Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 42. Den 14 Juli 1901 - Georg Gustaf Nordensvan. Af O. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG GUSTAF NORDENSVAN
"ßland våra »yngre» författare är Georg
Nordensvan en af de mest mångsidiga, kunniga och
flitiga. Han har i själfva verket utvecklat ett
ofantligt arbete. Under åren 1888—1900 var han
medarbetare i »Aftonbladet» såsom denna tidnings
litteratur- och konstkritiker. Han medhann icke endast
att redogöra för alla nyutkomna svenska böcker af
större betydelse, utan sysselsatte sig äfven med den
norska och danska litteraturen. Han skref med
samma intresse och sakkunskap om alla Stockholms
tafvel utställningar som om premièrerna å
hufvudstadens teatrar. Och fastän han aldrig försummade
något, som tillhörde hans verksamhet i
»Aftonbladet», medhann han likväl att författa både noveller
och omfattande arbeten i konsthistoria.
Nordensvans kritiska verksamhet har för visso
varit af allra största betydelse. Han har alltid
kämpat för det unga och friska i litteraturen och
konsten. Han har aldrig fruktat för att understödja
en modärn konstriktning, som tyckts honom ha
något verkligt innehåll — ja, det kan nog hända, att
Nordensvan i detta afseende gjort sig skyldig till
några öfverdriften Ty han älskar framför allt sin
tid, det modärna, det nya, älskar att följa med . . .
Vår tid är dock vår tid — säger han — det är den
vi lefva i, det är den, som är oss närmast. Vi böra
framför allt söka att förstå den, befatta oss med
den, lära oss att hålla af den ... f
I sin kritiska verksamhet har Nordensvan haft
ett par mäktiga faktorer till sitt stöd: i sina
ingående och allt mera utvecklade kunskaper, särskildt i
målarekonsten, och i sin utmärkta stil. Denna är
sällsynt lättflytande och behaglig. Nordensvan
skrif-som man talar — eller som man borde tala, ifall
man talade elegant, sinnrikt och spirituellt. Helt
säkert ha många personer, som icke kunnat gilla
den alltid frisinnade tendensen hos hans kritik, ändå
med stort intresse tagit del af hans uppsatser, och
detta därför att de äro så ovanligt väl skrifna och
tillrättalagda.
Georg Gustaf Nordensvan föddes i Stockholm
den 3 december 1855, blef student 1874 och följande
år elev vid krigsskolan. På grund af en
bröstsjukdom måste han dock lämna den militära banan.
Han var så lärjunge vid Akademien för de fria
konsterna 1877—1882 i akt och mening att bli
målare, men ändrade håg och tjänstgjorde som
redaktionssekreterare vid »Ny Illustrerad Tidning» 1883—
1886. År 1885 blef han redaktör för kalendern
»Nornan», hvilken befattning han allt fortfarande
bekläder. Om hans medarbetarskap i »Aftonbladet»
är förut taladt. Till allmän förvåning lämnade
Nordensvan i fjol denna tidning. Gåtan fick dock snart
sin lösning. »Aftonbladet» skulle, livad litteratur
och konst beträffar, icke mera hylla frisinnade åsik-
ter. De »dii majores», som ytterst leda denna
tidning, och som en gång dikterat den Frödingska
»Fy-artikeln», hade annorlunda beslutit. Först och
främst skulle Ellen Key afliasas — och som
Nordensvan naturligtvis icke ville vara med om eller på
nära håll se på något sådant, måste han gå. Och
han gick — till »Dagens Nyheter», där han nu
skrifver litterära uppsatser.
Redan vid 22 års ålder utgaf Nordensvan sin
första bok, »Framtidsmän». Sedankomma
»Ikasär-nen, Sven Svenssons minnen från krigarlifvet».
1878, »Skattsökarne», 1880, »Guido. Ur Bobs
efterlämnade papper», 1880, »I harnesk», 1882,
»Penseldrag. Skizzer och studier», 1883, »Skuggspel.
Tidsbilder», 1884, »Figge», 1885, »Lek. Noveletter», 1887,
»Lifsuppgift», 1887, »Hvad Figge blef», 1890, »Svensk
konst och svenska konstnärer i I9:e århundradet»,
1892, »Silkeskaninen», 1894, »Mälardrottningen»,
1896, »De bildade konsternas historia under I9:e
århundradet», »I rampljus», 1900, en beskrifning
öfver Gripsholm, ett par korta pjäser, o. s. v.
1 Nordensvans noveller och längre berättelser
tager sig ett ytterst känsligt temperament uttryck.
Nordensvan fördjupar sig hellre i sorgen än i
glädjen, och helst befattar han sig med vemodiga
karaktärer. Till och med när han skrifver en så
uppsluppen bok som »Figge», historien om de glada
konstnärerna, en af de roligaste böcker man gärna
kan läsa, märker man vemodet midt i skrattet och
bildar detta en bakgrund till det hela . . .
»Svensk konst och svenska konstnärer i I9:e
århundradet» är ett synerligen gediget arbete —
oaktadt stilen är lika osökt, lika naturlig som i
författarens lättare saker, och detta utgör i själfva
verket en ytterligare förtjänst hos verket. Här skildrar
Nordensvan på ett förträffligt sätt vår svenska konst
under den nämnda tidrymden, i det att han dock
först lämnar en redogörelse för vår äldre konst.
Arbetet är det första i sitt slag! Man kan förstå,
livad detta har att betyda. Och författaren har
lika väl gått till de ursprungliga källorna, som han
sett med egna ögon och talar med egna ord. »Svensk
konst» är ett originelt arbete och ett utmärkt
arbete. Och det har erhållit en värdig efterföljare
i »De bildande konsternas historia».
Nordensvan är likaledes förträfflig som
teaterkritiker. De små karaktäristikerna »I rampljus»
gifva fullt klara och träffande bilder af de olika
konstnärerna. Det är alltid det rätta ordet om dem,
just det ordet, som säger hvad de äro, och som
ställer dem lefvande för ens inre syn.
En framstående, fullt modärn novellförfattare,
en utmärkt och talangfull kritiker — se där hvad
man utan öfverdrift kan säga om den fine och
tillbakadragne mannen. O. R.
— 658 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
