Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 26. Den 24 Mars 1901 - Oskar Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR BJÖRCK.
Illustrationerna efter fotografier, af konstnären ställda till HVAR 8 DAGS disposition.
Oskar Björcks konst är allmänt känd och aktad
i vårt land för sitt allvar, sin gedigenhet,
Oskar Björck är dessutom professor vid Akademiens
för de fria konsterna i Stockholm läroverk — och
dock var det några af hans taflor, hvilka kommo
den häftigaste storm att blåsa, som väl någonsin
upprörts här i landet med anledning af
målarkonst !
Björck började år 1893 pä sommaren, på
beställning af konsortiet för den nya operan, tio
dekorativa målningar för den oundgängliga
operakällarens matsal, hvilka målningar fullbordades i
mars 1895. Två af dessa bilder framställa nymfer
och satyrer, två andra badande flickor i ett
sommarlandskap, och en annan satyrer, som i
skymundan betrakta de badande. De öfriga fem
målningarne visa ett Bacchuståg. Bacchus själf rider
på en åsna, eskorterad af tvä
me-nader. Man kan för öfrigt ha olika
mening om målningarnes skönhet
och konstvärde.
Detta är i hvarje fall en sak för
sig; en annan är, om dessa
målningar kunna uppfattas såsom
sårande den goda moralen,
sedligheten. Lektor P. Waldenström höll
före detta och interpellerade i Andra
kammaren riksdagen om, redan
innan matsalen öppnats för
allmänheten, huruvida utkasten till
mätningarne förelagts och godkänts af
K. M:t samt, om detta icke var
förhållandet, huruvida K. M:t
ämnade låta saken ha sin gång eller
ämnade låta ersätta de anstötliga
bilderna af andra.
Interpellationen väckte
naturligtvis lifligt intresse bland
allmänheten, och mycket skrefs med
anledning häraf i den dagliga prässen.
På anhållan af teaterkonsortiet
uttalade sig äfven konstakademien
— Björck hade för öfrigt sedan
1889 varit ledamot af akademien
och extra lärare vid dess läroverk
— och förklarade, att de
ifrågavarande målningarne kunde anses
som konstverk ur estetisk synpunkt
samt att, beträffande om de till
uppfattning eller behandlingssätt
kunde anses för sedligheten sårande,
vid bedömandet af ett konstverk
utom de objektiva faktorerna äfven
kommer en subjektiv, hvarpå beror,
om åskådaren till sina omedelbara
intryck af konstverket förenar kyska
eller okyska idéassociationer.
1 riksdagen svarade
finansminister Wersäll på interpellationen,
meddelande, att K. M:t icke fått
sig saken förelagd, och uttryckande
en förhoppning om, att denna skulle
kunna ordnas på ett för den
allmänna anständigheten
tillfredsställande sätt. Den gången lyckades
lektor Waldenström alltså Icke
uträtta något, ty det hela ordnades
sålunda, att målningarne sutto
kvar — och det är väl onödigt att
säga, att de sedermera nyfiket togos
i betraktande af hela Stockholm. Ensamma damer
som nödvändigt ville se de bruna satyrerna, gingo
på förmiddagen och drucko kaffe i operakafét för
att därifrån titta in i matsalen ... Och alla
främlingar, hvilka från landsorten kommo till
Stockholm, skulle nödvändigt med det samma ock
betrakta »de anstötliga bilderna». Men man tyckte,
att man sett »värre saker» på Nationalmuseum, och
man kände icke sin moral sämre efter ett eller
flere besök på operakällaren.
Oskar Björcks namn var emellertid nu kändt
i de vidaste kretsar, äfven inom sådana, där man
i allmänhet icke intresserar sig för skön konst.
Men bland konstvännerna var och är han känd —
och då behöfver man alls icke taga
operamålnin-garne med i räkningen — såsom en af våra allra
främste målare, detta särskildt i egenskap af por-
OSKAR BJÖRCK: Kronprins Gustaf.
— 402 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
