Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 47, den 20 augusti 1916
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR S DAG
Forts. fr. sid. 743.
garrspets så intensivt som om den stigit ur
rökelsekaret vid Delhi.
— Hör på, fru Ivarsson. Har Ni inte observerat,
att det finns en af era pensionärer som aldrig är
långt borta, när fröken Ekberg dyker upp.
— Jo, vänta, ni har rätt, notarien Kruse.
— Precis. Men han blir aldrig färdig. Han
kommer sig aldrig för. Han är för timid. Han är en
tjänstemannaautomat som aldrig fattat ett verkligt
beslut. Men nu skall han drifvas till det.
Fru Ivarsson lyssnade med framåtböjdt hufvud och
ögon, i hvilka tviflet kämpade med förhoppningarna.
— Men hur skall ni kunna...
Herr Lokner lade sin hand på hennes knä, och
sade med betoning:
— Jag skall göra henne min kur. Jag skall göra
honom svartsjuk och — men hon kommer hitåt.
Tala med henne om saken. Om hon är med på
planen, så skall jag — göra hvad jag kan. Men
det tror jag inte att hon är. Ajö så länge.
Fru Ivarsson öppnade munnen till ännu en fråga.
Men den långa, något kutiga gestalten var redan
på väg upp mot verandan.
*
Humlorna surrade, och från lindarnas kronor
dalade hvita fjun, som flingor i den blågnistrande
högsommarluften. Ty det var en af de första
dagarna i juli...
Fru Ivarsson och författaren Lokner sulto i
ber-sån och småpratade, han med sin cigarr och hon
lekande med sin skaftlorgnett.
— Har ni sett hvad bären är tidiga i år. Om
några dagar tror jag att jag skall kunna servera
jordgubbar.
— Ja, svarade han mellan ett par rökringar —
jag kan inte minnas att jag har sett allting så
avanceradt under de fyra somrar jag varit på
Asp-klint.
— Fyra somrar — det är det väl ändå inte?
— Jo. Jag fick en påminnelse om det just igår
inne i staden. Kan ni gissa hvem jag mötte på
gatan. Notarien Kruse med fru — det vill säga
han har avancerat till revisor nu.
Fru Ivarsson fällde skaftlorgnetten.
— Notarie Kruse med fru, nej hvad säger ni, blef
de verkligen gifta. Eller var det inte längre fröken —
— Ekberg, jo. Den som ni förlofvade på narri.
Nu tultade en liten brun tvåårsbyting emellan dem.
— Och de såg lyckliga ut!
— Han tackade mig. Det var nästan mer än
jag väntat.
Fru Ivarsson satt tyst och tankfull i hela två
minuter. Därpå sade hon:
— Det va underligt. Samma sommar, sedan
ni hade rest, blef det två förlofningar till, nästan
slag i slag.
— Inte underligt alls. Suggestion, kära fru
Ivarson. När själfmord kan uppträda epidemiskt,
hvarför skulle inte förlofningar —?
— Nej, — kanske. Men det var alltså vanliga,
allvarligt menade förlofningar. Och i båda fallen
äro kontrahenterna nu skilda — och jag som
emellanåt kännt mig så orolig vid tanken på den gången,
då vi spelade öde. Ja, lifvet är bra underligt.
Och fru Ivarsson vred på sin ring.
VÄRLDSKRIGET.
De dominerande händelserna under den gångna
veckan hafva varit den italienska offensiven
vidlson-zofronten samt de ryska operationerna vid Dnjestr.
Italienarna inledde den 4 dennes en omfattande
attack på de österrikiska ställningarna vid Isonzo.
Den 6 eröfrade de höjden 85 vid Monfalcone, den
7 satte de sig i besittning af två dominerande
bergtoppar, Monte Sabotino norr om och Monte
San Michele söder om Görz. Härifrån behärskade
de genom sitt artilleri själfva staden såväl som
det länge omstridda brohufvudet, hvilket snart
frivilligt utrymdes af österrikarna. Den 8
inträngde enstaka italienska afdelningar i staden, som i
sin helhet besattes den 9.
Det är en vacker framgång general Cadorna
härmed kan tillskrifva sig; ända sedan krigets början
har fienden här motstått alla hans ansträngningar
och den nu med framgång krönta offensiven är
den sjätte i ordningen. Huruvida den kommer att
få någon större betydelse för den vidare
fram-ryckningen är omöjligt att afgöra. Närmast är
det Triest som här vinkar som det visserligen
ännu aflägsna målet.
Från ostfronten kommo den 8 aug. de första
rapporterna om en ny rysk offensiv i Galizien.
Det var Letschitskys trupper söder om Dnjestr
som åter började röra på sig. Stöten kom på
linjen Tlumacz—Ottynia och började med
eröfringen af terrängen mellan den förstnämnda staden
och floden; själfva staden föll jämväl i deras
händer och väster därom trängde de fram till
järnvägen Kplomea-Stanislau. Längre söder ut ha
de eröfrat staden Tysmienicza och nått järnvägen
Nadedorna—Stanislau. Anfallsfronten utsträcktes
äfven norr om Dnjestr-floden, där den tyske
generalen Bothmer måste gå tillbaka med sin högra
flygel öfver Koropiec-floden.
Det närmaste målet för denna offensivsiöt var
Stanislau, en viktig järnvägsknut, senare
intagen-Framryckningen af fronten på detta afsnitt är
dessutom af stor betydelse för operationerna mot
Lem-berg. Lyckas det ryssarna att pressa sig fram på
båda sidor om Dnjestr kommer sedan påtryckningen
mot denna stad att bli koncentriskt verkande och
således effektivare. För österrikarna bör dessa
dubbla motgångar vara synnerligen kännbara efter
en lång tid af idel dålig krigslycka.
På den del af fronten som står under
Hinden-burgs öfverkommando, d. v. s. sträckan från Riga
till Farnopol, (den i förra öfversikten omtalade
utnämningen af Hindenburg till öfverbefälhafvare
har sedan visat sig ej gälla en del af den
österrikiska fronten, som går från Tarnopol till
Karpaterna; här föres befälet af den österrikiske
ärkehärtigen Karl Frans Josef) har det tyska
försvaret motstått alla ryssarnas anstormningar. Heta
strider ha stått sydväst om Brody samt under de
senaste dagarna på Stochodfronten, där en stark
rysk framstöt hejdats.
I väster har under veckan pågått heta, men i
det stora hela resultatlösa strider. Vid Verdan
ha de antagit en särskildt förbittrad karaktär.
Thiaumonthöjden har oupphörligt bytt ägare.
Natten mellan den 3 och 4 aug. togs verket af
fransmännen. Den 4 återeröfrades det af tyskarna som
åter måste lämna det ifrån sig den 5. Sedermera
ha tyskarna tagit och förlorat platsen, men äro,
enligt de sista uppgifterna, åter i besittning däraf.
Några egentliga frontförskiutningar ha emellertid
på denna del af stridslinjen ej ägt rum.
Vid Somme ha engelsmännen flyttat sina
ställningar vid Pozières ett obetydligt stycke framåt,
liksom fransmännen vid Hemskogen, straxt norr
om floden. Detta är hela resultatet af en veckas
utomordentligt blodiga, strider.
Forts, å sid. 750.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:48:02 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/17/0769.html
