Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. Den 25 November 1900 - En bikt. Af Niemand - Chefsombytet vid krigshögskolan - Major Lars Tingslen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR S DAG
Hon slog båda händerna för ansiktet.
»Markisinnan Leblois! I sanning underbart!
Jag har varit ett medel till hämd pl henne, och
nu dör jag i hennes hus.»
Hon sjönk tillbaka bland kuddarne med en suck
nästan liknande ett klagoskri.
»Que nos destinées s’accomplissent» mumlade
hon mera till sig själf än till honom. »Jag dör och
du fortfar att lefva! Kanske är jag den lyckligare.
Hvem vet hvartill ett fortsatt lif af falskhet kunnat
föra mig. Kanske hade det likväl varit bättre om
jag stannat däruppe i det lilla B. och kväfts och
tynat bort som en planta i en för trång kruka.
Då hade jag kunnat dö lugn. Och hvem säger
mig att jag dött lugnare då? Bättre att hafva lefvat
och lidit än intetdera.»
, Hennes krafter tycktes uttömda. Det började
rossla tungt i bröstet och andetagen kommo korta
och oregelbundna.
Förskräckt böjde han sig fram öfver henne ocb
lade handen på hennes hjärta.
»Elicia! Elicia!»
Hon öppnade ögonen med ansträngning och
sökte ett fäste för sin feberglänsande blick.
»Jag är icke rädd att dö, Henry. Det är blott
en sak — när jag är borta — sänk icke ned mig
i den mörka familjegrafven på Isle. Låt mig hvila
på den lilla kyrkogården, du vet under linden, uppe
vid muren, som alltid varit min älsklingsplats. Låt
lofven susa och fåglarne sjunga öfver min graf och
vilda blommor växa på min kulle. Fritt och öppet
med den blå himmelen öfver mig vill jag sofva —
du vet, jag har alltid älskat friheten!»
Och han böjde tigande på hufvudet — — —
CHEFSOMBYTET VID KRIGSHÖGSKOLAN.
I ill öfverste och chef för Värmlands
regemente efter öfverste E. A.
Winroth, som beviljats afsked,
utnämdes för en tid sedan chefen vid
krigshögskolan öfversten vid generalstaben
öfveradjutanten Carl Otto Nordensvan.
Öfverste Nordensvan är född 1851,
således nu i sin krafts bästa ålder. Han
utnämdes till chef för krigshögskolan
juli 1892 och har under den tid ban
innehaft denna kräfvande tjänst gifvit
ytterligare bevis på de framstående
militära egenskaper, hvilka förskaffat
honom en vacker karriär. Han är en
kunskapsrik och praktiskt högst duglig
officer, hvilken äfven på sitt nya
verksamhetsområde skall göra sig värderad
och afhållen.
Öfverste Nordensvans efterträdare
som chef för krigshögskolan blef
öfverstelöjtnanten i generalstaben, chefen
för landtförsvarsdepartementets
kommandoexpedition öfveradjutanten hos
konungen Carl August Hugo Jungstedt. Öfverstelöjtnant Jungstedt är född 1854 och erhöll sistlidne
sommar nämda grad i generalstaben, till hvars mest bemärkte män den begåfvade officern räknas. Som chef
för krigshögskolan har han blifvit satt på en ansvarsfull post, till hvilken han dokumenterat sig på bästa sätt.
MAJOR LARS TINGSTEN.
är det nya härordningsförslaget öfverlämnades
^ till offentligheten, var det major Tingsten,
som fick i uppdrag att presentera detsamma. Och
klarare och mera öfvertygande än han skulle nog
ingen ha varit i stånd att framställa dess innebörd.
Men major Tingsten är icke endast ordets man,
utan också handlingens, arbetets. Om
han icke det varit, skulle han nog icke
vid 37 års ålder ha varit major i
generalstaben. Att man i honom hade att räkna
med en af den svenska arméns allra mest
dugande krafter, visste man
dessförinnan. Det hade under tidigare skeden
af hans utomordentligt snabba karriär
vid flera tillfällen framhållits. Det
värnpliktsförslag, som nu utarbetats
i generalstaben, påstås också ha hans
arbete och hans organisativa blick att
mer än någon annans tacka för sin
tillkomst.
Om kärnpunkterna i detta förslag, hvilket först
och främst ger enhetlighet och effektivitet åt den
allmänna värnplikt, hvars princip erkändes redan
i beväringsorganisationen af 1812, skrifver han själf:
»Att det kraftigt häfdar den ständiga
tjänstgöringens betydelse för befälet, att det såväl
genom ökade aflöningsförmåner som
fenom förbättrad utbildning vill
stär-a den mycket viktiga
underbefälsgraden, att det i väsentlig mån
förbättrar och utvecklar de s. k.
specialvapnens organisation, att det afser
upprättandet af ett positionsartilleri
för att användas vid försvaret af
befästa fältställningar t. ex. af
Stockholms obefästa landfronter, af
strategiskt så viktiga punkter, som Upsala och
Södertälje, att det särskildt vill
tillgodose den egentliga
sjukvårdsutbildningen.»
C. O. NORDENSVAN.
C. A. H. JUNGSTEDT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
