Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Den 21 Oktober 1900 - Gallegher som reporter. Af Richard Harding Davis - Bilder från hästmobiliseringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAT,
mot dörren. Denna sparkades upp utifrån och i
öppningen syntes en droskkusk och
lokalredaktören, mellan sig stödjanda en liten ömklig
pojk-gestalt, våt och eländig, med snö och regn rinnande
af kläderna. »Äh, det är Gallegher», sade
vakt-hafvanden i en ton af den djupaste missräkning.
Gallegher skakade sig fri från sina sidostöd
och tog ett ostadigt steg framåt, i det han
fum-lade med knapparne på sin väst.
»Mr Dwyer, sir», började han med svag röst
och rädsla i de på hufvudredaktören riktade ögonen,
»han är arresterad — och jag kunde inte hinna
hit förr, för de hindrade mig och de togo droskan
från mig — men — » han drog fram
anteckningsboken från sin bröstficka och räckte fram den,
»men vi hösgo Hade och här är mr Dwyers artikel».
Och därpå frågade han med en egendomlig
klang i rösten, dels af fruktan dels af hopp: »Kom
jag i tid?»
Hufvudredaktören tog boken och gaf dsn till
faktorn, som ref ur bladen och delade ut dem till
sättarne lika snabbt som en spelare delar ut korten.
Därpå tog redaktören Gallegher i sin famn
satte sig ned och började snöra upp hans våta
och smutsiga skor. Gallegher gjorde en svag an-
strängning att motsätta sig denna redaktionella
nedlåtenhet, men hans protest var mycket klen
och hans hufvud föll tungt ned på chefens axel.
De elektriska ljusen började gå rundt för
honom och brinna i olika färger, reporterna lågo
på knä framför honom och gntdo hans händer och
fötter, men deras bekanta ansikten blefvo otydliga
och oigenkännliga, dånet och rasslet från de stora
prässarne i källaren föreföll att vara långt borta
och lät som hafvets brus.
Men plötsligt såg Gallegher med ett svagt
leende upp i redaktörens ansikte. »Ni afskedar
mig inte för det jag reste min väg, gör ni, sir?»
hviskade han.
Redaktören svarade icke genast. Han satt
med sänkt hufvud och tänkte af någon orsak på
sin egen lille, som låg därhemma i sin säng.
Därpå svarade han lugnt: »Inte den här gången,
Gallegher».
Galleghers hufvud sjönk makligt ned på den
gamle mannens axel och han log„ förstående åt de
unge männen omkring honom. »Ah, nej, det borde
ni inte», sade han med en anstrykning af sin gamla
oförskämdhet, »för jag — jag stukar sta’nU
BILDER FRÅN H ÄST M OBILIS ER I N G EN.
PÅ VÄG TILL OCH PÅ KASERNGÅRDEN ! FÖRSTA GÖTA ARTILLERIREGEMENTES KASERN KVIBERC.
Fotografier für JTVAR 8 DAG af Olga Killman, Göteborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
