Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 35. Den 26 Maj 1901 - Uppsalastudenternas hyllning för Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
ÖFRE BILDEN:
Botaniska trädgården fylles
af studenter och andra
fest-deltagare.
NEDRE BILDEN :
En festtalare utbringar lefve.
BILDER
FRÅN
VÅRFESTEN
1 UPPSALA
DEN 15 MAJ.
gäster från Stockholm — morgontåget till den
eviga ungdomens stad räknade tjugofem vagnar
och alla voro de öfverfyllda af vårfestfirande, icke
minst damer. Den kvinliga fägringen är helt
naturligt en lika kär som oumbärlig gäst vid dessa fester.
Vid ankomsten till Uppsala mottogs Gunnar
Wennerberg pa perrongen af representanter för
studentkåren. Den gamle studentens
sorgflor-beklädda hatt byttes mot den hvita milssan och
när han, hög och reslig ännu vid sina 84 år, trädde
ut ur stationshuset blottades alla hufvuden, hvarpå
»Vårt land» ljöd från sångarne, följdt af ett
väl-komstlefve för hedersgästen. Med blottadt hufvud
tågade han förbi studentskarorna under hjärtliga
hälsningar, hvarpå hans ekipage körde i väg till
f. d. öfverstelöjtnant Arsenius, hos hvilken
jämnårige Wennerberg tagit in.
Festligheterna började med den sedvanliga
konserten i Aulan. Under densamma steg hänförelsen
alltjämt. När som slutnummer sjöngs Wennerbergs
Nordisk studentsång och »O Gud, som styrer»,
brast det löst från alla hall. Hela den stora kören
applåderade själf, hurrande och viftande med
näsdukarne åt kompositören, som till svar svängde
sin hvita mössa.
På konserten följde den stora middagen på
Gillet för Wennerberg och så kotn till slut den
egentliga vårfesten i Botaniska trädgården. Vädret
var det härligaste och stämningen från början den
allra festligaste.
Gunnar Wennerbergs tal, hvilket han höll lutad
tnot en af Linneanums pelare, var genomträngdt
af innerlig känsla och gjorde det djupaste intryck:
Det ligger — sade han — något sorgligt i att de unga
bli gamla och försvinna, men det är glädjande, att till-
flödet af ungdomen blir allt större. Och det är ungdom vi
behöfva, här skall den sanna ynglingaätten fortlefva. När den
så ej gör, hvad hopp ha vi då, att de, som gå härifrån skola
rätt förstå den entusiasm, som då och då flammar upp 1 vår
tid ? I veten, att det ligger något underbart häri, att
entusiasmen är en himmelsk genius, när den mottages med
likgiltighet eller hån, där uträttas ingenting eller ock det som ej
är godt. Motarbetad af gongongsfanfaronnadcr från
mam-montjänarne, kan den väl draga sig tillbaka någon tid, men
den kommer alltid åter. Missbruken den inte, tagen ej
kallsinnigt emot den, ty det är därpå vårt land skall bilda sitt
sista hopp! — — — —––– - —–— — — —
Herren vare med eder för de stora gåfvor ni gifvit mig.
Omedelbart därpå vidtog den egentliga
Wen-nerbergs-hyllningen, i hvilken alla närvarande unga
och gamla studenter togo del. Sedan »Hör oss,
Svea» och »Stå stark, du ljusets riddarvakt»
sjungits, hölls talet för hedersgästen af docenten
Odelberg, hvarpå Wennerberg i gullstol bars rundt
trädgården under tonerna af »Sjung om studentens ...»
Därpå talade Werner von Heidenstam för
Wennerberg, hvarefter amanuensen G. Neander höll ett
versifieradt tal för kvinnan, där det bl. a. hette:
Jag tror på dig! Jag vet, om du ser,
att" vingtrött min ande blifvit,
att jag sviker det frihetens stolta baner,
som min ungdoms löfte gifvit,
skall du rycka mig ut ur min makliga ro
— den makten är blott en kvinnas —
och väcka min kraft och tvinga min tro,
att målet är värdt att hinnas.
Men nu stiger tlAr sol och nu börjar vAr dag
med värdig glädje och gamman,
så räck mig ditt hand, det är du och jag,
som skola vandra tillsamman!
Jag vill vara ditt värn, jag vill skyddande stå
mot alla dem, som belacka dig,
och ännu som bruten och åldersgrå
vill jag älska och fira och tacka dig.
Länge skall denna vårfest lefva i alla
deltagandes minne.
— 551 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
