- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 2 (1900/1901) /
omslag 32:6

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 32. Den 5 Maj 1901 - Annonser - Hvad vinden utförde. Af Nemo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANNONSER FÖR

HVAR 8 DAG

FÖRMEDLAS I STOCKHOLM AF
Fru LISA RUBENSON
ALLM. TEL. 874 NYBERGSGATAN 2.

t

En at alla omtyckt preaentl

/~\umbärllg för enhvar, som
^förstår l*»a tidningar, d.
v. a. klipper det brista af
dessas in nehåll Kr
W i lhcl masons Registrator

’För Tidningsurklipp"

Hos alla bokhandlare 1: 80,
praktband 3 kr., eller frAn
W i lhel masons Boktr. A.-B.,
Greftiirg. 39. Stockholm.

NYHET! Wilhe,nuon*

Registrator nkr Tidningsurklipp

är nu att tillgA àfoetl l format 8: O fttng-oktav)
med tv& spalter p& sidan, 100 sidor, register
och dubbelgummierat papper för urklippens

Infästninng. ===== Pria 1 krona–

OBS.! Bekvämt format för bokhyllor.
Oumbärlig för enhvar som förstår lKsa tidningar
å. v. s. klipper det bäata af dessas Innehåll.

Rekvirera* genom alla bokhandlare och fr&n
Wilhelmssons Boktr. A.-B. Oreftureg. 39, Sthlm.

OLOF RUBENSON

HVAR 8 DAGS KORRESPONDENT

endast
ALLM. TEL. 874

I STOCKHOLM

redaktionella angelägenheter

NYBERGSGATAN 2.

kärra var lös. Han försökte alla sätt för att få den
att lossna och lyckades till sist. Skickligt dolde
fången spiken i sin mun och lyckades smuggla in
den i sin cell.

Han arbetade likt en trojanarè med sin spik;
natt efter natt, vecka efter vecka skrapade han
ihärdigt bort murbruket kring en af stenarna i sin cell,
och till slut hade han lösgjort den — så en till, och
slutligen ännu en.

Det tog fulla tre månader att utföra detta,
ty det måste ske alldeles obemärkt, och för att dölja
spåren af sitt arbete måste han samla upp all sand,
som han skrapat lös och gömma den bland den hårda
och knottriga madrassfyllnad, hvarmed hans sängkläder
voro fyllda.

Hvarje morgon satte han omsorgsfullt stenarne
på sin plats igen. Till all lycka undgick detta arbete
fångvaktarens skarpa blick, då denne gjorde sin rond
genom cellerna, emedan fången just valt de stenar
som sutto bakom sängens hufvudgärd.

Julen instundade. Det var nödvändigt, att han
gjorde ett försök genast, alldenstund, enligt inspektör
Roberts förordningar, han hade att vänta att blifva
förflyttad tillbaka till Darthmoor vid nyårstiden.

Väntande till dess han hörde vaktarens steg dö
bort i andra ändan af korridoren, trängde han sig
skickligt ut genom hålet och smög sig bort i mörkret.
Med ljudlösa steg rörde han sig sakta framåt i
skuggan af fängelsemuren, till dess ban uppnådde den
punkt, han ansåg bäst lämpa sig att klättra öfver.
Sina sängkläder hade ban sönderrifvit och hopknutit
till ett rep och med tillhjälp af en rännsnara
lyckades han kasta upp denna lasso på en af murens
järnspetsar. Kvickt kastade han sig nu upp på muren
och öfver på andra sidan.

Han var nu fri men hade icke hunnit längre än
en mil, då han hörde bösskott bakom sig och han
förstod nu att jakten på allvar hade börjat. Hans
enda räddning var nu att uppnå den närbelägna
skogen. Detta lyckades, och snart ilade han ånyo ut
på öppna fältet. Han hade nu vilseledt sina
förföljare och inom en timme hade ban uppnått den lilla
byn Gurnard. Han skyndade till stranden och
lyckades komma öfver en liten fiskarebåt.

Tre timmar senare, under hvilken tid han låtit
båten drifva med tidvattnet och många gånger varit
nära att upptäckas af förbipasserande fartyg, stötte
hans båt mot de långgrunda sandbankarna vid
Ly-mington och före dagens inbrott hade flyktingen
funnit en hviloplats i busksnåren vid New Wood. Under
tiden hade hvarje hamnpir längs hela kusten af Isle
of Wigth varit noga. bevakad af detektiver.

ni.

Nyårsaftonen var ännu en gång inne och
förmaket å Mantons herregård bar äfven denna gång
samma fästliga prägel. Äfven detta år voro åtskilliga
gäster inbjudna, bland andra äfven kyrkoherden och
adjunkten i församlingen samt mr Johnson, numera
förste kamrer i banken i Stickleburn. Plötsligt
slungades dörren upp och en besynnerlig gestalt visade
sig — en arbetskarl, klädd i simpla korderojkläder —
med tärda anletsdrag och vilda, blodsprängda ögon.
Främlingen stod tyst en stund, liksom bländad af
ljuset. Hans blick sökte husets äldsta dotter.

»Kittv!» ropade ban.
»Wilfrid!»

Hon kände rösten, ehuru talaren hade förändrats,
och inom ett ögonblick låg hon i sin älskades armar.

»Hvad betyder det här®, sade herr Manton, ännu
ej fullkomligt på det klara med hvem den oväntade
gästen var.

»Jo, det vill säga herr Manton», sade Wilfrid,
»att jag är Wilfrid Girton, och att jag lyckats rymma
ur fängelset, och att jag medför bevis på att jag var
oskyldig till försnillningarne i Stickleburnsbanken.»

Herr Johnson bleknade, »Jag tror», sade han
och närmade sig dörren, »att jag gör klokast i att
aflägsna mig. Herr Manton och fröken Manton»,
tillade han hånande, »har troligtvis någonting att
uppgöra sins emellan. Jag önskar ej blifva något
vittne till förhandlingarne, alldenstund det är min
smärtsamma plikt att anmäla för min chef och för
polisen att fången lyckats undkomma.»

»Icke så hastigt din lymmel», skrek Girton, och
grep den andre öfver strupen, »ni skall vänta och
höra mig. Sedan får ni taga er för hvad ni vill.
Jag har ingenting att frukta från er sida. Herr
Manton, skulle ni vilja vara vänlig sända bud efter
polisinspektören. Johnson här kanske har något otaldt med
honom».

Vi hafva icke mycket mer att tillägga. Det kan
måhända vara en tillfredsställelse för våra läsare att
erfara att bland de individer, som draga största möjliga
moraliska nytta af eti tids vistelse i stenbrotten i
Portland, äro inspektör Roberts och Herbert Johnson, och
att det lyckligaste paret i Stickleburn denna vackra
vår var Wilfrid Girton, direktören för banken i
Mill-worth och hans präktiga Kitty.

l>bft*iab
Ringledning-Te-4f»VnU 19(1 lefon och
Åsk-ledarematerlel I parti och minut,
billigast genom

Allmänna Svenska Elektriska A -B

STOCKHOLM.
Illustrerad katalog gratta & franco.

Af alla munvatten ar nu. som Antlseptlcum

Extra koncentrerad Aseptol

à 2 kr. pr flaska

N:o 2 Vademecum. N:o 3 Gahnelit

N:o 4 Stomatol etc.
Jemför Prof. E. ALMQUISTS Intyg.

S:t Eriks Tekn. Fabrik. Stockholm.

6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 6 09:54:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/2/1135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free