Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 53. Den 29 September 1901 - Annonser - N:o 367. Af Nemo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBERT LÖFQUIST & C:o.
GÖTEBORG
- SKODON -
Eleganta fafons. Bästa qvalitécr.
kunde få tag i honom,
under det hans hustru
hysteriskt utropade:
»Hvar är Edith ?
Jag önskar att hon
stannar hos oss! Vi blifva
väl mördade allesammans innan polisen kommer!»
Den unga damen sköt mig beslutsamt åt
sidan och öppnade dörren en smula.
»Bekymra dig inte för mig, Annie», sade hon
glädtigt, »jag ville inte möta poliskonstaplarne,
därför drog jag mig undan hit.»
Så stängde hon dörren, låste till den och
vände sig mot mig.
»Nu har jag nästan sagt en lögn för er skull»,
hviskade hon, »men ännu mer, jag tänker hjälpa
er ut genom mitt fönster. En gång utkommen,
får ni hjälpa er själf.»
Jag bugade mig af tacksamhet och tog ett
steg mot fönstret. Då kom jag att erinra mig
kappsäcken, hvilken skulle till full evidens bevisat, att
det var jag som stulit Franks dräkt. Jag
berättade detta för henne,
men hon svarade endast
med ett leende, och
smö£r si<r ut ur rummet
O O
genom en annan dörr.
Hon kom strax tillbaka
med kappsäcken och
ännu en gång uttryckte
jag min tacksamhet till henne.
»Åh, för all del, vi äro er stor tack skyldiga
för att ni icke satte eld på huset», sade hon
muntert.
Vi hörde nu poliskonstaplarnes tunga steg
utanför dörren, och då de ringde på klockan drog
den unga damen sakta upp fönstret och krokade
af luckorna.
»Då ni kommit ned på gatan», sade hon,
»spring ej för fort, det kan lätt väcka misstankar».
Med ett språng stod jag på marken. Hon
höll handen på fönsterposten och jag lutade mig
ned och kysste den. Jag ansåg mig äga rätt
därtill, då hon så obarmhärtigt skämtat med mig för
mitt missöde.
Så stängde hon fönsterluckorna.
Med min kappsäck i handen skyndade jag
gatan framåt. Vid slutet af gatan tornade jag så
häftigt mot en person, som kom ut ur ett hus,
att vi båda snurrade rundt ett tag.
»Stopp där! Hvarför ränner ni gatan fram
så där som en kapplöpningshäst?» röt han,
ruskade på sig och stirrade frågande på mig. Sà
flög han på mig och tog mig i famn under ett
glädjetjut.
»Bob, din unga bängel! Hvar har du varit?»
»Jag ställde kappsäcken ifrån mig och satte
mig på den.
»Jonas», sade jag allvarligt, »hvar bor du?»
»Hvarför det? Jo,
här i n:o 307», sade han
muntert. »Hvar har du
varit hela denna tid ? Vi
gingo till stationen för
att möta dig, men kom-
förglöm ej
REALISATIONEN
=
frln den l-10 Scjit. uti
Theodor Petterssons
Klädesmagasin.si- n!d
1 - GÖTEBORG.
Elektrisk
Ringledning-
Telefon och
Ask-ledarematerlel I parti och minut,
billigast genom
Allmänna Svenska Elektriska A -B.
STOCKHOLM.
Illustrerad katalog gratis & franco.
Elghs Manufakturaffär
Korsgatan 22, * GÖTEBORG
Välsorteradt lager. Billigaste priser
mo för sent, så att vi
fingo gå hem igen och
hafva väntat på dig hela
tiden under stor oro.
Kom in, Bob. Jag stod
just i begrepp att göra
en rundtur till hotellen för att försöka finna dig».
Under tiden hade jag genomtrefvat mina fickor
för att finna hans bref och nu höll jag det
framför honom i skenet af gatlyktan.
»Jonas», sade jag allvarligt, »hvad nummer
är detta?»
Han såg på det med intresse.
»Hvad? Det är nummer 307», sade han med
öfvertygelse, kan du inte läsa skrifvet?»
»Kallar du det 307», frågade jag hetsigt?»
»Store Gud! Bob», svarade han», det ärjuså
tydligt som helst — 3, o, 7. Kan någonting vara
tydligare?»
»Nå hvem bor i n:o 367 då», frågade jag förtviflad.
»Åh! det är Frank Warburton, en af mina
bästa vänner, en präktig karl med en treflig familj.
1 förbifarten berättade jag dein i morse att jag
väntade dig. Men hvarför frågar du det?»
»Jonas», sade jag bittert, »jag önskar du hade
gått i skolan litet längre och lärt dig skrifva tydligare.»
Följande dag gick lag att besöka Warburton,
men inträdde denna gång genom stora dörren och
i sällskap med Jonas och Elin. Jag hade helt
anonymt återsändt Warburtons dräkt i en paket,
och hyste ett svagt hopp att detta var slutet på
äfventyret; kanhända skulle den unga damen icke
känna igen mig. Jag hade ej heller nämnt ett
ord därom till Jonas..
Ej häller den älskliga fröken Warburton
förrådde med en min, att hon kände igen mig. Det
gick bättre än jag väntat. Kanhända de aldrig
skulle få reda på det.
Men då jag bad fröken Edith att sjunga en
sång och följde henne till pianot, föllo mina ögon på
ett märkvärdigt föremål, som hängde på en liten
krok vid sidan af instrumentet. Det var den
half-brända röda lampskärmen!
Hon såg på mig, och jag förstod, att hon
med möda tillbakahöll sin munterhet.
»Det är en relik», sade hon, »vi förvara den
till minne efter en förskräcklig man, som inträngde
i vårt hus —»
»Och ni frågade den förskräcklige mannen,
om det var någonting vidare han önskade lägga
sig till med här i huset. Nåväl, det fins
någonting mer här i huset, som den förskräcklige
mannen önskar sig, och en vacker dag kommer han
nog och begär det också.»
»Hvad kan det vara? Jag hoppas det är Fido»,
svarade Edith Warburton.
Frank och Jonas har aldrig låtit märka
någonting, men ibland händer det att de bryta ut i
ett våldsamt skratt, då de precis ingenting hafva
att skratta åt. Och
fröken Warburton, hon
visste så väl då som nu,
att det icke var Fido jag
önskade äga.
Af alin munvatten iir nu. som Autlsepttcum
Extra koncentrerad Aseptol
à 2 kr. pr flaska
NT:o 2 Vndcmecum, N:o 3 Gahnetlt
N:o 4 Stomntol etc.
Jemför Prof. K. ALMQUISTS Intyg.
S:t Eriks Tekn- Fabrik. Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
