Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 51, den 17 september 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKTRYCKAREKONGRESSEN I MALMÖ.
F0’0 Ohm, Malmö . KUdü: Km. A.-B. Bmgt sujvertram, bthim-Obf-
DELTAGARE I KOSTNADSKONGRESSEN PA UTFLYKT TILL FALSTEREO D. 8 SEPT. Främst synes kongr. ordf., dir. Wald.
Zachrisson OCX bekante mästertryckaren i Göteborg.
ÅRORNA.
FÖR HVAR 8 DAG AF HASSE Z.
morgonen då jag kom ned till
hamnen lör att se till båtarna fann
jag att ett par åror i min båt
försvunnit. Jag letade efter dem på
kajen, på stranden och i
sjöbodarna. De funnos icke.
— Någon har stulit dem, sade L.,
som kom till för att leta. Någon
seglare från grannöarna har kommit in på natten,
fått se årorna, tyckt om dem och tagit dem med sig.
— Det har aldrig händt mig förr, sade jag, på
den här trakten. Här låna vi ingenting. Vi tro
på hvarandras ärlighet.
Vi stodo tysta. Så sade L.:
— Är det ett gädd-drag du har i båten?
— Ja, det är ett gädd-drag. Jag var ute med
det i går.
— Fick du något?
— Ja, en som vägde ett kilo.
— Såå. Var tog du den?
— Är du länsman här på orten?
— Nej, bara intresserad.
— Jag tog den utanför Norrön.
— Då är det Norröarrn som tagit årorna. Han
tycker inte om att man tjuffiskar på hans vatten.
Han har rödt hit i natt och tagit årorna för att
straffa dig.
— Ska jag anmäla honom för fjärdingsman?
— Då anmäler han dig för tjuffiske. För öfrigt
har du inga bevis på att han tagit årorna. Har
han dem så har han gömt dem.
— Eller kastadt dem i sjön.
— Det gör han inte. Han är snål. Ett par åror
har man nytta af.
— Ska vi fara öfver och se efter om han har
årorna?
— Ja, om vi äro riktigt dumma. För resten är
landstigning fö; bjuden på hans ö. Han motar
bort oss.
— Jag behöfver årorna.
— Jag förstår det eftersom du har motor. Men
jag har en annan idé. Går motorn?
— I går gick den utmärkt.
— Det är ingen garanti. Men låt oss försöka.
Jag far öfver till Norröarn och talar litet med
honom. Mig känner han inte. Jag går i land på
hafssidan 3å vet han inte hur jag kommit.
Motorn gick i gång och L. gaf sig i väg. Efter
en timma kom han tillbaka och vi träffades vid
middagen.
— Nåå, sade jag.
— Det var en resolut karl, Norröarn. Han bor
trefligt. Och kor hade han också. Och får.
— Det hör inte hit — hade han årorna.
— Vi få se. Han kom och mötte mig utanför
stugan och så presenterade jag mig.
— Mitt namn är Holmström, agent i
stöldförsäkringsbolaget Garanti i Stockholm. Jag har
kommit hit för att erbjuda er en försäkring.
— Hvad skulle jag försäkra, sa’ Norröarn. Här
stjäl dom inte!
— Man kan inte veta. Båtar och grejor till
båtar äro begärliga ting. Kommer det bort något,
så får man ersättning af bolaget, full ersättning.
— Såå.
— Ja, här har händt ett fall på Ytterö. En
redaktör, som bor där, har blifvit bestulen på ett
par åror. Det skedde troligen i natt. Han hade
dem försäkrade. De voro värda 15 kronor och
nu får han 30. Han är riktigt glad att han blef
af med årorna.
— Såå–
Det vill säga: om årorna komma till rätta
före söndag, så får han förstås ingenting. Ska
vi inte ta en försäkring?
— En får väl se, sa’ Norröarn.
Vi åto middag och så gingo vi till hafvet och
njöto af den vackra solnedgången. Aftonen var
stilla och lugn.
På morgonen vaknade jag tidigt och gick ned
till hamnen för att se om båtarna. Årorna hade
kommit tillbaka och lågo på sin plats i båten.
Men gädd-draget var borta. På det sättet
lämnade Norröarn ändå sitt visitkort.
- 821 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
