Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Den 14 Oktober 1900 - Annonser - Salmonibrefven. Af Marvin Dana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
otvxuevs
ppgöra förslag till annonser och skyltar
- - - - utföra kopparfällningar o. d.
itamw^Ci
n nÅommtnuLe/ia/ sina
àjiandiaBJiwr
^CotrniüAiio na&wjek -a|*
KOCKUMS
äro öc bästa
Fru Elin Erikssons
mäng&riga
SYATELIER
Sturegatan 6 :: Stockholm
rekommenderu
Emottager all slags finare klädsftm
nad efter franska journaler och modeller
ELEGANT ARBETE UTLOFVAS.
A|lmin telefon 1U11B
Ledig annonsplats
Annonsera i
Praktisk Tidning
som, enligt officiellt intyg från Posten den 23
maj 1900 ernått en prenumererad postupplaga af
7,242 exemplar
fördelade inom landets olika delar, hvarjemte ett
större antal lösnummer utsändas äfven till våra
grannländer.
Härigenom kommer Praktisk Tidning tillhanda
a a Fabriker, Mek. Verkstäder, Bruk,
Masug-alla nar’ Järnvägsförvaltningar, Skeppsvarf,
Rederier, Grufvor, Järnverk, Kvarnar,
Sågar, Bryggerier, Brännerier, Gasverk,
Elektr. Centralstationer, Maskinflrmor,
Ho-teller, Bad- och Brunnsinrättningar,
Banker, Landtegendomar med Binäringar samt
större köpmän och handtverkare.
Annonsera därför genast i
PRAKTISK TIDNING
QÖTEBORü
Lilla Torget 2
»Jag betalar ej ett öre», svarade jag hastigt, liksom för
itt öfvertyga 111ig själf 0111 att jag ej ämnade gifva vika.
Jag var nu tillräckligt uppbragt för att blifva likgiltig
jör utgången, så jag lät den för betalning utsatta tiden
för-jöpa utan att fästa afseende vid varningen. Med kvällposten
irhöll jag följande meddelande som likväl tvingade mig till
:ftertanke:
»Min lierre!
Då ni i dag ej burit den gula rosen förstår jag, att ni
nå fullt allvar nekar betala. Gif nu akt på det andra
mor-let, hvilket, som jag antydde i min förra skrifvelse, skall
blifva föröfvadt i morgon afton den tredje november
om-iring klockan tio. E11 kvinna skall blifva funnen ihjälslagen
ned en handspak.
Dagen därpå har ni att ro ut på floden vid skymningen
llldeles som jag füreskrifvit i mitt förra bref.
Om ni ej lyder blifver ni dödad den femte november
ller så snart därefter som tillfälle yppas därtill. Jag låter
anligtvis mina offer ej inverka så mycket på mina planers
Utförande.
Detta är det sista ordet från mig.
En älskare af rättvisa.
Detta bref uppskakade mig. Synbarligen kom min
olydnad att bringa om lifvet någon stackars varelse, emedan jag
var urståndsatt förhindra det.
Den 3 november var den mest olyckliga dag jag
upp-efvat i hela mitt lif. Hela kvällen var jag i ständig ångest,
ag nästan ångrade att jag ej betalt pängarne. Jag skulle
lafva gjort det utan tvekan, såvida jag trott mig verkligen
kunna förebygga mordet. Jag kunde ej förmå mig tro att
sn brottsling begick ett mord endast i syfte att varna. Förr
skulle jag kunna tro brotten begingos med bestämda motiv,
men att nidingen använde sig af dessa förutsägelser för att
skrämma rädda personer. Äfven inspektören var af samma
Skandinavien» skrädderi & flerrekiperings-affär
Aktiebolaget C. fl. STRÖM & Co.
Torggatan 24, hörnhuset af Qustaf Adolfs Torg, Göteborg.
mening, och han motsatte sig på det bestämdaste, att jag
gaf vika på något sätt.
Jag vill ej tala om den natten, blotta minnet af
densamma är upprörande. Jag sof ej en blund, steg tidigt upp
och väntade med feberaktig spänning på morgontidningarne.
När jag slutligen fick ett exemplar i händerna fann jag min
fruktan besannad, ty jag läste om att en välbärgad änka i
Putney blifvit funnen mördad i sin egen trädgård kvällen
förut. Hufvudet var krossadt och straxt bredvid låg en
blodig handspak.
Då blef jag med ens lugn. Jag föresatte mig ännu en
gång att ej låta mig skrämmas till att köpa min egen
säkerhet. Jag hade blifvit varnad, nåväl jag skulle vidtaga
mina försiktighetsmått. Min okände fiende skulle i ;mig finna
en motståndare, måhända något starkare än den gamle
mannen på Hampstead-heden eller änkan i trädgården.
Jag ville använda den yttersta försiktighet, att ej blifva
öfverraskad, kanhända mitt motstånd skulle så öfverraska
mördaren, att han afstod från sin afsikt. Likväl ville jag ej
underskatta situationens allvar. Nästa dag var måhända min
sista på denna jorden. Med denna utsikt för ögonen gick
jag att förrätta mina affärsgöromål. Vanligtvis dikterade
jag mina bref på morgonen, men jag hade gifvit min
sekreterare några dagars semester, hvilka han begärt dagen förut.
Nu behöfde jag hans hjälp. Jag fattade klockan för att
ringa i afsikt att skicka bud på Granham, då jag kom på
den idén, att jag borde själf gå till hans rum, hällre än sitta
oroligt sysslolös och vänta på honom. Så snart jag intagit
min frukost gick jag ned i min sekreterares våning.
III. KAPITLET.
Flickan, som kom ut då jag knackade på underrättade
mig att Granham just hade gått ut, men att han var att
snart vänta tillbaka. Jag beslöt att invänta hans ankomst
och blef visad in i förmaket. Sedan jag där blef lämnad
ensam ådrogo sig ett antal små lådor och skrin min
uppmärksamhet, emedan de stodo på bordet. De voro fem till
antalet och jag såg på dem med en stigande nyfikenhet,
sedan jag erinrat mig hvad sekreteraren sagt om sina
fonografer. Jag gick fram till bordet och öppnade en af
lådorna. Då jag upplyftade locket såg jag en konkavt böjd
metallskål eller tallrik, synbarligen ämnad att uppfånga ljudet.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
