Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 4. Den 27 Oktober 1901
- Adolf Fredrik Robert Almström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ADOLF FREDRIK ROBERT ALMSTRÖM.
Robert Almströms namn är oupplösligt knutet
till den stora Rörstrandsfabriken, och det är
han som genom ett helt lifs arbete lyckats höja
densamma till dess nuvarande höga anseende. Han föddes
i Stockholm den 19 augusti 1834. Föräldrarne voro
apotekaren Per Olof Almström och Sofia Karolina
Gjörcke. Tidigt faderlös måste A. vid unga år
söka förtjäna sitt lifsuppehälle samt anstäldes 1850
vid Rörstrands porslinsfabrik, där han fem år
senare avancerade till verkmästare, 1863 till teknisk
disponent samt 1893 äfven öfvertog den administrativa
chefsposten.
Hvad han här uträttat, inses bäst af det faktum,
att tillverkningen under Almströms ledning
tiodubblats. Sedan 1894 är han också ledamot af
Vetenskapsakademien, hvilken på detta sätt velat
hedra den duglige och kunnige mannen.
A. har äfven i allmänna lifvet spelat en
framstående roll och gör det allt fortfarande. Under
skarpskytterörelsens dagar tog han liflig del häri.
Stadsfullmäktig i Stockholm 1875-1891, var han
mycket verksam såväl vid de allmänna
förhandlingarne som i beredningsutskottets arbeten. Hösten
1887 valdes han till Stockholms representant i
Första kammaren. A. är prononcerad protektionist
och har ofta varit tolk för partiets åsikter. Af för
öfrigt konservativt skaplynne har han haft stort
inflytande inom Första kammarens majoritet och
under åtskilliga riksdagar suttit i dess förtroenderåd.
Stockholms stadsfullmäktige, hvilkas majoritet
emellertid är frihandelsvänlig, förnyade år 1896 icke
Almströms mandat, men Gäfleborgs läns landsting
insatte honom redan följande år på nytt i riksdagen.
A. har under de senare åren framburit flere
motioner rörande militära anslag, och särskildt har
han fäst sitt namn vid de stora anslagen till
nyanskaffningar till flottan, hvilka t. o. m. gingo längre,
än hvad regeringen begärt.
Almströms stora kapacitet har äfven anlitats
för arbete i olika komitéer, såsom tullskyddskomitén,
1891, arbetarskyddskomitén, 1891-92, m. fl.
Sedan 1895 fungerar han som bankofullmäktig.
* *
*
Några ord om den industrigren, som omfattats
af Robert Almströms lifsgärning må vara af intresse.
Porslinstillverkningen är tämligen ny i Europa:
den daterar sig från början af 1700-talet. Fajans
hade dock förut tillverkats i gamla världen, särskildt
i Holland, där det kinesiska porslinet i hvitt
och blått, som alltifrån 1500-talet infördes till
Europa från Kina, eftergjordes i fajans med
utomordentlig skicklighet.
I Sverige började man dock ej tillverka glaserad
fajans, förrän in på 1700-talet. De förut i landet
befintliga fajansföremålen voro, åtminstone de mera
konstnärligt utförda, af utländskt ursprung, om de
också äro prydda med t. ex. Hedvig Eleonoras och
Carl XII:s namnchiffer. År 1726 anlades en fabrik
för fajanstillverkning vid Rörstrand, som är beläget
vid Klaraviken inom Adolf Fredriks församling. Det
var en dansk »porslinsmakare» Johan Wolff, hvilken
den 20 maj 1725 till svenske ministern i Köpenhamn
inlämnade en ansökan om att få anlägga en
fabrik. Ett bolag bildades, och detta erhöll 1727
k. privilegium på tillverkningen i landet under 20
års tid, sedan bolaget uttalat förhoppningen om,
att tillverkningen skulle i godset komma att till alla
delar motsvara »det delftiska» (d. v. s. det holländska;
den holländska fajansens mest renommerade
tillverkningsort var nämligen staden Delft). Wolff
befanns dock snart oduglig, hvarför han fick afsked,
och äfven en hans efterträdare blef snart entledigad.
