Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. Den 17 Februari 1901 - »Sjöbjörnar». Af W. W. Jacobs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»SJÖ BJÖRNAR.»
Af W. IV. Jacobs, öfvers, för HVAR 8 DAG.
I. ETT PARTI.
r Boom, f. d. kofferdiskeppare, fick sista ordet,
-1-» J- men endast därigenom att han fegt förpassade
sig utom hörhåll (ör sin dotter och Sedan
tillslun-gade henne det med en stämma, som var van att
öfver-rösta orkaner. Miss Boom undvek ett fullständigt
nederlag genom att luta sig fram med hufvudet åt
ena sidan, som om hon ifrigt lyssnade utan att
kunna uppfatta något — en ställning som hon
utbytte mot en attityd af oförställd glädje, när
hennes far, efter att 1 a upprepat sin r< plik två gånger,
öfverfölls af en häftig hosta i iöljd af
öfveransträngningen.
»Jag tror nog hon hörde det hela tiden», sade
mr Boom sötsurt, i det han fortsatte sin väg genom
den krokiga gränden ned till den lilla hamnan.
»Det enda sättet att lelva i fred med fruntimmer
är att alltid vara till sjös. Då fjäskar dom alltid
för en, när man kommer hem — om man inte
dröjer för länge, förstås!»
Han kom ned till hamnen, där några kojor
lågo spridda oc t bruna nät voro utspända till
tolkning i solen. Han gick fram och tillbaka,
småmum-lande för sig själf, och betraktade ett par små
fisismackar, som lågo i hamnen.
»Morjens, mr Boom >, sade en kraftigt bygd,
ung man i sjöstöflar, hvilken plötsligt dök upp
bakom relingen på sin farkost.
»Morjens, Dick», svarade mr Boom vänligt,
»ska’ ni ge er af?»
»Ja, om en timme så där», sade den andre,
»Hoppas miss Boom mår bra?»
»Hon är nog kry. Jag och hon ha just haft
en liten dust. Hon plockade upp någonting från
golfvet och sa’ att jag haft smutsen med mig in.
Och så sa’ hon, att sådant där ville hon inte veta
af i, f irtsatte mr Boom och höjde rösten. »Mitt
e<et golf, till på köpet. Hon sopade upp det från
golfvet med en skylfel och en borste och höll
et framför näsan på mig.»
Dick Tarrell mumlade något som kunde betyda
hvad som hälst — mr Boom tog det för sympati.
»Js-g kallade henne för en gimmal mamsell»,
sade han belåttt, »du är en gammal, knarrig mö,
s i’ jag. Ni skulle sett, hutu ond hon blef. Vet
du, hvad jag tror, Dick?»
»Nej, inte riktigt», sade Tarrell försiktigt.
»Ja’ tror mirsann hon blef så arg, så hon skulle
ta’ den förste bäste, som friade till henne», sade
den gam’e i triumferande ton. »Nu sitter hon
däruppe alldeles ensam.»
Tarrell suckade.
»Utan en själ att tala med», sade mr Boom
med eftertryck.
Den andre sparkade ner en liten krabba, som
förirrat sig upp ur sitt element.
»Jag följer med er upp, om ni går dit», sade
han slutligen.
»Nä’, ja’ tänkte ta’ mig en titt omkring här»,
sade mr Boom, »men det är ingenting som hindrar
dig från att gå dit, om du vill Dick.»
»Är det ingenting ni ville ha, om jag går?»
menad i Tarrell. »Dtt är så förläget att komma och
bara säga ’God morgon!’ och så svarar hon ’God
morgon!’ och så blir det inte mer. Om det vore
någonting som ni ville ha, som jag kunde
hjälpa henne att söka efter, så skulle vi komma i
språk lättare.»
»Well — gå efter min tobakspung», sade mr
Boom, efter att ha funderat en minut, »den hittar
ni inte så snart.»
»Hvarför det?» frågade den andre.
»För jag har den här», sade den samvet löse
mr Bjom, i det han drog fram den oci fyllde sin
pipa helt lugnt. »Du kan ha en timmas göra med
att söka efter den.»
Han lämnade Dick med en nick, och sedan
denne kastat en tveksam blick efter mr Boom för
att försäkra sig om att hans rörelser icke ådrog
sig den uppmärksamhet som de förtjinade, lomade
han med nervösa älskaresteg i väg upp till huset.
Käte Boom satt vid dörren, och skenbart
omedveten om hvem som nalkades lyfte hon icke ögo
nen från sin bok.
»God morgon!» hälsade Tarrell med osäker röst.
Miss Boom besvarade hälsningen, och i det
hon lade fingret mellan de sidor, där hon var, såg
hon öfver häcken på andra sidan vägen bort mot
sjön.
»Er far har glömt sin tobakspung, och
eftersom han mötte mig bad han mig gå och hämta
den», kom det i tveksam ton.
Miss Boom värde på hufvudet och betraktade
honom stadigt, i det hon lade märke till, hur
färgen steg upp på hans kinder och han skrapade
med fötterna.
»Sa’ han, hvar han lagt den?» frågade ton.
»Nej», svarade han.
»Ja, min tid är verkligen för dyrbar för att
leta efter tobakspungar», saae Käte och böjde sig
ned öfver sin bok igen, »men om ni vill gå in och
söka efter den så var så god!»
Hon flyttade sig åt sidan för att låta honom
passera och hörde sedan småleende, huru han gick
omkring i rugimet.
»Jag kan inte hitta den», sade han efter att
ha låtsat söka.
»Bäst att titta i köket då», svarade miss Boom
utan att se upp, »och så i skafferiet. Kanske den
är i vedboden eller ligger nere i trädgården. Ni
har inte sökt till hälften nog ännu.»
Hon hörde köksdörren slå igen efter honom,
hvarpå hon gick uppför trapporna till sitt rum och
tog boken med sig. Den samvetsgranne Tarrell
sökte igenom alla de nämnda ställena, hvarpå han
återvände till salen och väntade. Han väntade en
kvart, men gick så och ställde sig tvehågsen
utanför dörren.
»Jag kan inte hitta den», sade han till slut,
vänd till sängkammarfönstret.
»Nej, jag ämnade mig just ned för att säga
det», sade miss Boom och tittade lugnt fram på
honom från sitt geraniumfönster. »Jag kommer
ihåg, att jag såg far taga den med sig i morse.»
Tarrell låtsade en otymplig förvåning. »Det
gör ingenting», sade han. «Så vackra geranier ni
har.»
»Ja, de äro bra», sa le miss Boom kort.
»Att ni kan hålla dem så vackra, det kan jag
inte förstå.»
»Låt bli då», sade miss Boom vänligt. »Ni
gjorde klokast i att gå tillbaka och upplysa far om,
hvar han har sin tobak. Kanske har han väntat
på sin rök hela tiden.»
— 3-334 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
