu") i Verdandis småskrifter:
den har utkommit i fyra upplagor. I samma serie
om vi icke missta oss har han äfven behandlat
Charles Darwin och lämnat en utmärkt
sammanfattning af sina stekelforskningar. Hars "Bilder
ur Sveriges insektslit" har utgått i tre upplagor och
han har äfven behandlat Sveriges fjärilar.
Hvartill komma de populärvetenskapliga skrifter om
myrorna och gräfsteklarne, som redan ofvan
omnämnts.
Sedan 1894 är lektor Adlerz gift med Emilia
(Emma) Mathilda Liijedahl, dotter af fabrikören J.
T. Liijedahl och hans maka, född Nilsson.
- 610 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
