Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 48. Den 25 Augusti 1901 - Annonser - Privatdetektivens berättelser. II. Den stulna depeschen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dimma omtöcknade mina ögon, då jag såg henne
sjunka ned på soffan och dölja ansiktet i
händerna, utbristande i häftig gråt.
»Ni har stulit den!» upprepade jag.
Intet svar.
»Vinefred, hvad har ni gjort? Säg mig, har
ni depeschen på er! Är ni galen, som har
förnedrat er så, att ni blifvit en tjuf? Tala, endast
tala, och säg mig sanningen!»
»Ni vet ej allt. Jag är endast delvis skyldig!»
mumlade hon.
»Då är det ni, som har stulit den?»
»Tjuf! Nej, kom mig icke när! Tänk på allt
elände det skall föra med sig, — alla sköflade
hem, alla enkor och faderlösa barn! Och Sir Jaspcr,
detta slag skall döda honom!»
Hon sprang mot mig, och grep mig häftigt i
armen.
»Ni vill ej berätta honom det — ni skall ej
omtala det för honom! Ack om ni endast visste!
Jag är ej den skyldige i vanlig mening — tro mig,
Harald, jag är det icke!
Om ni älskar mig, gif
mig tid — jag besvär er
att gifva mig tid!»
Detta passionerade
utbrott, detta oförställda
uttryck af ängslan i
hennes röst, ledde mina
tankar i en annan riktning. Hvad kunde det väl
innebära? Jag blickade mig omkring och jag tyckte
mig se en skugga röra sig bland buskarne, ehuru
jag vid det tillfället ansåg det vara ett foster af
min egen inbillning.
»Välan», svarade jag efter en paus, »jag vill
lämna er tid tills i morgon att återställa depeschen,
men om ni under tiden försöker att fly blir ni
genast arresterad.»
Hon suckade, men sade ingenting, och jag
gick min väg. Jag styrde mina steg mot hüset,
men plötsligt erinrade jag mig, att jag släppt henne
allt för snart, hvarför jag vände om och gick
tillbaka. Som jag gick på den mossiga gräsmattan,
blefvo mina steg nästan ljudlösa, och då jag kom
i närheten af den plats där jag lämnat henne fick
jag höra ljudet af tvenne röster, hvilket kom mig
att stanna och lyssna.
»Jag är ej rädd för dig, din fege usling! Jag
skall gå och berätta dem alltsammans.»
»Gå då, men glöm bara icke hvad han sade
om Sir Jasper. Slaget skall döda honom! Nu,
för sista gången, hvilket vill du göra, gifta dig
med mig, eller ruinera landet och din förmyndare?»
Mitt blod började sjuda. Hvems var denna
röst? Jag tyckte mig känna igen den. Mina
tinningar bultade, under det jag otåligt väntade att
få höra hennes svar.
Utmärkt familjeläsning!
Ur rifvet och
JÄänniskohjärtat.
Af fört tU! Sköld och Pil
»Om — om jag lofvar att gifta mig med dig,
vill du då återlämna depeschen?»
»Ja, sedan vigselakten är öfver».
»Och du vill aldrig tala om hur den har
kommit i din ägo?»
»Naturligtvis icke».
»Då måste det blifva så. Men vet, att en dag
skall din brottslighet blifva uppenbar. Vet, att
jag hatar dig, och då jag gifter mig med dig, är
det endast för att rädda ni in förmyndares lif». •
»Ha! Sentimental igen. jag är glad du fått
klart för dig, att han aldrig skulle tro sanningen,
isynnerhet sedan den dåren Horne funnit ett så
viktigt bevis på hvem den brottslige är. Men hör:
en annan sak. Jag behöfver den hemliga coden
och du måste skaffa den redan i natt!»
Jag väntade ej för att höra mer, utan sprang
tillbaka till villan och stängde mig in på mitt rum.
De få ord jag hört klargjorde sanningen, och jag
skulle nu kunna bevisa inför världen, att Vinefred
var oskyldig. Jag tog ett ark papper och skref
ut en falsk code, och
därpå gick jag in i
närgränsande rum och nedlade
den i järnlådan.
Detektiverna hade nu, efter att
hafva tagit noggranna
underrättelser, aflägsnat
sig. Sir Jasper satt i sin
länstol och betraktade mig med misstänksamma
blickar.
»Hvad gör ni Horne?» frågade han.
» Jag ville bedja er låsa lådan och lämna mig
nj^ckeln. Jag skall stanna i detta rum hela natten.
Ehuru jag ännu icke lyckats tillrättaskaffa
depeschen, hoppas jag inom några timmar hafva den
i min ägo — med villkor att ni lämnar hela saken
i min hand.»
»Har ni funnit något spår?» frågade han.
»Jag har funnit mer än spår, jag har funnit
mannen.»
»Välan då, Horne, jag skall göra som ni
önskar, jag hoppas ni är på rätt spär, här är nyckeln.»
»Tack, jag har arrangerat med en framstående
läkare att bistå mig. Jag kommer måhända att
behöfva hans hjälp.»
»Ingen öfverilning bara, min gosse. Kom
ihåg, intet människolif får spillas.»
»Ni kan vara lugn för mig i det hänseendet.
Men, en fråga, var dörren till detta rum låst i natt?»
»Nej »
Senare på kvällen kom doktor Malton, den
läkare jag engagerat, och han visades till mitt rum.
På några minuter hade jag klargjort för honom
mina idéer, och jag berättade för honom hur jag
tänkte handla. Jag hade icke sett en skymt af
Vinefred på hela dagen, och jag gjorde allt för
att undvika sammanträffa med henne.
Mörkret inbröt och efter några parti billard
Vid köp af regnpiagg
bör Ni alltid bcgiira alt få af
KLEINS i Malmö
prisbelönta tillverkningar.
ÉleMrfsl? »ä:
ledarematerlel I parti och minut,
billigast genom
Allmänna Svenska Elektriska A -B
STOCKHOLM.
Illustrerad katalog gratis & franco. ’
Ledig annonsplats
boktryck —^
med allsr utan iliuatratlonw,
enklare eller dyrbarare
ut-atyraal, omaorgafullaat ho<
BONNIERS GöTEBOftä
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
