Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 27. Den 31 Mars 1901 - »Sjöbjörnar». Af W. W. Jacobs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»SJÖ BJÖRNAR.»
Af IV. Jacobs, öfvers, för HVAR 8 DAG.
IV. DEN GRÅ PAPEGOJAN.
(Furls. och slut från il.o 26)
\/l rs Gannett sökte lugna sin upprörda väninna
sä mycket hon kunde, satte henne i en stol
och tog af henne hatten, men när hon såg att mrs
Cluffins ej kunde fullständigt återhämta sig så länge
papegojan var i rummet, bar hon ut den
undergörande fågeln. — — —
När de kommit ner till dockan och gått
ombord pä »Curlew» hade mrs Cluffins fullständigt
återfått fattningen. Hon gnodde omkring pa
ångaren och gjorde en mängd frågor, hvilka mera
smakade nyfikenhet än verklig vetgirighet, och hon
gjorde sig intet besvär att dölja sin åsikt om dem
som icke kunde gifva henne tillfredsställande svar.
»Jag skall tänka på dig för hvarje dag, Jern»,
sade mrs Gannett ömt.
»Jag skall tänka på dig hvar minut :, sade
maskinisten förebrående.
Han suckade sakta och stirrade nästan
skandaliserad på mrs Cluffins, som satt i gäng en
förtviflad flirt med en af hans underlydande.
»Hon är mycket sorglös», sade hans hustru som
följt riktningen af hans blick.
»Det är hon», svarade mr Gannett kärft,
nälden intet anande mrs Cluffins fällde ihop sin
parasoll och lekfullt slog till sin interlokutör med
skaftet. »Hon tyckes stå på mycket god fot med
Jenkins och bara skrattar och går på. Ändå
förmodar jag, att hon aldrig sett honom förr.»
»Stackars små», sade mrs Cluffins högtidligt
när hon kom upp till de nygifta. »Var inte ledsen
ni, mr Gannett, jag skall se efter henne och hålla
min skyddande hand öfver henne.»
»Ni är mycket vänlig», sade maskinisten
dröjande.
»Vi ska’ ha så trefligt», sade mrs Cluffins.
»Jag önskar ofta att min man vore sjöman. En
sjömanshustru har verkligen mer frihet, eller hur?»
»Mera hvad?» sporde den förbluffade Gannett.
»Mera frihet», sade mrs Cluffins allvarsamt.
»Jag afundas alltid sjömanshustrur. De kunna göra
hvad de vilja. Ingen inan går och vakar på dem
i nio, tio manader under året.»
Innan den olycklige maskinisten kunde forma
sina harmsna tankar till ord, kom det ett
anma-ningsrop frän landgängen och efter ett hastigt
farväl skyndade de båda fruntimren i land.
Signalklockan ljöd från kommandobryggan och »Curlew»
lade så sakta ut frän kajen samt styrde mot
svängbron, som långsamt öppnades för ångaren.
De två damerna skyndade sig ut på
brohufvu-det och sågo ångaren bolma i väg ned för floden
tills den vid en krökning försvann ur sikte. Därpå
återvände mrs Gannett långsamt till sitt ensamma
hem, med en känsla att ha förlorat någonting
något som hennes vänninna försäkrade endast
berodde på att hon behöfde en kopp té.
Un (ter den gräsänkeperiod som följde utgjorde
mrs Cluffins visiter nästan den enda omväxlingen
i den unga fruns enformiga tillvaro. Som sällskap
var papegojan alldeles oduglig, ty dess språk var
så ohjälpligt fult, att den fick tillbringa det mesta
af sin tid i ett ensamt rum med en duk öfver
buren, undrande när dagarne skulle börja att blifva
längre. Mrs Cluffins föreslog att sälja djuret, men
hennes vänninna tillbakavisade detta förslag med
fasa och vägrade att göra sig af med det till hvarje
pris, icke ens till krogvärden vid hörnet som
hade-hört talas om fågelns mästerliga behandling af
språket och var mycket lifvad för att köpa den.
» Jag undrar just hvad det där fina kräket skall
fa att tala om för er man», sade mrs Cluffins när
de sutto tillsammans en dag omkring tre månader
efter sedan »Curlew» afgått.
»Jag skulle hoppas att han glömt de där
dumheterna», sade mrs Gannett och rodnade, »han
talar aldrig om det i sina bref».
»Sälj den», sade mrs Cluffins i befallande ton.
Den är er till ingen nytta och Hobson vill ju
betala nästan hvad som helst för den.»
Mrs Gannett ruskade på hufvudet. »Min man
skulle icke stanna i huset, om jag gjorde det»,
genmälde hon med en rysning.
»Åh jo, det skulle han visst», sade mrs
Cluffins, »gör ni bara som jag säger. Jag bad
Cluffins säga till Hobson att han kunde fä den för fem.
pund».
»Men han får inte», sade hennes väninna högst
oroad.
»Låt mig bara taga hand om er», sade
mrs-Cluffins och slog ut med sina två små händer,
»jag lofvar er att allt skall gä bra.»
Hon lade armen om sin väninnas lif och ledde
henne fram till fönstret, allt under det hon talade
allvarsamt. Efter fem minuter började mrs
Gannett på att vackla, efter tio hade hon gifvit vika
och efter femton var den energiska mrs
Cluffins-på väg till Hobson, i sitt upprörda tillstånd
svängande buren så häftigt att papegojan hade all möda
hålla sig kvar pä sin pinne med näbb och
klor-Mrs Gannett åsåg affärden från sitt fönster och
med ett märkvärdigt uttryck i ansiktet satte hon.
sig ned för att fundera ut anfalls- och
försvarspunkter i den förestående konflikten.
En vecka därefter stannade en droska utanför
dörren, maskinisten flög upp för trappan med
tresteg i sänder, släppte paketerna han haft i famnen
pä golfvet och gaf sin hustru en omfamning, som
skulle hafva gjort heder åt en björn. Mrs
Gannett besvarade omfamningen mindre kraftigt,
hvartill bristande muskelstyrka ej var enda orsaken.
»Åh, det är skönt att vara hemma igen», sade
Gannett, i det han sjönk ned i en länstol och drog
sin hustru till sig pä knät. »Och hur har du haft
det? Ensamt?»
»Jag blef van vid det», sade mrs Gannett
sakta.
Maskinisten hostade. »Du hade papegojan»,
anmärkte han.
»Ja, jag hade den förtrollade papegojan», sade
mrs (iannett.
»Huru mar den?» frågade hennes man och säg
sig omkring. »Hvar är den?»
»En del af den står på kaminfrisen >, sade mrs
Gannett och försökte tala lugnt, »en del af den är
i en hattask däruppe, en del af den är i min ficka,
här är resten.»
Hon letade i sin ficka och lade i hans hand en.
billig fällknif med två blad.
»På kaminfrisen!» upprepade maskinisten och.
stirrade på knifven, »i en hattask!»
»De där blå vaserna», förklarade hans hustru.
Mr Gannett förde handen till hufvudet. Om.
— 4W —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
