Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 51, den 17 september 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALEXANDER JONSSON.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Bland de många utmärkta män, hvilka intagit
ledande platser inom den svenska
folkskollärare-kårens främsta facksammanslutning, Sveriges
allmänna folkskollärareförening, är det en, som inom
en nära framtid firar en bemärkelsedag, på hvilken
man utan risk att icke blifva sannspådd kan
förutsäga, att han kommer att bli föremål för mycken
hyllning. Vi syfta på andre folkskoleinspektören
i Stockholm, Alexander Jonsson, hvars bild i dag
årergifves å H. 8. D:s första sida.
Johan Alexander Jonsson är nämligen född i
Södra Vi af Kalmar län den 24 september 1856
och fyller sålunda om någon vecka sextio år.
Föräldrarne voro arrendatorn Jonas Petter
Adamsson och hans maka Kristina Karolina
Joakimsdotter. Af sin driftige och omtänksamme fader
ärfde han, har det sagts, den sega uthållighet, som
präglat hans lifsgärning, af sin ovanligt intelligenta
moder det klara och rediga hufvudet, från båda
det djärfva modet, den okufliga verksamhetslusten
och en brinnande kärlek till sanning och rätt.
Efter i Linköping genomgången
seminariekurs vann han vid ännu ej fyllda tjugoett års
ålder höstterminen 1877 anställning vid Katarina
folkskola, där han blef ordinarie lärare 1882 och
stannade, tills han år 1907 mottog förordnande
såsom öfverlärare vid Nikolai folkskola, ett
förordnande, som följande år utbyttes mot
utnämning. Som öfverlärare verkade han i sex år eller
till 1913, då man i stället fann användning för hans
kraft vid tillsättning af den andre
folkskoleinspektörsbefattningen i hufvudstaden efter J. S Bergman.
Under åren 1894 - 99 var han dessutom lärare vid
Stockholms borgare <kola.
Karriären utgör ti Jräckligt vittnesbörd om
Alexander Jonssons duglighet och framstående
egenskaper. Som lärare var han städse högt värderad af
alla, som hade förmånen åtnjuta hans
undervisning. Om hans lektioner gifves det vitsordet af
omdömesgilla, att de utmärkte sig för
mönstergill klarhet och praktisk ändamålsenlighet, städse
inriktade på det stora målet: att lärjungarne i
framtiden måtte blifva kunniga, plikttrogna,
arbets-älskande och gagnande samhällsmedlemmar. Som
öfverlärare lade han i dagen icke blott de
värdefulla egenskaper som person hvilka kommo de
forna kamraterna att mottaga underrättelsen om
hans utnämning som ett glädjebudskap, utan äfven
den organisationstalang, som inom kort förde
honom till den folkskoleinspektörsbefattning han
fortfarande bekläder.
För sitt höga anseende inom folkskollärarekåren
har han dock framför allt att tacka sina insatser
i dennas förenings- och möteslif.
Redan år 1883 började man begagna sig af hans
tjänster i Stockholms folkskollelärareförening: han
valdes då till dess sekreterare och fortfor att vara
det fyra år framåt, blef 1895 dess vice ordförande
och fungerade åren 1896— 98 som dess ordförande.
