Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. Den 11 Augusti 1901 - Annonser - En presentation. Af Nemo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en främling», sade hon beslutsamt. »Men vill ni
vara vänlig säga mig, hvar jag skall finna
närmaste pantlånekontor.»
»Ack, låt mig då få blifva eder pantlånare,
när ni ändå är så samvetsgrann. Gif mig
klockan för sedeln, jag skall sedan sända den till er.»
Det uppstod ånyo en paus. Antagligen var
hon upptagen af reflektioner. »Tack», sade hon.
»det s3rnes mig vara bättre. Men — jag är rädd
— jag tror ej jag kan få klockan under dörren.»
»Nej, men — ni k’ n tryggt lita på mig min
fröken, jag är en fullt ärbar man.»
»Åh! Säkerligen är ni så, jag är viss därom.»
»Men öppna dörren endast helt litet», sade
Sherwood med klappande hjärta.
»Ja visserligen, men jag är rädd det är ej
fullt p„ uide. Jag önskar, jag visste hvad jag
skulle taga mig till. Ni förstår jag är fullkomligt
obekant här. Jag har ingen att vända mig till,
och jag måste med tiotåget i morgon. Jag har
aldrig satt min fot inom ett pantlånekontor och
jag vet ej hvar det finns något.»
Han förstod hon hade svårt att bestämma sig.
»Nej, naturligtvis inte. Ni kan ej heller tänka
att finna något. Men jag vill hjälpa er, öppna
endast dörren något». Han darrade något på
rösten, och erfor en känsla af att han skulle vilja
gifva allt hvad han ägde för att få se henne.
Han väntade under andlös spänning, men intet
svar. Denna väntan syntes honom lång, men den
kunde endast hafva varat ett par minuter. Skulle
han verkligen få se henne? Hvad skulle han säga
i detta ögonblick? Han ville taga klockan endast
för att göra henne till viljes, lägga den i en låda
och bedja en betjänt lämna henne den innan hon
reste. Naturligtvis skulle han uppgifva| sitt namn
och adress. Säkerligen skulle det leda till
närmare bekantskap, till vänskap — eller kanhända
till något ännu intimare.
Som synes var Sherwood en ung man,
romantisk och oerfaren. Han hade aldrig varit kär
och hade höga tankar om kvinnorna. Helt
nyligen hade han lämnat umgängeskretsen i hemmet,
som bestod af en älskad moder och tvenne
systrar, hvilka alla afgudade honom. Hans far var
död och han hade inga bröder.
Det var första gången han var ensam på ett
hotell i en stor stad. Hvilket öfverraskande äfventyr
detta föreföll honom vara! Upptagen af dessa
tankar, hörde han att någonting försiggick i
rummet bredvid. Det var någon som sakta rörde sig
fram och tillbaka. Han hörde locket på en
koffert slås igen.
Slutligen drogs regeln till den mystiska
dörren ifrån, han såg dörren darra, så gick
den sakta upp och slutligen slogs den upp på vid
gafvel.
Och där stodo två män, båda unga och vackra,
ansikte mot ansikte. Den ene log halft bevekande
och båda sågo mycket förlägna ut.
Sherwood stirrade på den andre i stum
förvåning och ej utan en viss motvilja. Själf var
han en välväxt ling man med mörkt hår och
bruna ögon.
Ägaren till rösten var en smula kortare, äfven
han en helt ung man utaa ett fjun på läppen, J
med blå ögon och lockigt brunt hår. Han
föreföll vara ett barn med ett förskrämdt, nästan
bedjande uttryck i ögonen.
De stodo en stund utan att säga ett ord.
Slutligen bröt den främmande unge mannen
tystnaden och sade nervöst med sin melodiska stämma:
»Ack! Jag ber er tusen gånger om förlåtelse, :
men jag är verkligen ingen bedragare. Jag
förstår ni tror, att jag är det, men det är jag icke.
Jag har haft oturen
förlora min börs . . . Ack,
se ej på mig med det
där uttrycket!»
Fortfarande stod den
unge mannen där helt
förstummad. Han hade
blifvit så ytterst förvirrad,
att han med svårighet kunde hämta sig. ,
Dessutom var han mycket förargad öfver att hafva
blifvit lurad. Alla hans drömmar voro med ens
bortblåsta.
»Här har ni edra pengar», sade den unge
mannen med bedjande ögon. »Ett pund är allt
hvad jag behöfver, jag har ju min biljett. Om ni
vill vara vänlig låna mig det, skulle jag vara er
mycket förbunden. Jag skall återsända det i
morgon då jag kommer hem».
Sherwood var en mycket godhjärtad natur,
likväl utropade ban, fortfarande stirrande på den
unge mannen: »Jag vore värd att hängas!»
»Ack, ni måste vara ytterst uppbragt på mig.
Det gör mig verkligen ledsen. Jag skall aldrig
göra så mer».
Sådana ögon, — sådant trefligt sätt han hade,
denne besynnerlige gosse! Det var någonting så
tilldragande hos honom som hos ett bortskämdt
barn, hvilket man ej kunde neka något.
Sherwood tvekade ett ögonblick och så brast han ut
i gapskratt. Äfven gossen instämde hjärtligt.
Allting var lugnt och stilla på hotellet, ty
klockan var ett på natten.
»Välan», sade Sherwood slutligen: »Här har
ni ett guldmynt, gamle gosse. Men det var
mycket elakt gjordt af er. Ni måste vara en god
skådespelare».
»Ack, så vänligt af er!» sade främlingen, med
samma melodiska stämma, som Sherwood hört då
han trodde det var en kvinna som talade.
Sherwood var för mycket upprörd för att
göra några vidare iakttagelser. Han drog sig
tillbaka med ett kyligt godnatt, i det han tillade sar-
Yid köp af regnplagg
bör Ni. alltid bcgüra alt [’t af
KLEINS i Malmö
prisbelönta tillverkningar.
]£l0bf»»1tfb
Ringledning-Te-J&Knll lon lefon och
Åsk-ledarematerlel I parti och minut,
billigast genom
Allmänna Svenska Elektriska A -B
STOCKHOLM.
Illustrerad katalog gratis & franco.
Asepto
Af alls munvatten hr uu, som Antlseptlea
Extra koncentrerad
à 2 kr. pr flatka
N:o 2 Vadcmecum, N:o 3 (.ahnellt
N:o 4 Stumntul
«4tC-Jemfor Pruf. K. ALMQUISTS Intyg.
S:t Eriks Tekn Fabrik. Stockholn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