Sedan svensken Anders Fahlström omkring
1740 öfvertagit fabrikens ledning, blef tillverkningen
bättre. Det äldsta Rörstrandsföremål, som
finnes i behåll, är en oval bricka med årtalet 1733.
Betydande summor offrades på fabriken, och
dåvarande assessorn i kammarrevisionen Ingman,
kvilken 1753 ingått i bolaget, kunde vid sin död
1773 lämna fabriken i godt skick till arfvingarne.
Dessa sålde den emellertid 1797, sedan rörelsen
gått betydligt nedåt och tillverkningen försämrats,
till öfverdirektören Geijer. Under Ingmans –
adlad Nordenstolpe – tid hade en del utmärkta saker
gjorts, särskildt från och med 1758, då Mariebergsfabriken
anlades, och en hälsosam konkurrens uppstod.
Marieberg låg dock öfver Rörstrand, ehuru
dess affärer blefvo allt sämre, och denna fabrik
såldes 1782 till ägaren af Rörstrand, som sex år
senare nedlade tillverkningen vid Marieberg.
Geijer lyckades bringa Rörstrand i godt skick,
så att 60 à 70 arbetare årligen där sysselsattes,
och efter hans död, 1815, fortsattes rörelsen af hans
närmaste släktingar. Mot slutet af 1700-talet
öfvergafs fabrikationen af emaljerad fajans, och man
började tillverka en efterbildning af den fina
Wedgewoodfajansen. Denna var dock af dåligt slag, och
först omkring 1820 började fabrikatet att taga upp
sig. Men det är dock först från och med 1850,
som Rörstrandstillverkningarne börja bli allt mera
fulländade. Fabriken tillhörde då justitierådet
Stråle, som 1832 ingått i bolaget och 1847 genom
köp blifvit ensam egare af densamma. Efter
Stråles död 1853, öfvergick fabriken till dennes
arfvingar, som sålde den till Gustaf Haldo Stråle och
Robert Almström – båda i fabrikens tjänst sedan
1850 – och häradshöfdingen N. Ch. Claesson.
Slutligen bildades år 1868 ett aktiebolag, med
säljarne som delägare och under ledning af Stråle
och Almström. Den förre afled i Stockholm 1896.
År 1850 fabriken omkring 200
arbetare, och bruttovärdet af tillverkningarne
uppgick till 248,000 kr. År 1899 var arbetarnes antal
omkring 1,000, och bruttovärdet å fabrikaten hade
stigit till 2,901,000 kr. – siffror som tala!
Ända till 1850 tillverkades endast fajans (oäkta
porslin). Att nu uppräkna de olika slag af
fabrikat, som utgå från Rörstrand, är nästan en
omöjlighet. Det finnes väl ingen gren af denna så
mångfaldiga och intressanta fabrikation, som är
Rörstrand främmande. Det tillverkar allt i
porslinsväg, från det finaste och dyrbaraste till det
enklaste och billigaste. En särskild specialitet är
kakelugnstillverkningen, inom hvilken bransch
Rörstrand presterar något absolut enastående.
Den stora porslinsfabriken har också på alla
de utställningar, hvari den deltagit, förvärfvat de
främsta prisen, och dess alster påträffas numera
i de flesta mera framstående muséer, där
konstnärlig industri är representerad. Vid fjolårets
världsutställning i Paris hade Rörstrand lysande
framgång särskildt med små vaser och andra
saker i porcelaine dure, modellerade för hand,
med målning i ljusa färger under glasyren.
Dekoreringen på dessa artiklar, med ämne från växt-
eller djurvärlden, tyckes utgå från själfva kärlets
form och är af utmärkt verkan. De saker af
detta slag, som ha svart botten under emaljen med
målning i ljusa, milda färger, äro särskildt
beaktansvärda, emedan de utgöra en specialitet för fabriken.
Metoden har nämligen efter många experiment
uppfunnits vid Rörstrand och är särdeles dyrbar.
När dessa saker år 1900 exponerades i Paris, blefvo
de genast föremål för kännares uppmärksamhet,
och Rörstrand sattes i jämnbredd med sådana
etablissement för konstnärlig keramik som Meissen,
K. danska porslinsfabriken, ja själfva Sèvres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:37:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/3/0402.html
