Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. Den 11 Augusti 1901 - Hans Forssell †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
HANS FORSSELL †.
[ Jen mannen blef icke, truts sin glänsande,
ge-nialiska begåfning, trots sina öfverlägsna
kunskaper och trots det, att lian redan viel unga år
steg till maktens tinnar — han blef icke, allt detta
till trots, hvad han kunde och borde ha blifvit. Så
lyder nu vid baren det allmänna omdömet om
Hans Forssell, och nekas kan icke att denne geniale
man med de inånga lysande förutsättningarne,
hvilken efter fem års ministertid vid 37 ars ålder
drager sig tillbaka från det offentliga lifvet för att
sedermera nästan uteslutande spela en kritiskt-negativ
politisk roll, ställd nästan alldeles utanför
utvecklingen, i sitt lifsöde har något melankoliskt, nästan
tragiskt, och något sådant
fanns också pä sistone,
åtminstone för den, som
såg något djupare, i
Hans Forssells person och
väsen.
Hade Hans Forssell
lefvat i ett stort hind
under stora förhållanden,
hade han otvifvelaktigt,
huru tider och partier än
skiftat, alltid kommit att
intaga en ledareställning
— i spetsen för det
maktägande partiet eller för
oppositionen i riksdagen.
Men i ett litet land,
där en verkligt stor
begåfning så kitt uppväcker
afundsjuka och motstånd,
där man, sa att säga,
kommer den yttre personen
alltför mycket inpå lifvet
och fäster sig vid dennes
icke sällan
tillbakastötande egendomligheter, där de
mindre begåfningarne ha
så lätt att bilda en
kompakt majoritet —i ett litet
land har en sådan person
som Forssell dubbelt
svårt att göra sig gällande.
Man tyckes nästan ha
en glädje af att nedtrycka honom och inskränka
hans verksamhetsområde, ehuruväl Forssell Jivad
yttre utmärkelser angår rikligen soulagerades.
Hans Forssell var, har det likaledes allmänt
sagts, en mera kritk-kt än produktivt anlagd natur,
l-iedan hans yttre uppträdande, hållningen,den skarpa
blicken bakom pmce-nezen, draget kring munnen,
gjorde intryck af ett visst högdraget af färdande, af
obarmhärtig kritik. Man tyckte i allmänhet, att
»Forssell såg försmädlig ut».
Denna kanske öfvervägande kritiska natur
åstadkom emellertid — hvilket man icke får glömma —
på det finansiella området liksom på det literära
en hel del saker, som alldeles icke kunna kallas
en-hart negativa. Att Forssells arbete i riksdagen
liksom i dagsprässen — han har som bekant, varit
flitig medarbetare i •Stockholms Dagblad» — så
ofta var af kritisk innebörd berodde nog äfven
härpå, att de idëer, som han hyllade, icke voro de
förhärskande, hvarför han icke hade annat att göra
än att gå till strid mot niotpartiets. Men härtill
kom, att Forssell mera var en teoriernas än
praktikens man. Skicklig historiker och nationalekonom,
utmärkt talare — hans vältalighet var af det klassiska
slaget, imponerande men icke värmande — en
ovanligt stark logiker, stod Forssell dock en
smula utanför det praktiska lifvet med alla dess kraf.
F. var född i Gäfle 1843, blef student vid 16
års ålder samt filosofie doktor och docent i
historia vid Uppsala universitet 1866. Emellertid drogs
han mycket snart från universitetet, tjänstgjorde i
olika riksdagsutskott, var sekreterare i
myntkommi-téen 1869—70 samt vid myntkonferensen mellan
Sverige, Norge och Danmark 1872. Dessutom
utvecklade han vid samma tid en omfattande och
högt skattad författarverksamhet, hvaribland främst
torde böra nämnas hans »Sveriges inre historia från
Gustaf den förste». Dessutom utgaf han under
flere år det periodiska arbete, som är mest kändt
under titeln Svensk Tidskrift, samt redigerade
»Läsningför folket»,» Land
och folk» och »Ur folkens
häfder».
Ar 1873 blef han
verkställande direktör i
Centraltryckeriets aktiebolag
och 1874 sekreterare i
riksbanken, men fick snart
lämna denna anställning,
ty iS75 anmodades han
blott 32 år gammal af De
Geer att i dennes andra
ministär öfvertaga
finansportföljen, hvilket på sin
tid väckte ett oerhördt
uppseende.
De Geer skrifver själf
härom i sina minnen:
»Svarast var att fä en
finansminister, |ag ville
hälst haft Olof Wijk,
men han befanns omöjlig.
Äfven andra försök voro
förgäfves. Slutligen fäste
jag mig vid Hans Forssell,
som då var en helt ung
man och endast
sekreterare i riksbanken, men en
talangfull och kunnig
författare, som väckt allmän
uppmärksamhet och hvars
åsikter öfverensstämde
med mina, bl. a. om
’kompromissen’. — Kungen delade min uppfattning och
gillade slutligen äfven mitt äfventyrliga förslag
om Forssell. Själf blef Forssell något förbluffad,
då jag till honom framställde anbudet. Men det
fattades honom icke mod, och han antog det efter
en dags betänketid».
Ar 1880 öfvergick han som nnansminister till
den Posseska ministären, men utträdde före samma
års slut och blef kort därefter president i
kammarkollegium. Vid allmänna myntkonferensen i Paris
1881 och i Bryssel 1892 var han Sveriges ombud.
Forssell innehade naturligtvis en mängd
förtroendeposter och utmärkelser. Under aderton år,
1880—97 var han ledamot af riksdagens Första
kammare för Gäfleborgs län, och hans anföranden
i denna kammare utmärkte sig för glänsande form
och logisk skärpa. Han var en omutlig frihandlare,
som icke ville veta af några jämkningar.
Han var alltför oböjlig för att i våra dagar
kunna bli en framgångsrik svensk politiker, hans
personlighet var alltför viljekraftig och stark för
att kunna böja sig under andra; och då
förhållandena ej tilläto honom att bli den förste, gick han sin
väg från det politiska lifvet, beundrad som få af dem,
som förstått och uppfattat honom, hatad som få af
dem, hvilka råkat i konflikt med hans skarpa, alla
svagheter skoningslöst blottande, genialiska personlighet.
HANS FORSSELL.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
