Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23. Den 3 Mars 1901 - Annonser - Hämnaren vakar. Af Annie O. Tibbets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alt vinna i morgon. Sen så öppna vi en affär och
slå allt kapplöpande ur hågen. Kitty, min älskling,
jag måste rida. Sörj icke. Det skall bli bra
alltihop — det måste gå bra».
Klapp, klapp, kommo de täta hofslagen, grus
och gyttja yrde upp och slogo åskådarne i ansiktet
ocli så var allt öfver. På mindre än tre minuter
hade tusentals kronor vunnits och förlorats.
Hvar och en känner kapplöpningsbanan vid
Brighton. Den ligger hög och naken och vintertiden
svepa de kalla vindarne från hafvet in öfver heden.
Det syntes bli en kall dag, ehuru det ännu var
sommar. Folket stod sammanskockadt och huttrade
i kylan, och ett mindre antal än vanligt hade
infunnit sig på sadelplatsen Den syntes vara nästan
folktom, men längs banan kunde man se den svarta
massan, som ifrigt väntade på resultatet.
Del slod sex hästar ined sina ryttare, de senare
iklädda jackor med lifliga färger, väntande på
signalen att starta.
Slutligen ljöd signalen och snabba som blixten
ilade hästarne bort.
Det var likväl ej hastigare, iin att Cleeve, som
höll sig i midten, kunde se att Kasper var straxt
framför honom och precis där ban ville ha honom
för alt kunna vid nästa sväng ränna upp och ila
förbi honom. Han höll ett skarpt öga på Bob
Hendersons hvita och gula jacka och rusade fram trots
ad vinden och regnet slogo honom i ansiktet.
Hästhöfvarne smällde och skarp kom vinden från
hafvet. Just som de vände i svängen slog en
regnskur de ridande i ansiktet.
Kanhända korn regnet i ögonen på Cleeve.
Kanhända förblindade det honom, men under det de
rusade fram hade Bob Henderson i sin hvit-gula jacka
redan passerat. Ilade han ilat förbi honom? Han
såg sig om. De öfriga hästarne voro tätt inpå
honom, sa lätt, att ban kunde höra deras flåsande
andedräkt och känna gruset från hästhofvarne slå upp
i ansiktet på sig.
Han såg Bob alldeles lilit inpå sig, ridande som
oui hans. lif slalt på spe].
Cleeve drog ett långt andedrag och ilade fram
mol målet, där den lill lusental uppgående hopen
ifrigt väntade och där Kitty stod.
Hvad Kitty såg från sin plats à den stora
åskådarläktaren kunde hon ej förklara för någon, men
del föreföll henne som om Cleeve ifrigt sporrat sin
häst och sä hastigt låtit den göra. en tvär vändning,
så att den till hälften kom tvärs öfver banan, men
hon var ej fullt säker på* del. Det blef en stunds
förvirring bland hopen, då Cleeve rusade förbi
målet. Med en half hästlängd hade ban vunnit
täflingen, snabbt, följd af Bob med Kasper och de fyra
andrå hästarne.
Den femle hästen kom med tom sadel in, och
lämnad ensam låg den stackars rvltaren, krossad af
fallet.
Sedan allt var öfver och den olycklige jockeyen
aflidit på lasareltet, stod Kitty en dag så kraftigt
fattande Bob i handen, som om hon aldrig tänkt
släppa honom igen. Hans ansikte var blekt och
allvarligt.
»O, Bob, han ämnade slå ned dig», utropade
hon. sllan gjorde någonting — jag är säker på det..
Han drog in sin häst och lyckades att träffa den
andre — jag vet ej på hvad sätt, men ban gjorde
det — ocli, Bob, han trodde, att det var dig han
störtat».
Bob slöt henne till sig.
»Nej, nejskrek han. Tro ej sådant. Kitty, min
älskling. Det är illa nog för stackars Field, attham
dog. Ja, det är étt otäckt handtverk, men det var
en olyckshändelse, en ren olyckshändelse, Kitty, min
älskling!»
Kitty svarade ej. 1 hennes öron ljödo Cleeves
hotelser och hon såg ännu hans ohyggligt hotande
ansiktsuttryck och hon förstod, trots allt hvad folk
sade, att Cleeve hade något med olyckan alt skaffa.
Ja, Bob, det är etl elände alltsammans», sade
hon, »och likväl skola vi nödgas vänta med vårt
bröllop ännu en lid».
Bob slog ned blicken.
Ja, del är elt tungt handtverk», sade han, »men
likväl får jag än en gång göra ett försök v.
Ett år har förflutit och ånyo samlades skarorna
kring kapplöpningsbanan vid Brighton och,
egendomligt nog, ännu cn gäng mötte Cleeve och Bob
Henderson upp i samma täflan.
Cleeve hade förändrats betydligt under del gångna
året. llan säg äldre ut och var betydligt magrare
och i lians ögon låg elt uttryck af oro och ängslan.
Bob kaslade en blick pä honom under det de
redo fram till slarlerri. Cleeve vände på hufvudet
som han passerade den stora tribunen och ett
besynnerligt leende krusade hans läppar.
»Hon är här», sade ban halfhögt för sig själf.
»Kitty Steele — ser ni henne?
Bob spratt .till, men Cleeve syntes ej vara
medveten om att ban talade lill sig själf. Han grep
härdare om piskan och bel sig i läppen.
»Jag skall ha henne till hustru lika väl», mumlade
lian. Jag svär på, att hon skall bli mim .
Bob blef hvit i ansiktet.
»Néj», skrek han, »jag skall gifta mig ined henne.
Nästa månad lira vi vårt bröllop».
Cleeve syntes ej taga någon notis om detta uttryck.
Jag skall döda Bob Henderson,» fortsatte han
lalande för sig själf. »Det skall gä lätt nog. Jag
Elektrisk Ät»
ledarematerlel I parti och
minutrbilligast genom
Allmänna Svenska Elektriska A -B
STOCKHOLM.
Illustrerad katalog gratis & franco.
Svenska Carbid=> & Acetylen A.=B.
mm un
utfflr acetylenbelyanlngshistaltatloner t aUa storlekar ander
garanti.
Lager af allt till branchen hörande. Kostnadatörelag och Kataloger gratis.
OBS.I l:s1a pris: Landtbruksutstallnlngen I Kungetf.
Ledig annonsplats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
