Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 40, den 2 juli 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖGSOMMARFISKE.
JÄMTE FOTOGRAFIER FÖR HVAR 8 DAG AF A. KNÖPPEL.
Långt inne i den
småländska skogsoceanens
människofattigaste
vildmarker ligger
ödemarks-sjön. Lockande och
trolsk, fiskrik. Genaste
vägen dit går öfver stora
vatten, utefter smala,
steniga vägar, som orma
iram genom täta
småskogar af gran och tall,
öfver väldiga
planteringar af manshög, tät
Ungskog. Genom sanka
kärrdrag, tätt bevuxna af
björk och al, där
morkullorna flitigt draga under
ljudligt knort och knisp
i vårens välsignade
stunder. Där draga de
ännu i högsommartid.
Så tar vägen ändtligen
slut och stigen börjar. .
Slingrande, stenig, otydlig. Den går öfver fall och
gamla gräsbevuxna kolbottnar. Genom susande
björkskog med höga, gråmossiga stammar och
festoner af vajande löfmassor. I gläntorna flödar
solskenet ned på den nyfödda ormbunksprakten,
som står iotshög och tät som en vassbänk under
björkarna, glittrande af en nyss passerad åskbys
vattendiamanter. Lysande af vårgrönskans späda,
bedårande färg. Dan finaste, mest tjusande bland
tärger. Så tar också stigen omsider slut och man
måste leta sig fram genom illmarker, igenvuxna
af gran- och talbnår. Öfver sten och skärf, öfver
störtade, multna stammar, som ligga dolda af våt
mossa, ötversnöaie af förvissnade, gulbruna löf
och barrnålar. Fram .öfver slippriga, halfruttna
gren- och rishögar. Öfver flyn, kärr och
sump-trakter.
Dir ligger sjön ändtligen. Öfver dvärgtallarna
där borta på andra sidan det stora, vågande
gung-tlyet glittrar en vattensamling fram. Här och där
infattad af högstammig gran- eller låg, knotig
tallskog, hvars förvridna stammar och grofva
grenverk lysa i den nedgående solen med glans af
koppar. En trolsk ödemarkssjö, inramad af susande
barrskogar, hvars stränder sällan trampas af
människofötter. Här och där en myr med låga,
förkrympta dvärgtallar och
half-döda, gråmossiga sumpgranar,
växande i drifvor af pors och
skvattram. Litet hvarstädes
svarta skelett af stora träd,
hvilkas nakna, förvridna grenar och
stammar äro nedmöglade af
mossor och vajande, svarta laftrasor.
I sjöns gulbruna
mossvattens-di up gå stora, mörka aborrar,
sotiga och kutryggiga som gamla
älgtjurar. Väldiga, svartmuskiga
gäddor med matt kopparglans
på buk och sidor lura i de glesa
rörvassarna eller under
strandens gungande torftufvor, klädda
med yvig, krypande, buskartad
ljung.
Ingen kan-tro att där finns fisk
i vattnet. Ty ödemarkssjöns
mörka yta står morgnar och
kvällar blank och stilla. Den röres
ANDREDE.
sällan af annat än
vindens öfverstrykande ilar.
Sällan höres ett plask af
småtisk eller af stora
roffiskar, som eljest
förfölja sitt flyende byte
och krossa spegelglasen
i småvikarnas blänkor,
där hvita näckrosstjärnor
lysa på vattenhimlen.
Men där finns dock fisk
i ödemarkssjön — stor
fisk — fastän sjöns stilla
yta endast bringas i
rörelse af näckrosornas
runda, gröna och
brunröda blad, som vikas
upp som hundöron, då
vinden sätter i en pust.
Just nu i
högsommartid är det stycke
småländsk natur, som
inramar skogsgölens
blekbruna vatten, underbart vackert. Porsens hvitgula
blommor sända ut sina bedöivande dofter.
Hjortronmyren blommar ännu här och där och glimmar som
en svagt lysande stjärnkarta på grönt och brunrödt.
Tufvor och rödmossa äro öfversållade af
tranbärs-rankornas små fagra skära blommor. Granarna
lysa med ljusgröna årsskott. Tallarna ståta med
smala, blekgröna vaxljus på hvarje gren. Till och
med enen visar sina nya ljusgröna plymer och
gulgröna bär: Se min nya dräkt, hur vacker!
Lika arm som sjön ser ut att vara på fisk, lika
fattiga synas markerna vara på vildt. Men pass
upp bara! Se älgkon därborta, som trafvar öfver
bergknallen in i den skyddande storskogen.
Silf-verben och mörka, klippande öron. Och här de
färska rådjursfjäten i kärrdragets mjuka
starrgräsmatta. Och harpärlorna bland pors och hjortron^
tufvor vid sjökanten. En jägares öga ser också
titt och tätt märken och dun efter skogsfågelns
balningar på de gamla kolbottnarnas eller de
otydliga stigarnas torra myllfläckar. Och här ligger
skellettet af en slagen tjädertupp i en sol af
lösslitna, kringspridda ving- och stjärtpännor bland
pinnar och ris. Där borta en och vid gölkanten
en tredje. Dafhöksbragder under både
tjäderspels-tiden och nu, då hungriga hökungar skria efter föda.
MYRBACK.
- 635 -
Forts, å sid. 638.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
