Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 42, den 16 juli 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISAK COLLIJN.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Den 30 juni ägde vaktombyte rum vid ett par
af våra främsta centrala forskningsinstitut. Både
riksarkivarien Hildebrand och riksbibliotekarien
Dahlgren, hvardera högt förtjänt om det verk,
hvars högsta ledning varit honom anförtrodd, fingo
då af K. Maj:t mottaga nådigt bifall till sina
afskeds-ansökningar. Till deras efterträdare utnämndes
samtidigt resp. professorn i historia vid Lunds
universitet prof. Sam Clason och förste
bibliotekarien vid K. biblioteket d:r Isak Collijn. För den
stora allmänheten är den förre på grund af sina
skrifter till upprättande af den afsatte konung
Gustaf IV Adolfs minne och sin verksamhet som
politiker, välbekant. Mindre känd torde däremot
riksbibliotekarien Collijn vara, ehuru denne i själfva
verket inom fackkretsar åtnjuter internationell
berömmelse.
Isak Gustaf Adolf Collijn är född i Halmstad
den 17 juli 1875, son till grosshandlaren därstädes
Olof Gustaf Collijn och hans maka Hulda Gerda
Wallberg. Efter att na aflagt mogenhetsexamen
vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm
blef han 1893 student i Upsala, där han aflade
filosofie kandidatexamen 1896 och filosofie
licentiatexamen 1901. Följande år promoverades han till
filosofie doktor. Den romanska filosofien var det
ämne, hvaråt han i början inriktat sina studier
och hans gradualafhandling utgjorde en lärd
utredning om de toponymiska latinska suffixen -anus,
-inus och -ensis i franska och provensalska
språken.
Redan före sin promotion hade Collijn
emellertid börjat tjänstgöra som amanuens vid
universitetsbiblioteket i Upsala och det visade sig snart,
att det just var på biblioteksbanan han skulle
vinna sina stora segrar. Det var framför allt de
äldre boktrycken och medeltidskrifterna, som
lockade hans håg, och det dröjde icke länge, förr än
han speciellt på inkunabelforskningens område
svingat sig upp till vårt lands främste. Med
inkunabler förstår man som bekant sådana böcker,
som äro tryckta före år 1500, och i
Upsalabiblio-tekets rika skatt af sådana hade han de bästa
tillfällen att lägga en fast metodologisk grundval
för fortsatta forskningar. Denna metodologiska
grundval i förening med en forskarhåg och en
forskarflit, som synas obegränsade, ledde honom
från det ena lyckliga fyndet till det andra,från
den ena viktiga upp’äckten till den andra. Äfven
bland den stora allmänheten torde vara beKanta
hans forskningar och fynd i gamla permar, genom
hvilka ett stort antal hittills obekanta inom Sverige
utförda boktryck kommo i dagen, som helt
omskapade vår äldre svenska boktryckerihistorias
utseende. Mest känd i lekmannakretsar torde vara
hans upptäckt af en redan år 1488 tryckt
aflats-kungörelse, "Articuli abbreviati", hvilken numera
intager platsen som det äldsta kända boktryck
på vårt svenska modersmål: det äldsta svenska
boktryck öfver hufvud går tillbaka till år 1483.
För fackmännen gälla hans kataloger öfver
svenska inkunabler som ovärderliga och oumbärliga.
Första delen af hans "Kataloge der Inkunabeln
der schwedischen öffentlichen Bibliotheken"
utkom 1904. Den omfattade de i Västerås
läroveirks-bibliotek befintliga trycken och efterföljdes redan
1907 at en andra, som gripit sig an med
inventeringen af Upsala universitetsbiblioteks storar-
tade samlingar. Härtill slöt sig 1909 en katalog
öfver Linköpings stifts- och läroverksbiblioteks
inkunabler och 1914 början till en fjärde del öfver
K. biblioteket i Stockholm.
Genom dessa och andra utmärkta arbeten, hvilka
det blefve för långt att här uppräkna, fästes äfven
utlandets uppmärksamhet på den framstående
svenske inkunabelforskaren och redan då år 1906 ett
internationellt samfund för inkunabelforskningens
främjande, "Gesellschaft für Typenkunde des XV.
Jahrhunderts", stiftades, rönte Collijn hedern att
utses till dess sekreteiare och Upsala, dit Collijn
nu efter en kortare anställning som amanuens,
vid universitetsbiblioteket i Lund åter fått sin
verksamhet förlagd, äran att bli publikationsort
för dess skrifter. Collijn är äfven ledan ot at den
preussiska kommissionen för
inkunabelforskningen.
Ett annat område, på hvilket Collijn inlagt stora
förtjänster, är våra äldre biblioteks historia. Ur
k. bibliotekets gömmor framdrog han nyligen
en stor samling dyrbara gravyrer med stadsbilder,,
som tillhört Magnus Gabriel De la Gardie och
delvis äro af unikt slag, ett par t. o. m. af stor
betydelse för den riktiga uppfattningen af Roms
och-Londons äldre topografi.
Sistlidet år påbörjade Collijn utgifvandet af en
"Iconographia Birgittina topographica",
upptagandemedeltida bildtryck af Birgitta och Katharina med
reproduktioner i originalets storlek och färger.
Bekant är också den undersökning han
igångsatt af i kammararkivets omslag och permar till»
räkenskaper och handlingar befintliga rester af
äldre svenska tryck och handskrifter, ur hvilka ett.
flertal intressanta fynd redan framgått och flera
torde vara att vänta.
Den ännu oafslutade praktfulla
öfversättnings-upplagan af Olaus Magnus’ historiskt så
betydelsefulla verk har till stor del Isak Collijn att tackai
för sin tillkomst. Detta arbete liksom de flesta,
i hvilkas tillkomst Collijn tagit del, framträder i
en typografisk utstyrsel af osedvanlig art. Ty
den nye riksbibliotekarien har ingalunda inskränkte
sig till boktryckarkonstens historia; han har också
låtit sig angeläget vara att stå i nära förbindelse
med bokhandtverkets nutida utöfvare och spelat
en synnerligen betydelsefull roll för den renässans,
typografien i våra dagars Sverige upplefvat. Från*
och med år 1914 är han utgifvare af en Nordisk
tidskrift för bok- och biblioteksväsen, som blifvit
ett värdefullt centralorgan för alla de
mångskiftande områden af bokvärlden, åt hvilka han ägnatr
sin verksamhet.
Det anförda lämnar visserligen en endast högst:
ofullständig redogörelse för den sällsynt rika och>
lyckosamma forskarbana, som fört Isak Collijn
till vårt svenska biblioteksväsens främsta plats,,
men kan dock gifva någon föreställning om,
hvilken sällsynt duglig kraft som nu satts i spetsen
för vårt riksbibliotek. Det har sagts om honom.,
att han helt enkelt väckt bokvetenskapen till nytt
lif i vårt land, och häri ligger för visso ingen
öfverdrift. Ännu i sin mandoms bästa kraft —
blott fyrtioett år gammal och i besittning äfven
af en afundsvärd förmåga af rent praktisk art gifver*
han de bästa förhoppningar om ännu mycket och
godt arbete i både den svenska bokvetenskapens;
och det svenska biblioteksväsendets tjänst.
- 658 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
