Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 45. Den 4 Augusti 1901 - August Röhss - »Aftonstämning». Af C. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST
RÖHSS.
Då man nämner stormännen inom vår
kommersiella värld, måste gifvetvis August Röhss
komma i allra främsta ledet, både på grund af
hans rikedom och på grund af det sällsynt
energiska och framgångsrika arbete han som köpman
och affärsman uträttat.
Men då August Röhss’ namn nämnes, är det
likväl i allmänhet knappast hvarken på rikmannen
eller pä den framstående och skicklige
affärsmannen man tänker utan fast mera på den frikostige
mecenaten, mannen med det outtröttliga
konstintresset.
August Röhss är göteborgare, född den 20
juli 1836 och son till grosshandlaren, konsuln och
riddaren Wilhelm Röhss d. ä. Han genomgick
Chalmerska institutet och Bergskolan samt ägnade
sig först åt bergsbruk, ät hvilket hans håg starkt
drog honom, men ingick efter faderns död som
kompanjon i firman, för hvilken han nu efter
broderns, den frikostige donatorns, Wilhelm Röhss’
frånfälle är ensam chef.
Utom sitt omfattande arbete i firmans tjänst
hinner August Röhss äfven med en mängd
förtroendeuppdrag i det allmänna affärslifvet. Så är han
ordförande i styrelserna för Göteborgs sparbank,
Brandförsäkringsaktiebolaget Svea, Ränte- och
Kapitalförsäkringsanstalten, Handelsföreningens
fullmäktige, medlem af styrelsen för Riksbankens
afdelningskontor samt af Handels- och
sjöfarts-nämden, och han är än vidare som
styrelseledamot intresserad i åtskilliga större bolag. Äfven
åt det kommunala lifvet och de institutioner,
som stå i samband med detta räcka den
verksamme mannens krafter till. Så är han sedan
flera år tillbaka stadfullmäktig i Göteborg,
ledamot i Hamn- och älfstyrelsen samt i styrelserna
för Muséet, Arbetareinstitutet, Fattigvården m. fi.
Man ser sålunda, att det är en mindre vanlig
verksamhet, som af Äugust Röhss utvecklas i det
praktiska lifvet och i det samhälles tjänst hvilket
han tillhör. Och dock är det, som sagdt, främst
hans kulturella intressen, som fört hans namn vida
öfver landet, och bland dessa kulturella intressen
främst hans konstintresse, som förmått honom till
ett mecenatskap, som i storslagenhet efter våra
förhållanden väl söker sin like.
August Röhss är en man med utprägladt
konservativ anläggning, och hans konstintresse är också
mestadels knutet till den akademiska riktningen
inom vår konst; konstnärer sådana som Allan
Österlind, Nils Forsberg m. fi. ha Röhss att tacka
för mycket, och ha ju äfven gjort den frikostige
konstvännen och fäderneslandet all heder. Och
man behöfver ej vandra länge i våra större muséer,
förrän man ser de mest talande vittnesbörd på
August Röhss’ mecenatskap och på hans säkra
uppfattning och blick i konstnärligt afseende; i
nationalmuseum finnes bl. a. som gåfva från honom
Forsbergs väldiga, ypperliga duk »En hjältes död»,
hvarförutom muséet af Röhss begåfvats med väl
ett tusental handteckningar och gravyrer af
värdefullaste beskaffenhet. Till sin fädernestads museum
skänkte han nyligen Forsbergs senaste stora,
imponerande tafla »Gustaf Adolf vid Ltitzen», och
samme målares mästerliga »Akrobatfamilj inför
cirkusdirektören», Oskar Björcks »Susanna i badet»,
Österlinds >Råttfängaren», Brambecksmarmorgrupp
»Sorg» äro jämte mycket annat likaledes frikostiga
gåfvor från honom till fädernestadens
konstsamlingar.
År 1894 erhöll Akademien för de fria konsterna
af August Röhss en gåfva af 50,000 kronor att
användas till fullbordande af akademiens nybyggnad
och konstnärliga utstyrsel i öfrigt under villkor att
akademien, sedan dess byggnadslån betalts, årligen
skall afsätta 5,000 kr. under tio år, samt använda
räntan å det sålunda åter uppnådda ursprungliga
kapitalet till något med akademiens uppgift
förenligt ändamål. Denna storartade donation tarfvar
ju inga kommentarier.
Det är dock icke endast Skön Konst som
August Röhss genom sitt rika mecenatskap
tillgodogjort, utan äfven Vetenskapen har han hugnat, i
det han just i dessa dagar donerat 350,000 kronor
till Göteborgs högskola för upprättande af tre nya
professurer: i Nationalekonomi och Sociologi, i
Geografi och Etnografi samt i Statskunskap med
Statistik. Med denna i sanning storslagna donation
har August Röhss för all tid fäst sitt namn vid
Svensk Vetenskaplig forskning liksom förut redan
vid Svensk Konst.
Att en man som uträttat så mycket i det
allmännas intresse ej kunnat undgå en mängd yttre
eikännanden, är ju klart, och de ha ock rikligen
kommit August Röhss till del: så är han bl. a.
hedersledamot af konstakademien och ledamot af
Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg,
kommendör af 1 kl. af Vasaorden, R. N. O. samt
innehafvare af Akademiens för de fria konsternas
stora guldmedalj.
»AFTONSTÄMNING».
Skiss för HVAR 8 DAG af C. C.
Den varma julidagen led mot sitt slut, och
lifvade af den svalare temperaturen och tanken
på stallets närhet, trafvade kapten Ivronbergs
svar-tingar allt hastigare framåt pa den präktiga,
sörmländska häradsvägen, som slingrade sig backe upp
och backe ned, mellan björkhagar, sädesfält,
skogsdungar och fagra sjöar. Luften var mättad af
doften från det nymäjade höet, och öfverallt rådde
brådska med slåttern.
Därborta vid ån hördes slåttermaskinens klick!
—klick! —klick! — här på utgårdsvallen stackades
med full fart, medan arrendatorn å granngården
körde in lass efter lass i dånande traf.
Kaptenen körde själf. Han och hans unga fru
hade varit på besök 1 den närbelägna
residensstaden, och njöto nu af tystnaden och den behagliga
svalkan på hemvägen.
Plötsligt drog kapten Kronberg tömmarne åt
sig så häftigt, att hästarne nästan stegrade sig.
»Hallåh! Hvad tusan gör den där, som inte
har vett att gå ur vägen?»
Midt pä vägen stod ganska riktigt en
mansperson med utspärrade ben, händerna i byxfickorna,
hatten på nacken och kisande med ögonen mot
den i guld, purpur och rosenrödt praktfullt
skimrande aftonhimlen.
»Kors, det är ju Fenger!» utropade fru Marie.
»Hvad i all världen gör herr Fenger?!»
Den anropade ryckte till, då hästhufvudena
nära nog snuddade vid honom, sprang åt sidan,
ryckte af sig hatten och sade helt förvirrad:
»Hvad jag gör? Jo — jag — jag går och
söker mig en artonstämning.»
»Jaså — en aftonstämning», sade kaptenen.
— 706 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
