Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. Den 25 November 1900 - Julius Kronberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULIUS KRONBERG.
T~\en ii december fyller professor Julius
Kronberg 50 år. Om man ser på,
hvad han hunnit med, skulle man sätta hans
ålder betydligt högre. Och ändå har han
icke haft någon annan plattform att stå på
än den han skapat sig själf.
Lyckligtvis fick han börja i tid. Som
tretton års pojke kom han till Stockholm för
att söka plats på en fabrik. Det var nog
knappast hans hopp att den »fabriken» skulle
heta »Akademien för de fria konsterna». Men
så blef det i alla fall.
Redan 1868 var han färdig med en tafla,
som exponerades. Den behandlade prisämnet
för året »Johannes i Öknen». Höckert hade
lärt honom, hvad färg var. Och »Johannes
i öknen» var ett fråsseri i orientalisk färgglöd.
Två år senare fick han akademiens stora
medalj för sin pristafla »Gustaf Vasa emottager
bibelöfversättningen». 1873 fick han statens
stora resestipendium och kunde göra sin första
europeiska utflykt. Han for till Köpenhamn,
Paris, Düsseldorff, Munchen. Där stannade
han. Ty där fann han näring för sin färgglädje.
Makart var en målarej efter hans sinne. Och
i gallerierna kunde han studera de gamla
mästarna, som också förstått sig på färg.
Så föddes hans »Jaktnymf», som först i
Munchen och sedan i Stockholm tilldrog sig
en storartad uppmärksamhet och införlifvades
med nationalmuseets galleri. Aret därpå kom
han med allegorien »Våren». Färgkärleken
behöll han. Men nu hade han också lärt sig
uppskatta själfva kompositionens betydelse.
Samtidigt med att han flyttade sin atelier
från München till Rom, utställde ban Ibsen
porträttet. I Rom stannade han i många år.
Där målade han »Lutspelerska», »Amorin»,
»Bacchanttåget», »Två skjutande amoriner».
Från Rom drog han till Egypten och Tunis
för att göra studier till »Drottningen af Saba»,
ett ämne som lifligt tilltalade hans
orientaliska färgsinne, men först långt senare
fullföljdes. Först hade ban målat »Våren», nu
målade ban »Sommaren» och »Hösten».
Våren tog gestalt 1 en ung kvinna, som på
en stork bars genom rymden. Sommaren
blef en badande nymf. Hösten framställdes
som en mogen kvinna, hvilken fröjdas åt
drufskörden. Hans egyptiska iakttagelser
omsattes på duken i det stora praktverket
»Kleopatras död».
I midten af 1880-talet återvände
Kronberg till Sverige och Stockholm såsom
professor vid konstakademien. Vintrarna tillbragte
ban emellertid fortfarande några år i Italien.
Professuren behöll ban till 1898.
Hans produktion har oafbrutet fortgått:
1885 blef han färdig med sin stora tafla
»David och Saul», i hvilken »färgkonstnären
uppenbarat sig som en själfmålare af rang»
I början af 1890-talet utförde ban
plafondmålningarna i västra trappuppgången af
Stockholms slott. Sedan dess har han utfört en
del af oljemålningarna i Hallwyllska palatset
i Stockholm, fullbordat i Adolf Fredriks kyrka
och målat en serie porträtt, bland hvilka
märkas familjegrupperna Wachtmeister och
Hall wy 11.
Genom hans initiativ ha måleriet och
arkitekturen äfven hos oss återknutit sin
afbrutna förbindelse. Hans kartonger till en
amorinfris på Thavenius’ska huset vid
Strandvägen utfördes utanför muren af arkitekterna
Boberg, Clason och Lindegren. Dekoreringen
inne i vestibulen gjorde han själf. Vidare
har han uppgjort förslag till dekorering af
Östermalms salubali och af tingshussalen i
Gö-borg. Att de icke blifvit annat än förslag,
är icke hans fel.
Denna böjelse för samverkan med
arkitekterna sammanhänger nästan med skaplynnet
i hela hans konstnärsskap. Under en period,
då konstens dekorativa uppgift var tämligen
förbisedd, målade ban sina färgstarka dukar
med ständigt vaken tanke på äfven den plats,
för hvilken de voro afsedda.
Denna för Julius Kronbergs
konstnärssyften belysande synpunkt får icke uteglömmas
vid bedömandet af hans konstnärsskap
- 130 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
