Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 41, den 9 juli 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR THÉEL.
TILL PORTRÄTTET A
Den 13 juni nedlade en af Naturhistoriska
riksmuseums främsta krafter den befälspost han där
i nära ett kvartsekel innehaft: dagen före ingången
i sitt sextionionde lefnadsår afgick nämligen
intendenten, prof. Hjalmar Théel från sin ställning som
prefekt för evertabratafdelningen å detta museum.
Johan Hjalmar Théèl är född i Säter den 14
juni 1848 samt son till kaptenen vid
Dalregementet Johan Jakob Tjäder och hans maka Zaphira
Olivia Margareta Leijonflycht. Efter att år 1869
ha blifvit student i Upsala hängaf han sig där från
början med ifver åt zoologiska studier och vann
snart anseende som en af Wilhelm Liljeborgs
mest lofvande lärjungar. Redan efter tre års
studier aflade han (gamla) filosofie kandidatexamen
1872 och promoverades samma år till filosofie
doktor. Efter att ytterligare ha gifvit prof på sin
vetenskapliga skicklighet erhöll han 1875
förordnande som docent i zoologi; det var särskildt
hafvets lägre djurvärld han valt till föremål för
utforskande.
Samma år blef Théel satt i tillfälle att som
zoolog åtfölja Adolf Nordenskiöld på hans
forskningsfärd med segelskutan "Prøven" till NovajaSemlja
och Jenisejs mynning och vann därvid i sådan
grad dennes förtroende, att då följande år en
expedition landvägen till Jenisej anordnades, an
örtroddes ledningen däraf åt Théel.
Det vetenskapliga resultatet af dessa
forskningsresor nedlade Théel i ett flertal afhandlingar på
franska, som gjorde hans namn internationellt
berömdt. Därom vittnade framför allt det uppdrag,
som år 1878 lämnades honom från England att
undersöka och beskrifva den rikhaltiga samling
af till holoturiernas ("sjökorfvarnes") klass hörande
djur, som den engelska korvetten Challenger
hemfört från sin bekanta, åren 1873-76 för
djuphafs-forskning företagna världsomsegling. Likaledes
an:örtroddes åt honom att bearbeta de af" Knight
Erranf-expeditionen 1880 och de af den
amerikanske kustbevakningsångaren "Blake" åren 1877
-80 tillvaratagna holothurioiderna (tagghudingarna).
År 1883 kallades Théel att efter Tycho Tullberg
öfvertaga prosektorsbefattningen vid den af denne
grundade zoologisk-zootomiska institutionen vid
Upsala universitet, där han sex år senare (1889)
vann befordran till e. o. professor i jämförande
anatomi. Bland frukterna af hans forskningar
under denna tid förtjänar särskildt nämnas hans
arbete "Ön the development of Echinocyamus
pu-cillus", hvilket af Vetenskapsakademien belönades
med halfva Letterstedtska priset.
Samma år detta arbete utkom (1892) utnämndes
Théel till Sven Lovéns efterträdare som professor
och intendent vid Naturhistoriska riksmuseums
afdelning för de ryggradslösa djuren. De insatser
han som sådan gjort äro högst betydande. Sålunda
är det hans förtjänst, att de rika förråden af
studiematerial på detta område, som dittills till största
delen magasinerats i mån som de ingått, blifvit
ordnade och katalogiserade och det på ett
mönstergilt sätt. De senaste åren har han haft den
visserligen med många mödor och besvärligheter
förenade tillfredsställelsen att få öfverflytta dessa
samlingar till de ljusa, rymliga och ändamålsenligt in-
föregàende sida.
redda lokalerna i Riksmuseums ståtliga
nybyggnad vid Frescati, där han med biträde af assistenten
Odhner ordnat en utställning, om hvilken
sakkunniga besökare afgifva det omdömet, att den vittnar
om konstnärens ej mindre än om
vetenskapsmannens blick för naturens otaliga skiftningar i
form och färg. Slutligen och framför allt bör
erinras om hans påbörjade vetenskapliga
bearbetning af samlingarne, hvars hittills vunna
resultat offentliggjorts i serien: "Northern and arctic
invertebrates in the collection of the Swedish
State Museum".
Allt sedan professor Théel tillträdde sin
befattning vid Riksmuseum, har han därjämte varit
föreståndare samt sedermera prefekt för den genom
den Regneilska donationen grundade zoologiska
stationen å Kristineberg vid Gulmarsfjorden.
Redan under sina första studieår hade han vunnit denna
vetenskapliga institution kär och under hans
nitiska hägn har den utvecklat sig till allt större
betydelse för vår zoologiska forskning. Genom
donationer, som ställdes till hans förfogande, blef
Théel i tillfälle att väsentligt utvidga och förbättra
densamma, icke minst genom uppförandet af en
vinterstation, så att arbetena därefter kunde pågå
under hela året, äfvensom därigenom att en
särskild föreståndare blef anställd vid densamma, som
ständigt har sin verksamhet dit förlagd. På denna
förträffliga institution har det så under de senaste
decennierna blifvit möjligt att utföra ett stort antal
forskningsarbeten, hvilka ländt den svenska
vetenskapen till heder, och numera är det väl ingen
zoologiens idkare i vårt land, som försummar att
här göra närmare bekantskap med hafvets i så
många hänseenden underbara fauna och flora och
särskildt att iakttaga dess djur- och växtvärld i
lefvande tillstånd. Det ligger knappast häller
någon öfverdrift i att påstå, att Kristineberg under
Hjalmar Théels ledning utvecklats till en af de
främsta i hela Europa, som numera icke så litet
uppmärksammas äfven af utländska vetenskapsmän.
Utöfver det kräfvande arbetet som intendent och
de vetenskapliga forskningar, som direkt föranledts
däraf, har Théel funnit tid äfven till en rad af mera
fristående värdefulla undersökningar, på hvilka
dock här på grund af deras för allmänheten mindre
lätt tillgängliga ämnen icke skall närmare ingås.
Som en särskild förtjänst hos hans arbeten
plägar framhållas de vittnesbörd han i dem lämnat
om sin utomordentliga förmåga som tecknare.
När Hjalmar Théel nu lämnar de befattningar
nan under så lång tid och med så mycken
förtjänst beklädt, är det emellertid ett ord som
särskildt är på sin plats: ett erkännande för det sätt.
hvarpå han alltid och städse förstått att sätta
vetenskapen och dess intressen öiver allt annat.
Anspråkslöshet och oegennytta ha präglat all hans
gärning. Och alla, som gjort hans bekantskap,
särskildt de många naturforskare, som under årens
lopp besökt Kristineberg, ha i honom lärt sig skatta
den rikt begåfvade, hjärtegoda människan i minst
lika hög grad som den skarpsynte, samvetsgranne
och trägne forskaren. Kanske är det tomrum,
som vid hans afgång uppstått efter den rika
personligheten, det, som det blir allra svårast att fylla.
- 642 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
