Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. Den 12 Maj 1901 - Annonser - Ett furstligt kärleksäfventyr. Af Nemo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mauritz, gamle gosse», sade han plötsligen.
»Jag är den mest olyckliga människa; jag skulle
vilja gifva hela mitt konungarike för att få vara i
dina kläder. Himlen allena vet huru detta skall
sluta.»
»Det kan endast blifva ett hederligt slut, min
prins», sade jag och lade min hand på hans breda
skuldra. Han blickade ut mot de rodnande
skyarne, så jag kunde ej se hans ansikte.
»Du har högre skyldigheter än andra män,
du har ett konungarike att tänka på och dessutom
din härkomst och din ädla moder. Kan du offra
allt som du hittills hållit kärt och heligt endast
för en flyktig fantasi? Känner jag dig rätt, så vet
jag att du säger nej.»
Han grep min hand.
»Jag svär dig, Mauritz, det är ingen flyktig
fantasi: det är någonting som bemäktigar sig
mannen endast en gång under hans lif, du vet hvad
det är?
Mina tankar flögo till Sylvia och jag nickade.
»Jag älskar henne», sade han, »högre än mitt
lif; högre än mitt konungarike; högre än —»
Jag hejdade honom.
»Högre än äran? Betänk dig, min prins, skulle
du verkligen vilja fläcka din ära?»
»Du är hårdhjärtad, Mauritz, men
du har rätt. Hon samtycker ej,
åtminstone sade bon mig det själf.»
Jag spratt till.
»Då vet hon det, måhända?»
»Hon vet ingenting mer än det,
att jag med mitt hedersord är bunden
vid en annan. Ännu mer, genom en
besynnerlig ödets skickelse är hon
också själf bunden. Nil vet du allt.
Himlen bèskäre dig den lycka, som
förnekas oss prinsar. Sof godt min
vän.»
Han gick, ocb jag lämnades ensam med
mina tankar. Hvad skulle morgondagen bära i
sitt sköte? Den bringade åtskilliga öfverraskningar.
Vid frukoste’n erforo vi att baronessan och hennes
jungfru redan lämnat hotellet, hvarthän de rest
visste ingen. Jag andades åter fritt. Den
omedelbara faran var således öfver. Men jag fick
mot-taga några förebrående ögonkast från Sylvia.
»Är detta ditt verk», frågade hon.
»Icke mitt, men ödets», svarade jag.
Men hon vände sig bort med en ryckning på
axlarna.
Halls nedslagenhet var både verklig och
efterhängsen. Jag hade samtyckt att följa honom på
hans resa till Rheinwald och öfvervara
förlofnings-högtidligheterna. Lady Damer och hennes dotter
åtföljde oss dit för att träffa lörd Damer, hvilken
hade några diplomatiska uppdrag att uträtta
därstädes. Vi reste tillsammans till dess vi anlände
till staden, hvarest prinsens uppvaktning mötte
Åkta Columbia Grafofoner
(GRAND PRIX Paris
lOOOv fömHJna af
undertecknad HU fabrikens
prisar. Grafofon en
"Miji-r non", m«>dell (J komplett
pris Kr. 20:00 viel
re-tritton med ordern.
Mina öfver |signet v ii I
Inandade Krafofonrutlar
Kr. 2:00 pr al. - 6 rullar 10 kr. IL» rullnr
11). SO 24 Millar 36 kr. — 50 rullar 70 kr.;
priserna gällande mot reni |asa med orden.
AND. 5K0G, Göteborg,
Magasinsgatan 17
Rikstel. 19
oss. Här fick han aflägga sitt inkognito, och då
jag ånyo presenterade honom för mina vänner
såsom prins Robert af Sternberg, märkte jag en blick
af förståelse i Sylvias ögon.
»Var det orsaken?» hviskade hon.
Och jag nickade.
Vårt mottagande i Rheinwald var ytterst
storslaget, och alla hälsade prinsen välkommen på det
mest hjärtliga sätt. Sjmbarligen var den
förestående förmätningen mycket populär i folkets ögon.
Storartade förberedelser hade vidtagits, och
familjen Damer, som hade blifvit inbjuden att öfvervara
högtidligheterna, hade redan infunnit sig i palatset,
då vi intågade, hälsade af en trumpetstöt och en
artillerisalva.
Salen -fylldes snart af män i lysande
uniformer och glada, älskliga kvinnor i strålande toiletter.
Under en tronhimmel främst i salen stod en
strålande, majestätisk kvinna i skimrande robe, och
— kunde jag tro mina ögon? Eller var det blott
en synvilla? — Någonting gnistrade så rödt i
solljuset, som inströmmade genom de stora fönstren.
Ett litet sönderbrutet, blodrödt hjärta hängde ned
från en kedja på hertiginnan Ottolinas vackra
hals. Då visste jag sålunda, att det icke var någon
dröm, utan en underbar verklighet; ty då prins
Robert föll på knä och pressade
hennes lilla hand mot sina läppar, såg
jag i hans vackra ögon ett uttryck,
hvilket skönjes endast hos dem, för
hvilka det jordiska paradisets portar
en gång blifvit öppnade.
Alla de närvarande insågo, att
det var ett exempel på hur en man
kan blifva kär vid första ögonkastet,
och då det ståtliga paret vände sig
emot dem ville jubelropen aldrig
tystna. Hertiginnan hade tårar i sina
älskliga ögon, och nu vände jag mig
om för att finna Sylvia, jag fann henne snart och
grep hennes hand.
»Sylvia», sade jag, »skola de få vara det enda
lyckliga paret?»
En blick ur hennes vackra ögon var svar
nog, och prins Robert var nu icke längre den
ende, för hvilken Edens portar stodo öppna.
Det är icke mycket mer att tillägga. Det var
en nyck af den unga hertiginnan Ottolina att så
där inkognito resa bort några dagar, och försynen,
som leder oss alla med sin mäktiga hand, bestämde
att de båda skulle mötas.
De äro gifta nu och regera tillsammans öfver
Steinberg och Rheinwald. Hvarje år resa Sylvia
och jag och besöka dem för gammal vänskaps
skull; och Sylvia är såsom fru Falconer lika
älskvärd och nyckfull som alltid tillförne.
r ca
r/rsfr? t/C"
£khtrlsl? fÄÄ
ledarematerlel I parti och minut,
billigast genom
Allmänna Svenska Elektriska A -B
STOCKHOLM,
niuetrerad katalog gratis & franco.
ANNONSER FÖR
HVAR 8 DAG
FÖRMEDLAS 1 STOCKHOLM AF
Fru LISA RUBENSON
ALLM. TEL. 874 NYBERGSGATAN 2.
KOCKUMS
Igialjerade Ifcgrl
i ito be Mia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
