Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 42, den 16 juli 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA GUDINNAN I ALTES MUSEUM, BERLIN.
FÖR HVAR 8 DAG AF FIL. D:R ERNST NACHMANSON. DOCENT VID UPSALA UNIVETSITET.
De tyska barbarerna ha
gjort ett krigsbyte af
ovanligare art. Vid mitt besök
för någon vecka sedan hos
mina gamla vänner i Altes
Museum visade de mig sitt
nyaste förvärf, en
forngrekisk staty af sådan betagande
skönhet, af sådan betydelse
för den konsthistoriska
forskningen, att knappt någotfynd,
som gjorts under de sista
decennierna, torde kunna
mäta sig därmed.
Den första, preliminära
publikationen har just nu
lämnats åf muséets direktör,
Theodor Wiegand, i det
nyutkomna häftet af Amtliche
Berichte. Med vederbörligt
* tillstånd reproducerar jag
afbildningen och tillfogar några
korta ord.
Statyn består af ett enda
block finaste parisk marmor.
Hela höjdenär 151 cm. Själfva
gestalten har naturlig
mänsklig storlek och normala
proportioner. Delar af tronen
och pallen ha gått förlorade,
händerna äro borta, smärre
förvittringar visar den högra
kinden, ätven det högra ögat
är nå^ot skadat. Men i
öfrigt är konstverket sällsynt
väl bibehållet. Ytan är ofta så väl bevarad, att
man kan se resteraaf polityr och till och med af
målningen.
I festdräkt tronar gudinnan. Underklädnaden har
vida ärmar och lämnar halsen fri. Öfverklädnaden
faller i parallela linier ned öfver knät. En stor
slöja höljer rygg och armar, dock så att det
kroppsliga, runda, lefvande öfverallt skimrar igenom.
Särskildt verkningsfullt är, hur den öfre kanten af
tyget lämnar nacke och öfverarm halft fria, klart
visande konturer och svällande modulering. Det
rika håret med tre på hvarje sida fallande lockar
krönes af ett diadem, hvilket säkert burit
metall-beslag. Också örhängen af metall ha utan
tvifvel funnits.
Tronen är en kraftig gammaldags möbel; den
visar reminiscenser af träteknik. Af tronfötterna
är blott en bibehållen. Enligt gammal tradition
har den nertill å båda sidor en indragning, som
höjer intrycket af elasticitet. I samma syfte ha
ioniska kapitäl användts till bekröning af
tronbenen, också detta enligt gammal sedvänja. Den
nätta pallen löper ut i elegant böjda djurfötter,
hvilka dock blott lätt antydts. Öfverallt i de
undre partierna är för öfrigt en sträfvan efter
fjädrande, uppbärande verkan tydlig.
Som redan antydts, är det ett arkaiskt
konstverk vi ha framför oss. Ålderdomligheten
framgår af kroppens hela hållning, mest dock af
dräkten med dess sneda öfverkast, tredubbla veck med
de parallela linierna öfver knät, såsom redan flere
mycket äldre verk visa. Mycket mindre tvång
har konstnären ålagt sig vid formandet af
hufvudet. Den viljestarka hakan och kinderna äro nästan
individuellt modellerade; särskildt i profil ge de
hufvudet ett starkt personligt uttryck, under det
ögonen nu, sedan färgen försvunnit, verka ålder-
domligare. I präktig, stolt
hållning höjer sig hufvudet på
den kraftiga halsen.
Hvem är hon? Aphrodite,
Persephone, Hera eller
kanske helt enkelt en
stadsgudinna? Omöjligt att afgöra,
ty attribut saknas.
Berlin-statyen ställer åter den gamla
frågan: Hvad har hon hållit i
händerna?, Liksom den
me-liska Afrodite frestat olika
tydningar, så kommer vä|
ock den nya statyn att pröfva
arkeologernas skarpsinne:
Kanske är det för resten alls
ej en gudinna, af en from
menighet ställd upp på en
helgad plats, utan en
prest-inna, som själf låtit en
berömd konstnär föreviga sig.
Också den allmänna
frågan om den nya statyns
ställning inom och betydelse för
den grekiska konsten
kräf-ver ännu ingående och
allsidig pröfning. En sådan har
Wiegand utlofvat. Säkert är
emellertid, att Berlinstatyn
stilistiskt står närmast de
bekanta jungfruarna på
Akropolis. Därmed är ock
dateringen gifven: tiden
omkring 480 före Kristus,
Perserkrigens tidehvarf. Det
tydliga sträfvandet att låta kroppens linier klart
skönjas, i det dräkten smyger sig nära till formen,
erinrar särskildt om den dåtida ioniska konsten.
Liknande tendens visar Ludovisitronens figurer,
men samma stilvanor förete äfven äldre ioniska
verk.
Till sist ett ord om statyns öden på väg från
fyndorten, någon grekisk koloni i Södra Italien —
jag gissar på Tarent — till Berlin. Någon gång
på vintern 1912-13 smugglades den ut ur Italien
och hamnade hos någon af de många
internationella konsthandlarna. Så kom den till Paris. 1
Berlin hade man emellertid reda på det italienska
fyndet. De nödiga medlen, hvilka, om jag ej är
illa underrättad, torde böra räknas i sjusiffrigt tal,
samlades ihop; ötver 60 personer med kejsaren i
spetsen lämnade bidrag. Berlinmuséets
förtroendeman i Paris lyckades sålunda förvärfva statyn. Och
det trots konkurrens med fyra af Amerikas mest
kända antikvitetshandlare, trots att Léon Bourgeois
satte i gång en fransk nationalinsamling för att
inköpa statyn åt Louvren. Samtidigt gjorde också
Louvrens direktion ett försök att på rättslig väg
komma åt statyn. Så var utsikten för
Berlin-muséet att behålla densamma mycket ringa, hälst
som nu också kriget utbröt. Men Louvrens talan
ogillades. Och samma dag det skedde blef statyn,
inhöljd i en länge sedan iordninggjord förpackning,
insatt i en godsvagn, som kopplades på snälltåget
till Genève. Och sedan början af året står det nya
konstverket i sin särskilda, ännu ej för
allmänheten tillgängliga sal i Altes Museum.
Min vän August Koster, som var min kamrat
under ragazziåren i Grekland och som nu är
di-rektorialassistent vid museet, var hemma på ett
par dagars permission, vi sutto där tillsamman och
beundrade statyns sällsynta skönhet,men kunde för-
- 662 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
