Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 26. Den 24 Mars 1901 - Oskar Björck - Ett fasansfullt ögonblick. Af Onkel Bob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR BJÖRCK
Efter en färd genom norra Italien kom Björck
till Rom och målade där Susanna (Göteborgs
museum). Nästa höst återkom målaren från
Frankrike, där han uppehållit sig under sommaren, till
Rom och utförde Modellen, Romerska smeder (i
Washington) och Romeisk smedja (Furstenbergska
galleriet i Göteborg). Han begaf sig sedan
sommaren 1887 till Venedig, där han bl. a. utförde
Lördagsmessa i San Marco.
Efter att ha tillbringat sommaren 1888 på
Skagen, återvände Björck till Stockholm, och det är
från denna tid man egentligen kan räkna hans
verksamhet som porträttmålare. Han utförde
porträtt af f. statsrådet Gunnar Wennerberg, en
porträtt grupp af barn, porträtt af statsrådet 1 hyselius
(Järnkontoret), grefvinnan Sinclair och fru B.
(Göteborgs museum). Under denna tid medhann
han äfven sommaren 1889 att a Fjellhacka fullborda
ett par genretaflor. Nästa sommar målade han
bl. a. Ladugårdsinteriör (Nationalmuseum); Bland
Björcks porträtt frän denna tid märkas vidare
porträtt af prins Eugen, arkitekten Möller, genera!
Leijonhufvud, brukspatronerna Cjörud och Gavelius
samt, i helfigur, af konung Oscar 11
(Drottningholm).
Genom sin beröring med prins Eugen — de
båda äro sedan lång tid förenade genom
vänskapens band — kom Björck äfven att försöka sig på
landskapsmålning och utförde ett par
månskensbilder, hvilka tillhöra prinsen. Han målade vidare
porträtt af grosshandlaren Althainz, af konung
Oscar II (tillhör käjsaren af Tyskland), friherre
Nordenfalk (Konstakademien), landshöfding
West-felt (Umeå), m. fi. År 1893 tillkommo en
plafondmålning för Trollenäs slott i Skåne och porträtt af
amiral Virgin (Sjöofficerssällskapet), fabrikör
Åkerlund (Borås), konung Oscar 11 (Skokloster),
professor Agardh (Skånes enskilda bank), en
ladugårdsinteriör och flere landskap. Af målningarne
från nästa år må nämnas porträtt af
grosshandlaren och fru Bünsow, d:r herslow (Andra
kammaren), m. fi. Vintern 1894—95 utförde Björck ett
nytt porträtt af prins tugcn (Nationalmuseum),
porträtt af Alf Wallander, f. utrikesministern grefve
K. Lewenhaupt (Utrikesdepartementet), m. fi.
Björck utsågs 1895 till ledamot af
konstutställ-ningskomitén och förvaltningsutskottet för den
skandinaviska konst- och industriutställningen i
Stockholm samt till kommissarie för dess
konstaf-delning, i hvilken egenskap han utvecklade ett
intresseradt och framgångsrikt arbete. Bland hans
taflor från de allra senaste åren märkas porträtt
af professor Gyldén (för Pulkova), af grefve Nils
Brahe, friherrinnan Märta de Geer, landshöfding
Bråkenhielm, konstnärens hustru och af Werner von
Heidenstam, ett nyligen fullbordadt större arbete,
hvilket lär vara alldeles utmärkt.
Ar 1898 utnämndes Björck till professor i
figurteckning och målning vid Akademien för de
fria konsterna. De utmärkelser, som i form af
ordnar och medaljer tillfallit honom, äro för många
att här uppräkna.
Professor Björcks konstnärsskap är, som man
af ofvanstående kan förstå, ovanligt omvexlande.
Men på hvilket område han än rört sig inom
mä-larekonsten, har han alltid frambringat fullödiga
verk. Han är en utpräglad realist, som älskar den
skarpa karaktäristiken. Hans färger äro varma,
mättade, och han kan likaväl med dem åstadkomma
starka effekter som lugn, välgörande harmoni. Det
har särskildt från kompetent håll sagts, att ingen i
porträttväg skildrat den svenska medelklassen i våra
dagar så, som professor Björck. Men det hindrar
icke, att han äfven åstadkommer ståtliga
»paradbilder», när så skall ske, eller de mest förtjusande
bilder af aristokratiens damer. Hans förmåga är
förundransvärdt och beundransvärdt mångsidig. I
detta afseende täflar han med de klassiska mästarne,
liksom han också gör det i den fulländade
karak-täriseringen och det nobla i utförandet.
Professor Björck — som personligen är den
mest älskvärda och tillmötesgående menniska med
ett karaktäristiskt, intagande yttre — har tillåtit
HVAR 8 DAG att återgifva en del af honom
utförda målningar, så att våra läsare kunna få ett
lifligt intryck af hans konstnärsskap. Man kan
sålunda här se Romerska smeder och Lördagsmessa
i San Marco, Ladugårdsinteriör samt porträtten
af prins Eugen och af kronprins Gustaf, alla
utmärkta arbeten och visande konstnärens förmåga
från olika håll. Porträttet af prins Eugen är
särskildt nägot enastående genom karaktäristiken och
fulländningen i utförandet — det kan väl på grund
af djupet och noblessen kallas ett mästerverk.
I fullkomlig stiltje lågo vi nere i engelska kanalen
eller rätt och slätt »Kanalen», som sjömännen
för korthets skull uttrycka sig.
Jag seglade då för tiden som andre styrman
med barkskeppet »Rhea» på 300 tons. Det var
visserligen ett litet fartyg för att vara riggadt till
bark, men med alla segel — från gaffelapan till
storrojeln — tillsatta var det en förträfflig
snabbseglare. Också kunde vi ibland, när brisen var
riktigt styf, uppdrifva henne till 13 knop en
ganska stor hastighets för en seglare.
Solen hade gått ner, frivakter. hade törnat in
vid 8 glas, och allt var klart för natten. Kaptenen
hade låtit folket beslå de bäda nularna och
jagaren, för att vara riktigt säker. Han vandrade
nu tillsammans med förste styrman fram och
tillbaka på halfdäck.
»Kan nog hända, styrman, men vi äro beredda,
om hon skulle komma för hårdt.»
»Må vara! men kommer hon jämn, så sätta
ETT FASANSFULLT OGONBLICK.
För HVAR 8 DAG af ONKEL BOB.
vi till hvarenda klut igen, »Time is money», soin
engelsmannen säger.»
»Ja, ja, och vi förtjäna oss också en god slant,
om vi hinna fram i tid», yttrade kaptenen förnöjdt
gnuggande händerna. Och med ett belåtet drag
kring munnen stannade han vid relingen och
spottade ner i det klara, genomskinliga vattnet.
Brisen kom hårdare, än vi väntat. »Rhea»
vräkte öfver på ena sidan, reste sig äter och
började därpå plöja de stigande vågorna med
häpnadsväckande fart. Soin väl var kom brisen frän
det håll vi väntat den, i annat fall hade antagligen
seglen slagit back, och kanske riggen förlorats.
Befallning gafs åt en jungman att purra ut i
skansen, halfspringande kom folket på däck och
skyndade till väders.
Det hade blifvit nästan alldeles mörkt, brisen
öfvergått till storm, och stormen började urarta sig
till orkan. Vi hade nu det mesta af seglen
bärgade. Refven voro intagna i de båda undre märs-
— 405 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
