Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25. Den 17 Mars 1901 - General de Wets familj - Hur kineserna »civiliseras»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENERAL DE WETS FAMILJ.
» I Jen underbare de Wet» håller
fort-farande engelsmännen varma och
man har just i dagarne fått läsa om,
hur mästerligt han lyckats komma öfver
Oranjefloden, efter att ha narrat
fienden till jagt åt andra håll.
Under tiden uppehåller sig
generalens familj under engelsk protektion
i Johannisburg. De Wets skicklighet
och ståndaktighet har ej kunnat undgå
att väcka äfven engelsmännens
beundran för honom. Han är också så
populär i den engelska armén, som en
fiende kan bli. Att de Wets familj i
Johannisburg på allt sätt är föremål
för den hänsynsfullaste behandling är
också helt naturligt. Men man kan ju
dock föreställa s»g, i hvilken oro och
spänning dessa anhöriga till den djärfve
mannen måste befinna sig.
HUR KINESERNA »CIVILISERAS».
BILDER FRÅN BOXARNES LAND.
— 394 —
1 et måste i sanning kännas hårdt för en nation,
hvilken för redan mer än tusen år sedan gaf
tecken till en så hög kultur, att den ännu i vissa
fall är oöfverträffad — det måste kännas hårdt,
att nu blifva föremål för den västerländska
civilisationens pansrade välvilja! Och man kan egentligen
inte undra på, om flertalet af de bildade kineserna
i det afseendet hyllar sig till boxarne, hvilka i
främlingarnes inträngande helt förklarligt se en
fara för det himmelska rikets själfständighet.
De kristna truppernas uppträdande i Kina har
ju icke häller varit af den art, att de stackars
gu-lingarne kunnat fatta förtroende för de
»främmande hundarne», som brännt deras byar, plundrat
deras egendom och skjutit ned dem själfva till
straff för att de äro kineser — ty något annat brott
veta dessa människor säkert icke med sig!
Ett mycket vanligt sätt att bestraffa kineser
för tredska är att binda ihop dem vid hårpiskorna,
på sätt som synes å en af våra bilder. Det är
nästan sorglustigt att tänka sig denna
hyperkine-siska »hufvudprydnad» använd till att fängsla sina
egare. En kinaman sätter, som bekant, nästan
större värde på sin hårpiska än på sitt hufvud!
Att bli beröfvad den förra är för honom en nesa,
som bringar skam öfver hela hans familj. Denna
kinesens stolthet har nu blifvit honom till stor
förargelse, och man må inte undra på, om han
känner sig, hopkopplad med olyckskamrater, illa till
mods utsatt för slik — fädrift.
Hur den kinesiska frågan för närvarande står,
d. v. s. hur landet ligger och det hela skall gå —
därom sväfva vi egentligen i största okunnighet.
Telegrammens innehåll växla från vecka till vecka.
Det enda som synes vara faktiskt är makternas
oenighet, de tyska truppernas hunnerbedrifter och
Rysslands »perfida» uppträdande. Li-Hung-Chang
är uppstånden från de döda och utvecklar säkert
en ganska liflig verksamhet. Rysslands räf biter
icke Li’s gås. Li är en alltför slug diplomat för
att låta draga sig vid näsan af vare sig den ene
eller den i.ndre. Han låter lika litet binda sig vid
sin egen hårpiska som han är rädd för
moskovitens knutpiska.
Li och prins Ching låtsa emellertid att ha låtit
skrämma sig till löfte om åtskilliga högt uppsatte
missdådares afrättande. Det ger alltid någon tids
rådrum, och under tiden endast ökas spänningen
PRINS CHING, utanför sitt residens i Peking. Han är
medlaren mellan Li Hung Chang och makterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
