Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36. Den 2 Juni 1901 - Ett Sundsvallsminne som gått - Bilder från pressens vecka. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT SUNDSVALLSMINNE SOM GÅTT.
Amatörfotografi för HVAR 8 DAG.
I Upsala kan man ännu
säga att »Rullan går»,
men i Sundsvall »har
Rullan gått»! Den gamla
Rullans teater — ett
Tha-liatempel i den allra
»renaste» ladustil — har i
dagarne jämnats med
marken för att å Alnön uppstå
i någon form för rent
praktiskt ändamål. Sic
transit...!
Rullans gamla teater
var ett af de ännu
kvarvarande minnesmärkena
från Sundsvall före den
stora branden. Först blott
en scen med ett tält à la
landsortscirkus blef den af
af källarmästare Lundén
försedd med en »rotunda»
och högtidligen invigd år
1877. Att börja med hade
varieténs lättfotade musa
här under en följd af är
en talrikt frekventerad
hemvist, men sedan fick äfven Thalia sitt tillfälliga
hem i det nu försvunna nöjestemplet. Det
öfvergick 1884 till Tivolis nuvarande innehafvare hr
Dahné, och å dess lilla scen ha t. o. m. uppförts
hela operor, af Berndts sällskap, och operetter af
gamla Fröbergska sällskapet.
Bland framstående artister, som uppträdt å
Rullans teater, märkas för öfrigt den på sin tid
mycket bekante violinisten Tivada Nascliez,
operasångaren Arvid Ödmann, fru Caroline Östberg,
Salomon Smith, fru Olefine Moe m. fi.
»RULLANS» GAMLA TEATER 1 SUNDSVALL.
Det stora olycksåret 1888 blef teatern apterad
till »rum för resande». Samma år på hösten
uthyrdes teatern till möbelmagasin, men efter ett år
höllo muserna åter sitt intåg där. Gästfriheten
varade dock ej många år, ty när utvärdshuset
Rullans rörelse från och med 1893 upphörde hade
också teatern spelat ut sin roll och användes
sedermera som magasin.
Och nu är den ett minne blott . ..
BILDER FRÅN PRESSENS VECKA. I.
Fotografier för HVAR 8 DAG af Axel Lindahls fotografiaffär, Stockholm.
|H fter stora förberedelser, hvaraf reklamen
ut–’ gjort en nödvändig och icke heller försummad
del, har pressens vecka gatt af stapeln. Och
början af den har — sà långt man kan veta, när detta
skrifves — varit fullt lyckad.
Och att slutet skulle blifva godt, därtill finnas
endast de mest lysande utsikter.
De dagliga tidningarne ha redan lämnat
uttömmande beskrifningar öfver föreställningarne i
Idrottsparken, från hvilken vi här återgifva ett
antal lyckade oeh intressanta bildar. Ett af
glansnumren synes i öfra högre hörnet: kadrilj, riden
af 32 ryttare i franska dräkter från 1700-talet.
Makalöst vackra hästar, statliga och briljant
maskerade karlar, charmanta dräkter, halfva antalet blåa,
halfva antalet röda, med silfver och guld. Man
skulle trott, att ryttame voro »gentlemen-ryttare»,
så stilfullt föra sig dessa soldater ur garnisonen.
Allmänna omdömet om dessa föreställningar
är, att något bättre arrangeradt och mera
storartadt aldrig blifvit sedt i Stockholm — och det
vill ju ej säga litet!
Slutet på första afdelningen utgjordes af ett
bataljstycke. Omkring 700 man infanteri,
kavalleri, artilleri och trängfordon medverkade. Det
var fullständiga manövrer mellan en nordkår och
en sydkär — ryttaremassor i karriär, långa skytte-
linier — döda och sårade, som sjukhjälpen tog vard
om — oeh en afdelning, sådan man aldrig förut
sett i Stockholm, där ju inga stora revyer föregå.
Främst tågade de åtta små trumslagarne, fyra i
hvarje led.
En lustig episod var då en ballong i
djurskepnad uppsläpptes. Flere dylika ballonger i
mennisko- eller djurskepnader fingo under aftnarne gå
till väders och väckte munterhet.
Efter pausen, då man »skockade sig» på den
ofantliga arenan, kommo danslekar af omkring 300
deltagare. Något vackrare, mera färgrikt och
samtidigt smakfullt än synen af det oerhördt langa
tåget, när det långsamt kom ned från backens
krön, är knappast möjligt att uttänka som nummer
i en dylik stor fest. Det var en imponerande
massverkan och förtjusande detaljer.
Sista numret var eldsläcknings- och
räddningsscenen af Stockholms brandkår. Som blixtar flögo
brandvagnarne fram, som kattor klättrade
eldmännen upp för stegarne som restes mot det särskildt
uppbvggda trätornet, där lågorna rasade i form af
bengaliska eldar, men mycket starka osh
illusoriska sådana med inträffande explosioner. Och i
brandseglet, hvilket är en tygtrumma, gled en del
af »husets» invånare ned. medan andra bars ned
pa stegarne. Det var högeligen spännande.
- 567 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
