Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 2. Den 13 Oktober 1901
- Sanatoriet vid Hesselby.
- Sanatorie-idéns upphofsman.
- Professor Rudolf Virchow.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SANATORIET VID HESSELBY.
 |
Fotografi, taget vid invigningen, speciellt för HVAR 8 DAG af O. Rylander, Eksjö.
|
Vi återgifva här bilden af det tredje och sista
af lungsotsanatorierna.
Sanatoriet, som är beläget i närheten af Mariannelunds
station å Nässjö—Oskarshamnsjärnvägen,
är uppfördt efter samma ritningar som
det i Hålahult, och är liksom detta solidt och
praktiskt inredt. Af sanatoriets öfverläkare, Doc.
Wadstein meddelade vi i föregående häfte ett
porträtt, hvartill vi hänvisa.
»Må det», såsom riksmarskalken von Essens
slutord i invigningstalet den 28 sept. föllo, »öppna
sina dörrar för den lidande mänsklighetens väl!»
SANATORIEIDÉNS UPPHOFSMAN.
Vi meddela här som ett à
propos, porträttet af den
man, från hvilken idén till lungsotsanatorierna
egentligen utgått,
nämnligen barberaren Arvid
Forsgren i Eksjö, hvilken ock
1897 för sitt initiativ i frågan
om tuberkulosens bekämpande
medelst inrättande af folksanatorier
af konungen tilldelades
guldmedalj att å bröstet bäras.
|
ARVID FORSGREN.
|
PROFESSOR RUDOLF VIRCHOW
FRÅN HVAR 8 DAGS BERLINER-KORRESPONDENT.
I dag firar Tysklands mest berömde vetenskapsman i våra
dagar, Rudolf Virchow, 80 år. Den dagen blir en triumfdag
för den tyska vetenskapen eller rättare för den tyska vetenskapens
män. Från alla håll i Tyskland kommer den gamle, som
ännu utöfvar sin välsignelsebringande lärarverksamhet i Berlin,
att firas, och från alla civiliserade länder skola utsände på den
dagen nedlägga hyllningar för åldringens fot. Man ärar i honom
icke allenast den store anatomen-vetenskapsmannen utan
äfven den snillrike antropologen, hvilken satt evigt bestående
märken i mänsklighetens utvecklingshistoria.
|
Foto. Wilh. Fechner, Berlin.
|
Virchow föddes 1821 i Schivelbein i Pommern, studerade
i Berlin, blef 1843 underläkare och utnämndes 1846 till
professor samt grundlade 1847 tillsamman med en annan ung
vetenskapsman den betydelsefulla tidskriften »Archiv für
pathologische Anatomie und Psychologie und fur klinische
Medicin». Året därefter anförtroddes åt honom undersökningarna
öfver hungertyfusen i Schlesien, för hvilka undersökningar
han redogjorde i en viktig afhandling. Såsom en öfertygelsetrogen
demokrat och liberal deltog han emellertid samtidigt lifligt i
de revolutionära rörelserna, och denna verksamhet föranledde
regeringen att aflägsna honom från professorsplatsen i Berlin.
Hans vetenskapliga rykte var emellertid redan så stort att han
efter en mycket förtjänstfull afhandling om »Enighetssträvandena
inom den vetenskapliga medicinen» kallades till professor i
patologisk anatomi vid universitetet i Würzburg, hvarest han
snart räknades till en af de mest framstående lärarne inom den
s. k. Würzburgskolan.
1856 återvände han såsom själfständig professor vid universitetet
i Berlin, hvarest han i det då upprättade patologiska institutet
skapade en medelpunkt för patologisk forskning. Inom detta institut
nedlade han de viktigaste resultaten af sin anatomiska forskning;
här lade han grundvalarne för cellularpatologien eller läran om att
organens sjukliga tillstånd består i cellernas sjukliga tillstånd.
Han utformade de nya lärorna om inflammationen, svulsterna,
metastasen, tuberkulosen, difterien och flere andra specifika, dittills föga
undersökta sjukdomstillstånd. Bredvid de i samhällslifvet djupt
ingripande medicinskt-anatomiska forskningarna ägnade han sig lifligt
åt antropologiska studier och politiskt arbete. Han var en af
nationalföreningens mest intresserade medlemmar och var såsom invald
i preussiska andra kammaren en af framstegspartiets grundläggare.
Under fransk-tyska kriget organiserade han betydelsefulla sanitära
anordningar. På uppdrag af norska regeringen har Virchow företagit
vetenskapliga undersökningar på Norges västkust; han har verkat
utomordentligt välsignelsebringande för Berlins kanalisation och den
tyska rikshufvudstadens hygien öfverhufvud; 1870 grundlade han det
tyska antropologiska sällskapet; personligen har han företagit
antropologiska studier i olika delar af Tyskland, och med Schlieman
arbetade han vid utgräfningarna i Grekland samt reste i Kaukasus,
Egypten och Nubien; i Berlin verkade han kraftigt för folkupplysningen
genom att själf hålla föredrag i handtverksföreningen samt förmå
andra framstående vetenskapsmän att göra detsamma.
Af titlarne på Virchows mest betydande skrifter skulle
man kunna läsa sig till hans mångsidiga forskarverksamhet.
I sin politiska åskådning, hvilken äfven varit af stor betydelse
inom Tyskland, har Virchow ständigt blifvit sina ungdomsideal
trogen. Han är ännu frihetsmannen från 1848, äfven om hans krafter
att verka inom politiken vid 80 år icke äro jämförliga med hvad
han kunnat uträtta tidigare. Under bortåt femton år var han en högt
aktad medlem af tyska riksdagen, och han har länge varit en af de
frisinnade stödjepelarne inom Berlins stadsfullmäktige. Honom har
man att tacka för det starka slagordet »kulturkamp» som han på sin
tid skapade och som vunnit hörskap långt utom Tyskland. Såsom lärare
och människa är Virchow högt afhållen. Väl är han ofta kärf och
ännu oftare sträng mot eleverna och examinanderna, för hvilka
senare stationen Virchow är en af de svåraste vid Berlininstitutet.
Men han är rättvis, och hans varma hjärta och hans medkänsla för
alla lidande täcka öfver hans stränghet, som till och med kan öfvergå
till grofhet och ett slags brutalitet. Virchow är till hela sitt väsen
det, hvad man kallar ett original, men ett äkta, godt original af den
gamla, goda sorten, utan all slags affektation, rättfram och ursprunglig.
Mea storartade festligheter skall den gamle, världsberömde
lärde nu hedras. Han är icke lagd för dylik yttre ståt och har
tillivingat sig alla möjliga inskränkningar, men det går nu en
gång i vår tid icke att isolera sig ifråga om dylika saker, och
därför måste han, om ock med motvilja, för en dag stå såsom
medelpunkt i en enastående hyllningsrörelse, genom hvilken
all världen förkunnar sin vördnad för en stor man, hvilkens
världsrykte icke har makten till grundval utan intelligensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:37:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/3/0212.html
