Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 32. Den 5 Maj 1901 - »Sjöbjörnar». Af W. W. Jacobs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR $ DAG.
Mr Hutchins afböjde denna inbjudning, men
frän sin plats besvor han med gråtmild ton
styrmannen att föra ett bättre lif samt gjorde
tilloch-med skepparen förebråelser för att han tillåtit
-syndernas butelj dragas fram i kajutan. Skepparen
tog ödmjukt emot skrapan och sedan han bedt
mr Hutchins sofva i hans hytt för natten för att
•omintetgöra styrmannens tydliga afsikter, gick han
upp pä däck i och för en sista öfverblick, hvarpå
han kom ned och gick till kojs.
Skonarens besättning var tidigt på benen
nästa morgon för att komma i väg, men mr
Hut-• chins stannade i sängen, ehuru styrmannen smet
ned i kajutan flere gånger och knackade på hans
dörr. När den främmande kom upp på däck stod
styrmannen vid rodret och de andra voro nere till
frukost.
»Sofvit godt?» frågade mr Hutchins i mild ton
i det han tog plats pä luckan en liten bit från
styrmannen.
»Det skall ni få veta när jag sluppit ifrån
rodret», snäste denne.
»Tack», sade mr Hutchins vänligt. »Vi få se
•er på mötet i kväll?» tillade han.
Styrmannen var för stolt att ge något svar,
men hans raseri när kajutan på aftonen på mr
Hutchins’ begäran inkräktades af besättningen kan
inte beskrifvas i ord.
1 tre kvällar hade de hvad mr Hutchins
kallade kärleksfester och styrmannen fördömda
mena-geriföreställningar. Besättningen var inte särskildt
förtjust i andliga sånger såsom sådana, men sånger
utskrikna med full hals och fulla lungor undtr det
att de fingo dela sångbok med skepparen tilltalade
dem väldigt. Dessutom gjorde det styrmannen
ursinnig, och medvetandet att de retade en
öfver-ordnad samtidigt med att de gjorde sin egen själ
godt var ju mycket ljuft. Pojken, som just var i
målbrottet, åstadkom några häpnadsväckande
effekter och tycktes utan svårighet »klara» omkring
fem oktaver.
Sedan de voro utmattade af sången brukade
mr Hutchins hålla ett kort anförande, hvarvid han
vanligen tog till ämne en stor häftig karl,
benägen på dryckenskap och groft språk. Talaren
påpekade att den person som drack också skulle
göra sig skyldig till annat, och han beskref honom
komma hem och slå hustrun, som förebrått hfenom
därför att han brutit upp barnens sparbössa för
att använda sparpenningarna till whisky. Vid
hvarje punkt lät han höra ett stönande och så
fort . besättningen märkte att äfven den kunde
deltaga däri stönade alle man med utomordentlig
•styrka, hvarvid särskildt pojkens läten voro öfver
all beskrifning.
De kommo till Plymouth, där de hade några
lådor gods att lossa, just lagom för att rädda
styrmannens förnuft, ty tack vare mr Hutchins’ nit
-var hela fartyget upp- och nedvändt.
Skeppskatten satt uppe en hel kväll och retade honom
med ett blått band, som bundits om hans hals och
tillochmed den gamla trasiga thékannan anlände
till måltiderna prydd med likfärgade symboliska
rosetter.
När de hade lagt till, var det för sent att lossa
och besättningen satt och tittade längtansfu]ll mot
ljusen i land. Deras förtjusning, när mr Hutchins
utverkade tillåtelse för dem att gå i land med
honom och taga en liten promenad, var utan
gränser och de traskade i väg som skolpojkar.
»De kunde inte vara tillsammans med en bättre
människa», sade skepparen när sällskapet gaf sig
i väg. »När jag tänker på, hur mycket godt den
mannen har uträttat på fyra dar nästan skäms jag
för mig själf.»
»Bäst att ni läte honom taga hyra som
styrman», sade George, »då blefve ni ett par!»
»Han har större saker att uträtta», sade
skepparen högtidligt.
Han såg i halfskymningen uttrycket i
styrmannens ansikte och suckade. Styrmannen för
sin del lutade sig mot relingen och rökte samt
försjönk, eftersom skepparen ej ville tala om något
annat än mr Hutchins, i dyster tystnad tills
besättningen återkom efter två timmar.
»Mr Hutchins kommer efter, sir», sade pojken.
»Han sa’ att han skulle hälsa på en god vän.»
»Hvad var namnet pä krogen?» frågade
styrmannen lugnt.
»Om ni inte kan tala utan att visa ert dåliga
lynne, så vore det bättre att ni hölle munnen»,
sade skepparen strängt. »Hvad är er åsikt om
mr Hutchins, mina gossar?»
»En mera godhjärtad man har aldrig andats»,
skyndade sig Dan, den äldste af dem, att svara
med varm röst.
»Bäste prisse jag träffat i mitt lif», sade en
annan.
»Där hör ni!» sade skepparen.
»Ja, jag hör», svarade styrmannen.
»Han är en kristen», sade pojken. »En sådan
har jag aldrig träffat förut. Hvad tror ni han
gaf oss?»
»Gaf er?» sade skepparen förvånad.
»Ett pund sterling kontant», sade pojken. »En
sovereign af guld hvardera. Den sortens heliga
tycker jag om!»
»Har jag nån’sin hört maken!» utropade
skepparen.
»Och sä gjorde han det på ett så fint sätt»,
sade den äldste sjömannen. »Han sa’ ’det är
från mig och kapten’, sa’ han. ’Tacka kapten för
det lika mycket som mig’, sa’ han.»
»Gå nu inte och förstör pengarna», sade
skepparen. » Jag skulle sätta in det på banken i ert
ställe. Det vore en liten god grundfond.»
» |ag hoppas att de äro hederligt åtkomna»,
sade stvrmannan.
Naturligtvis äro de det», utropade skepparen.
»Ni är en hårdhjärtad kanalje, George. Kanske
ni hade fått ett pund också, om ni varit lite’
mjukare.»
»At skogen med hans pund», svarade den
oförbätterlige matrosen. < |ag skulle vilja veta
hvar han fätt dem ifrån och hvad ban menar med
att de komma lika mycket från er som från
honom. |ag har aldrig sett er ge bort några pengar!»
»Jag förmodar», sade skepparen mycket mildt,
»att han menar att det var jag, som väckte sådana
tankar i hans hjärta. Well, bäst att gå till kojs
nu, gossar. Vi börja arbeta klockan fyra i morgon
bittida.»
Karlarne gingo förut under det att skepparen
och styrmannen stego ned i kajutan för att gå
till sängs. Skepparen satte en lampa på bordet
för mr Hutchins’ återkomst, och efter en kort strid
med sig själf sade han godnatt till styrmannen
samt låg efter ett par minuter i sömn.
Klockan fyra vaknade styrmannen plötsligt vid
att skepparen stod vid hans bädd. Lampan brann
ännu pä bordet och stred svagt med dagsljuset,
som silade in genom skylightet.
»Inte tillbaka ännu?» frågage styrmannen med
en blick mot mr Hutchins’ tomma bädd.
— 5IO —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
