Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 47, den 20 augusti 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK MüLLER.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Vårt land har att uppvisa en synnerligen lysande
rad af forskare inom den gren af de biologiska
vetenskaperna, histologien (väfnadsläran), som har
till sin uppgift att utforska kroppsorganismernas
sammansättning i deras finaste delar. Det
behöfver i detta hänseende endast erinras om namnen
Anders Retzius, Christian Lovén (upptäckaren af
smakorranet och magsäckens lymfkärl m. m.),
Axel Key och Gustaf Retzius Af en yngre
generation ha Erik Müller, Carl Magnus Fürst, Emil
Holmgren, Ivar Broman m. fi. på ett värdigt sätt
trädt i dessas fotspår. Den 5 augusti fyllde den
förstnämnde af dessa sitt femtionde år.
Erik Gottlieb Muller är född i Helsingborg den
5 augusti 1866 samt son till hamnkassören
därstädes Frans Müller och hans maka Maria
Forsberg, den sistnämnda af samma släkt som vår
berömde målare Nils Forsberg. Efter att år 1884
ha aflagt mogenhetsexamen vid fädernestadens
högre allmänna läroverk kom han som student
till Lund, där han genast bestämde sig för läkarens
bana, ett år senare aflade medikofilen och 1889
medicine kandidatexamen.
Redan dà hade Müller hunnit lägga i dagen både
sin begåfnings egenart och ovanliga omfattning.
Som amanuens dels vid anatomiska, dels vid
histologiska institutionen i Lund hade han visat sig
i besittning både af det lefvande intresse och den
lyckliga hand, som utgöra den oundgängliga
förutsättningen för ett framgångsrikt inträngande i
människokroppens histologiska hemligheter.
Redan 1888 hade han offentliggjort värderika
studier öfver kärlmuskulaturens ursprung och
denna första afhandling hade snart följts af
ytterligare ett flertal andra, hvilka med tacksamhet
mottogos och publicerades i utlandets stora
vetenskapliga tidskrifter.
År 1890 öfvergången till Karolinska institutet
togs han också där ehuru ograduerad nästan
omedelbart i anspråk för undervisningen: redan
höstterminen 1891 iörordnades han vid nyss fyllda 25
års ålder att upprätthålla undervisningen i
histologi vid Karolinska institutet, ett maktpåliggande
värf vid ett lärosäte, där ämnet dittills företrädts
af en man med Gustaf Retzius’ världsrykte.
Under tiden fullbordade han sina medicinska studier,
aflade år 1894 medicine licentiatexamen och
försvarade samma år en akademisk afhandling "Om
inter- och intracellulär körtelgångar", som
följande år hade till följd hans promotion till
medicine doktor af medicinska fakulteten i Lund. Tre
veckor dessförinnan hade han af k. m:t blifvit
utnämnd till ordinarie innehafvare af det e. o.
professorsämbete i histologi, hvars
undervisningsåligganden han då redan i fyra år med utmärkt
skicklighet fullgjort. Med sina blott 28 år på
nacken torde han icke blott vid den tiden, utan
öfver hufvud ha varit Sveriges yngste medicine
professor i nyare tider.
Efter ytterligare fyra år fick han slutligen
öfvertaga det ordinarie professorsämbete i anatomi vid
samma lärosäte, som han ännu innehar. Han
vann det icke utan strid; men det var framtiden,
som tillsammans med honom afgick med segern.
I sin installationsföreläsning ("Några ord om
anatomien såsom vetenskap och läroämne")
utvecklade han, hurusom den vetenskapliga anatomien
icke kan nöja sig med att allenast lära känna,
utan äfven måste önska förstå organismens
byggnad. Nyckeln till detta förstående måste
häm-,as dels ur den fysiologiska behandlingen, dels
ur utvecklingshistorien och den jämförande
anatomien. Äfven vid undervisningen måste denna
förklaring af formernas väsen spela stor roll.
"Huru skulle det vara möjligt att känna en
ledgångs anatomi utan att hänvisa till dess funktion
eller föreläsa öfver hjärnan eller bukhinnan utan
att meddela kunskap om dess utveckling?"
Berörandet af de vetenskapliga problem, som stå
på dagordningen, ökar äfven lärjungens intresse.
Under allt detta borde emellertid läraren vara på
sin vakt att icke gå för långt och vid
undervisningen fördjupa sig i rent naturvetenskapliga
frågor, som kunna undantränga hufvudämnet:
inhämtandet af anatomien såsom medicinsk
vetenskap. Detta var Müllers program som anatomisk
forskare och lärare. Att han på ett utmärkt sätt
fyllt detsamma, därom råder bland de många, som
begagnat sig af hans undervisning, ingen
meningsskiljaktighet. I själfva verket torde det kunna
sägas, att han med detta program bildat skola
inom vårt land och därför bör åtnjuta
föregångsmannens heder. En varm och omfattande
hyllning bragtes honom ock på femtio-årsdagen såväl
af kamrater som af lärjungar för hvad han skänkt
dem både som vetenskapsman och genom sin
helgjutna och manliga personlighet.
Som forskare har Müller, såsom man af det
anförda kan förstå, redan i slutet af 1890-talet slagit
in på den jämförande anatomiens mångahanda
intresseväckande problem. Särskildt är det ett
uppslag han erhållit vid studiet af människans
armartärer, som går igen i hela hans senare
forskning. Han har sålunda undersökt däggdjurens och
pingvinernas extremitetsblodkärl och slutligen
äfven skridit till en genomforskning af
förhållandena hos några af de lägst stående
ryggradsdjuren, broskfiskarne, för att på detta sätt vinna "en
utgångspunkt för lösningen af den viktiga och
svåra frågan om extremiteternas ursprung inom
olika grupper af ryggradsdjur. Som anatomisk
nyrödjare har han på detta och andra fält skapat
sig ett erkändt namn.
Men å andra sidan har Müller ingalunda in
skränkt sin litterära produktion till första hands
forskning. Han har haft blicken öppen också för
hvad han varit skyldig undervisningen. Af hans
hand ha våra sjukgymnaster fått mottaga en liten
förträfflig lärobok i anatomi och inom kort är att
i bokhandeln förvänta ett omfattande arbete i
jämförande anatomi, som väl närmast är afpassadt
för de medicine studerandenas behof af säker
orientering i denna vetenskap, men säkerligen
med tacksamhet skall mottagas äfven af många
andra, som äro angelägna att tillägna sig den
modärna biologiska vetenskapens hufvudresultat.
Liksom nästan hvarje betydande forskare är
Müller dessutom historiker. Han har bl. a.
uppdragit en intressant teckning af anatomiens
svenska historia och skänkt oss en i många
hänseenden förträfflig Linnébiografi, förutom ett flertal
historiska skisser.
Af vetenskapliga utmärkelser, som kommit
honom till del må här nämnas ledamotskap af
Vetenskapsakademien och Fysiografiska sällskapet
i Lund. Åren 1907—10 fungerade han som
Svenska läkaresällskapets sekreterare och är nu dess
ordförande.
År 1896 ingick Müller äktenskap med Gertrud
Theresia Birgitta Svinhufvud, dotter af majoren
D. Chr. W. Svinhufvud och hans maka, född
Altberg.
- 738
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
