Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 47, den 20 augusti 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖDET OCH FRU IVARSSON.
FÖR HVAR 8 DAG AF ARTUR MÖLLER.
^ vill således inte hjälpa mig!
Fru Ivarsson suckade tungt och
vred ett slag på sin ring, den med
de tre rosenstenarna, på vänstra
långfingret. Det var hennes gest
när hon grubblade skarpt öfver
något som tedde sig nära nog
olösligt. Det såg nästan ut, som om
hon tilltrodde ringen någon mystisk kraft, snarlik
sägnernas önskeringar...
— Kära fru Ivarsson, om jag bara kunde — —!
— Ni kan om ni vill.
— Ja, om jag vill göra mig löjlig.
— Löjlig. Hvarför det! Inte blir man löjlig
genom att förlofva sig.
— Jag skulle i hvarje fall bli det. Ni vet ju
• hvad jag har skrifvit om förlofningar.
Fru Ivarsson blef lifligare.
— Asch, det är det ingen som kommer ihåg.
Och för resten — det är en omvändelse, som
kommer att väcka sympati hos era läsarinnor.
Kunde ni inte till exempel tänka er lilla fröken
Silfverschiöld, hon är ju söt och ett dekorativt
namn i annonsen —!
— Hon kanske inte skulle finna mitt lika
dekorativt.
— Eller fru Lindlöf! Det är snart ett år sedan
hon skildes. Det måtte väl vara en kvinna att
gå arm i arm med! Åh, jag har nog sett att —
— Bästa fru Ivarsson! Begär hvad som hälst
af mig. Jag ska skrifva en roman om Aspklinten
i fall ni vill, jag skall till och med låta filma den.
Men förlofva mig gör jag inte, hvarken med era
pensionärer eller någon annan. Tillåter ni?
Och den långe, magre författaren, hvars
ansikte på något sätt erinrade om en schackhäst,
framtog med fingrar, som också hade en färgton af
gulnadt elfenben, en cigarr ur sitt rysslädersetui —.
Fru Ivarsson lade inte ens märke till hans
rörelse. Snurrande sin ring och sakta vaggande
med hufvudet, mässade hon:
— Mitt pensionats anseende kommer att bli
komplett förstördt! " GiftermålsbyrånNi vet
att det har kallats "giftermålsbyrån" i tre år.
Ingen kallar det för Aspklint i dagligt tal. Från
styrman på båten till trädgårdspojken säger alla
giftermålsbyrån.
— Omgifningarna är onekligen försåtliga.
— Förra sommaren hade jag två förlofningar i
juli och fyra i augusti —
— Den gamla månen har ingalunda spelat ut
sin roll ännu.
— Och i år! Inte så mycket som jag kan
lägga på min nagel. Inte en! Och i dag är det
den tjugotredje augusti.
— Den tjugofjärde, rättade författaren välvilligt.
— Så mycket värre. Och ändå är här kanske
fler vackra flickor än någon sommar förut. Hvad
kan det bero på, herr Lokner.
Författaren höjde på axlarna:
— De dåliga tiderna, kära fru Ivarsson.
— Inte! Tiderna har alltid varit dåliga. Och
en förlofning kostar ju ingenting att tala om.
Annonsen och trettio kronor till ring. Förresten
finns det firma i Stockholm nu som tar tillbaka
ringarna i händelse af uppslag eller skilsmässa.
— Verkligen! — Författaren drog skeptiskt på
munnen. — Nå då får vi väl hoppas, att det är
den stigande ansvarskänslan, som håller folk
lill-baka.
Fru Ivarsson ruskade på sitt hufvud, där de
- 743 -
gråa strimmorna ännu voro förvånande få hos en
dam, som i ett dussin år utöfvat pensionatsrörelse.
— Det förstår jag inte. Ansvarskänslan! En
förlofning medför väl inget ansvar. Det är ju
bara ett sätt att lära känna hvarandra.
Nu log herr Lokner riktigt godt.
— Lärde ni Känna er man under er
förlofningstid.
Fru Ivarsson slog från sig.
— Hu! Tala inte om det. Vi bara tråkade ut
hvarandra! När vi blifvit gifta, blef det mycket
bättre. Då fick man ju gemensamma intressen.
— Där ser ni!
— Men här är det ju bara fråga om en
förlofning på narri, om jag så får säga. Den kan ju slås
upp när som helst — fast det skulle ju helst vara
åtminstone någon månad efter säsongens slut.
Författaren såg road upp från rökspiralen ur sin
cigarrspets.
— Och det tror ni att någon af era kvinnliga
pensionärer skulle vilja låna sig åt!
— Hvem som helst af dem! Eller de allra flesta
åtminstone. Hvarför skulle de inte det! Ni har
väl märkt att det är de frånskilda fruarna som går
bäst på äktenskapsmarknaden. Så hög kurs ger
naturligtvis inte en uppslagen förlofning. Det får
man inte begära. Men i alla fall. Det är en
kvinna med "ett förflutet". En man har bränt sig
på henne förut. Och männen äro ju som flugor,
det vet vi ju.
— Och kvinnorna ljus, javisst. Men där är
något i hvad ni säger, om de frånskilda. De ha i
alla fall varit uppbjudna, inte suttit som
panelhöns. Och suggestionen är den starkaste makten
i den mänskliga tillvaron.
— Ni brukar säga det.
— Ja.
Herr Lokner hade med ens blilvit
själsfrånvarande. Fru Ivarsson följde riktningen af hans
blick, som stod nästan stirrande riktad mot en
viss punkt. Denna punkt befanns vara ett
kanel-brunt ansikte, skuggadt endast af ett
champagne-gult, i pannburret lätt grönskimrande hår. Mot
den snöhvita blusen och sportkjolen lyste
badlakanet rödt och gult.
Fru Ivarsson lyfte sin skaftlorgnett och kisade.
— Det är fröken Ekberg, sade hon. Hon fick
semester i onsdags. Nu går hon här ute och
njuter hela dagarna. Det kan hon behöiva.
Författaren böjde bekräftande sitt
schackhäst-hufvud.
— Det vore väl förresten egendomligt,
mumlade han.
— Hvilket vore egendomligt, säg!
— Fröken Ekberg är ju ingen skönhet. Men
hon är välväxt och fräsch. Hon är lagom kokett.
Hon har pigga ögon, piggt temperament...
Fru Ivarssons blick hvilade från sidan på den
monologiserande skriftställaren, full af spänning och
förväntan:
— Ni reflekterar på fröken Ekberg. Ni vill
förlofva er med henne, inte sannt? Åh, gör det för
min skull!
— Nej. Men det vore väl egendomligt om man
inte skulle kunna suggerera någon att fria till lilla
fröken Ekberg.
Entusiasmen i fru Ivarssons ögon slocknade och
hon vred ringen med de tre rosenstenarne ett
hvarf kring sitt finger.
— Hur skulle det gå till?
Herr Lokners ögonbryn hade mötts vid
näsroten, och han betraktade åter spiralen från sin ci-
Forts. sid. 747.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
