Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 47. Den 18 Augusti 1901 - Francesco Crispi †. Af —r—r - Prins Henry af Orleans †. Af Ralph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANCESCO CRISPI †. PRINS HENRY AF ORLEANS. †
i-ozo. Nadar. Paris.
Dödsbudet kom ej oväntadt: redan länge hade
den gamle statsmannen varit sjuklig, och
söndagen den II d:s afled han i sitt kära Neapel, där
han alltsen frihetskrigets dagar var mest populär
och afhållen.
Crispi är otvifvelaktigt Italiens främste
statsman sedan Cavours dagar, ocn nekas kan icke, att
han både var en genial man, en kraftig man och
en statsman. Hvad han saknade, och som gjorde,
att han detta till trots för sitt land ej blef, hvad
han kunde och borde ha blifvit, var främst
helgjutenheten i karaktären, hvarjämte hans privatlif var
så långt ifrån oantastligt, att man flere gånger —
t. ex. vid den skandalösa tvegiftesprocessen och den
ej mindre upprörande, ehuru fortfarande i mystiskt
dunkel höljda »Banca-romana-affären» — väntade,
att han skulle vara en politiskt död man. Och han
skulle måhända varit det i ett annat land än Italien,
som otvifvelaktigt i mångt och mycket behöfde
hans hänsynslösa kraft och energi.
Hans främsta verk var genomförandet af Italiens
anslutning till trippelalliansen: han var, som bekant,
stor beundrare af Bismarck, för hvilkens
världshistoriska betydelse han hade blicken öppen.
Huruvida emellertid denna allians öfvervägande varit till
Italiens nytta, torde ännu vara svårt att säga: den
förde emellertid till en brytning med Frankrike
äfven i handelspolitiskt afseende, och att Italien
ekonomiskt lidit svårt härunder, är nogsamt bekant.
Följde så det olyckliga och skandalösa abessiniska
fälttåget, som var afsedt att utgöra en afledare
för det inre eländet. Det misslyckades, och Crispi
måste gå.
Men trots allt detta var gamle Crispi’ nog i
grund och botten populär i Italien: de, som hatade
honom värst, voro de katolska, papistiska
svartrockarne, och han själf ångrade nog bittert, att
han ej haft mod nog att i tid med rötterna
bortskära denna Italiens svåraste — och som det
tyckes — obotliga kräftskada.
— r—r.
Prins Henry af Orleans afled den 9 dennes i Saigon i
Cochin-kina. Hans bela lif har varit en ständig kedja af
äfventyrliga resor, än 1 Asien, än i Afrika. En obetvinglig lust
efter ombyte, efter äfventyr, hade gjort honom till en
outtrött-lig globetrotter, och om detta sitt skiftesrika lif har han
författat ganska värdelulla böcker, icke mindre än sju stycken.
Äldste son till hertigen af Chartres föddes prinsen 1 Haui
i England 1*67 och kom vid 4 års ålder till Frankrike, då
republiken 1871 öppnade landets portar för de under Napoleon
III landsflyktiga orlèanska prinsarne. Vid 20 års ålder hade
han redan rest jorden rundt, jagat tigrar med de indiska
rajahs och bufflar på de amerikanska pampas. Med hela sin
unga, sjudande lifslust kastade han sig nu in i Parislifvet, där
den elegante, till utseendet något kylige och reserverade
fursten snart väckte uppseende genom sina äfventyr i och utom.
salongerna. Familjen blef orolig och beslöt att ånyo sända
honom ut på resor. 1 sällskap med upptäcktsresanden Bou- ’
valot gjorde han sin första stora upptäcktsfärd genom Tibets
då ännu outforskade bergsplatåer. De vetenskapliga resultat,,
som härvid uppnåddes, inbragte prinsen och hans följeslagare
1890 Geografiska sällskapets i Paris stora guldmedalj. Två år
senare genomreste han Abyssinien ocli sökte uppnä de stora
sjöarne i Centralafrika, hvilket dock misslyckades.
Hans förnämsta vetenskapliga bedrift blef emellertid
utforskandet af den hemlighetsfulla floden Iravaddi och dess
bifloders rätta lopp. Då prinsen återkom, i8g6, fick han af
franska regeringen hederslegionen som ett tecken till
erkännande. Han hade heller aldrig tagit någon del i politiken och
visade städse ganska liberala åsikter. Allmänna opinionen i
Frankrike, eljest föga vänlig mot den familj, prinsen tillhörde,
följde med växande intresse och sympati hans öden, och det
kan tryggt sägas, att prins Henry varit den populäraste
medlemmen af den opopuUirÄste familj i Frankrike.
Sedan italienarne fått sin förskräckliga läia i Abyssinien
och sett sina bästa generaler skymfligt slagna på flykten af
Etiopiens krigiska söner, återvände prins Henry till
Abyssinien, där han jämte grefve Leontiew bidrog att befästa det
rysk-franska inflytandets öfvervikt hos käjsar Menelik.
Härifrån sände han en serie bref till Le Figaro, l hvilka italienska
armén just icke smickrades. Detta föranledde hans duell med
grefven af Turin, hvarvid han blef sårad, men hans käcka
hållning ökade ytterligare hans popularitet 1 Frankrike.
Då prinsen insjuknade för knappast 1 veckor sedan, var
han stadd på en forskningsfärd i norra delen af franska
Indokina. Opererad för en sjukdom i lefvern, tog klimatfebern
bort återstoden af hans krafter, och då dysenteri tillstötte,
dukade prinsen under. Han var 34 år gammal, men hade
hunnit uträtta mer än de flesta unga män vid hans ålder.
Forskningsresande, geograf, naturforskare, författare var han lika
mångsidig som vidtberest.
Underrättelsen om prins Henrys döu-Väckte förstämning
! Frankrike, där man vant sig glömma, att han var prins
för-att endast minnas, att han var en fransman med hjärtat på.
rätta stället. Ralàh.
Foto. Giacomo Rrogl. Firenze.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