Då Fritjuv Berg år 1897 afsade sig den kräfvande
posten som sekreterare i Sveriges allmänna
folkskollärareförening, fick Alexander Jonsson
tjänstgöra som t f. sekreterare senare delen af 1897
samt 18^8, hvarefter han 1899 blef ledamot af
Centralstyrelsen och sekreterare. Denna senare
befattning afsade han sig före valen till
Centralstyrelsen sommaren 1903 och lämnade den med sagda
års utgång. Det dröjde emellertid blott två år,
tills han togs i anspråk för ett ännu
betydelsefullare värf i föreningens tjänst: sommaren 1905
valdes han nämligen till Emil Hammarlunds
efterträdare som ordförande i Centralstyrelsen. Då
han den 31 december 1909 frånträdde denna post,
var det för att å densamma lämna plats åt Fridtjuv
Berg. De två sista åren hade han tillika varit
ordförande i föreningens upplysningsbyrå. När
han afgick, kallade föreningen honom till sin
hedersledamot. "Vi ha alla stått hans arbete
tillräckligt nära", yttrade Fridtjuv Berg vid
öfver-lämnande af hedersledamotdiplomet, "för att i
någon mån veta, hvad det inneburit i uppoffring af
kraft och tid. Nu är det lyckligtvis så, att
uppoffring icke alltid enbart är lidande, den kan äfven
vara njutning. För hvarje sinne af ädelt gry är
det en njutning att få offra sina krafter för något
mera än de allra intimaste intressena, för något,,
som kan gagna ett större och högre helt, gagna
de släkten, som komma efter oss. Äfven
Alexander Jonsson har känt denna njutning, och jag är
viss, att då han väger den mot de uppoffringar
den kostat, så skattar han vinsten högre än priset."-
Med ordförandeskapet lämnade han dock icke
arbetet i föreningen: han kvarstod som dess
förtroendeman i styrelsen för dess upplysningsbyrå
och i styrelsen för dess skolmuseum.
Äfven i Pedagogiska sällskapet i Stockholm harhan
varit styrelseledamot och sekreterare åren 1897— 99.
Ett annat område, på hvilket Alexander Jonsson
inlagt stora förtjänster, är de Nordiska
skolmötena. Vid det sjunde af dessa möten (i
Stockholm 1895) var han utställningssektionens
sekreterare och hade utarbetat ett antal värdefulla
skol-statistiska redogörelser. Äfven vid de följande,
mötena har han varit ledamot af styrelserna.
Detsamma har varit förhållandet vid de allmänna
svenska folkskolläraremötena.
Det är emellertid ej blott inom kamratkretsen
Alexander Jonssons ovanliga duglighet och
arbetsförmåga vunnit uppskattning och användning.
Redan år 1905 invaldes han i Stockholms
stadsfullmäktige och utsågs följande år till ledamot af
Stockholms folkskoleöfverstyrelse i hvars
undervisningsnämnd han varit ordförande. 1
styrelsen-för Södermalms arbetarinstitut har han haft säte-,
sedan år 1900 och sedan år 1911 varit dess
ordförande. Äfven som riksdagsman har han varit:
ifrågasatt.
Det bör ej häller lämnas oomtaladt, att
Alexander Jonsson varit lifligt verksam inom
skolpubli-cistiken, dels genom artiklar i facktidskrifterna,,
dels såsom redaktör för Sveriges allmänna
folkskollärareförenings årsskrift åren 1898—1903. Tillf
jubileumsutställningen i Stockholm år 1897 hade;
han utarbetat de skolstatistiska redogörelserna.
Alexander Jonsson når gifvetvis icke upp till
jämnhöjd med de folkskollärarekårens stormän,,
hvilka betecknas af namnen Emil Hammarlund
och Fridtjuv Berg. Men ingen kan bestrida, att
han har en plats i ledet näst upp till dessa.
Hön-han icke till fältmarskalkarne, kan han i alla falli
göra anspråk på att räknas till den folkskolans,
generalstab hvilken öppnat utsikt till dennas
ledning genom inom henne själf förvärfvad praktisk
sakkunskap — den i viktiga stycken enda
tillfyllestgörande. Och ur denna synpunkt är det,,
som icke blott Sveriges folkskollärarekår, utan
äfven Sveriges folkskola bringar Alexander
Jönsson sin hyllning på hans sextioårsdag med tack
för väl uträttadt arbete och lyckönskan till fort^attr
sådant i den svenska barnaundervisningens tjänst.
Sedan år 1891 är Alexander Jonsson i äktenskap»
förenad med folkskollärarinnan Anna Eugenia
Burman, dotter af fältskären J. A. Burman i
Stockholm och hans maka Sofia Flodin.
- 812 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
