Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. Den 13 Januari 1901 - Det gamla Bergen. Af Annie Wall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET GAMLA BERGEN.
För HVAR 8 DAG af Annie Wall.
utid och framtid ha på ett
^ ganska egendomligt sätt
blandat sig med hvarandra i de
sju bergenas stad. Att den
gamla f. d. hansestaden ännu
bibehållit så stor ålderdomlig
prägel har den väl sitt tämligen
isolerade läge att tacka. För
arkeologen bör det ännu finnas
mycket att studera och taga vara
på i Bergen, men äfven den
intresserade turisten lär icke
oberörd gå förbi de gamla
minnesmärkena här, hvilka vittna om
en åldrig kultur.
Jag inbjuder den ärade
läsaren till en kort vandring
genom staden, hvarunder vi skola
uppehålla oss vid de förnämsta
äldsta byggnaderna.
Vi göra början med
rådhuset. Omgifvet af modärna
hus ligger der där så tryggt med
sina spetsiga gaflar och sin
bastanta byggnadsstil från
1400-talet. Det tyckes vilja säga:
»Mig rubbar ni icke så lätt, jag
har trotsat sekler, mina murar
äro fasta.» Men man funderar just på att bygga
om det, och det vore nästan en vandalism. En
gång i början af 1500-talet besökte Kristian II
Bergen. Borgarne hedrade monarken med en
lysande bal, hvilken gafs just i rådhuset och där sag
då kung Kristian för första gången den fagra
Dyveke och trådde dansen med henne.
Ifrån rådhuset vandra vi till Kalfaret, stadens
villakvarter, och kasta i förbifarten en blick på den
åldriga domkyrkan, på kvars gråa murar man ser
STADSPORTEN.
RÅDHUSET.
Där Kristian II vid en bal första gången såg den sköna Dyveke.
en svart rund fläck. Träder man närmare, märker
man att fläcken är en kanonkula, ett minne af en
drabbning mellan en ostindisk handelsflotta och
en engelsk eskader ute på Bergens redd. Striden
stod 1665 och stadens fästningsverk tvingades att
deltaga.
Men nu äro vi framme vid stadsporten, en
intressant kvarlefva från 1600-talet, enligt hvad en
inskription ofvanför hvalfvet tillkännagifver. Den
imposanta porten står som en skyltvakt och en
entré till det pittoreska och vackra villakvarteret.
Ej långt från stadsporten hvilar på en af de äldre
kyrkogårdarne Ole Bull under sin mäktiga
bronsurna.
Genom en liten smal gata med små lustiga
spetsgaflade hus — det är isynnerhet tre i rad,
hvilka tyckas hålla hvarandra 1 handen som
pep-parkaksfigurer — hvilka te sig särdeles muntrande,
gå vi ned till Fisktorget med dess lifliga
köpslående fiskare och madamer och fortsätta till Tyska
Bryggan.
Och nu stå vi framför något af det
egendomligaste och märkvärdigaste Bergen har att bjuda
på. Den tyska bryggan eller »det tyske kontor»
existerade redan under medeltiden, då Hansan
residerade här nästan oinskränkt, men nedbrann
1702. Dock nybyggdes den strax därefter i
fullständigt samma stil som den haft förut.
De smala husen, hvilka alla vända sina
spetsiga gaflar mot fjorden se precis ut som små
korthus, uppställda i en lång rad. Och röda tegeltak
ha de, hvilka lysa vidt omkring. 1 de trånga,
mörka »smugen» på de gamla trätrapporna, hvilka
brant föra upp till utskjutande, öfverbyggda
altaner, ha de gamle köpmännen vandrat månget
brådskande steg. Tv brådska har det alltia rådt å
Tyska Bryggan och det gör det äfven ännu i dag,
oaktadt den nu sjunger på sista versen och inom
kort skall lämna plats för modärna affärslokaler.
De gamle köpmännen, säger jag, ha skyndat fram
och tillbaka i de skumma »gårdarne», än ha de
i sina af oljelampor svagt upplysta magasin pröfvat
— 251 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
