Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6. Den 10 November 1901 - Otto Fredrik Taube - Gustav Johannsen +
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OTTO FREDRIK TAUBE.
Det är ju klart, att man i dessa tider i vårt land
har uppmärksamheten riktad i alldeles
särskild grad på armén. Genom senaste riksdags
beslut kommer den svenska krigsmakten att
undergå en genomgående omdaning, och en helt
naturlig önskan är, att denna förändring skall
komma endast det bästa åstad.
Till följd häraf ha å den senare tiden otaliga
önskemål framställts från mer eller mindre
kompetent håll. Och gent emot det bestående har
utöfvats en kritik, som icke sällan skjutit öfver målet.
Den som kommit i något närmare beröring
med de svenska officerarna vet dock att de till
allra största delen äro dugande, intelligenta och
ofta framstående män. Och hvad deras flit
och arbetsförmåga beträffar, skulle militärerna
säkert vid en täfling mellan olika klasser med heder
bestå profvet. Det är icke deras fel, om deras
arbete icke är direkt produktivt.
En utmärkt exponent för den svenska
officerskåren är generallöjtnanten Otto Fredrik Taube,
hvilken den 28 sistlidne oktober firade sitt
50-årsjubileum som officer. Han erhöll nämligen, ännu
icke 19 år gammal, den 28 oktober 1851 sin
fullmakt som underlöjtnant vid Andra
lifgrenadierregementet.
Liksom de flesta högre, framstående militärer
skulle Taube komma att gå generalstabsvägen.
Efter 1856 afslutad kurs vid högre
artilleriläroverket å Marieberg och samma år erhållen
utnämning till löjtnant, blef Taube 1858
generalstabsofficer. I denna egenskap utsändes kapten Taube
1865 till Frankrike för att studera den franska
generalstaben – hvilken då hade ett långt bättre rykte
än nu. 1867 blef han stabschef vid 5:e
militärdistriktet, 1868 major i armén, 1872
öfverstelöjtnant vid Andra lifgrenadierregementet och 1875
öfverstelöjtnant vid generalstaben samt chef för
landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition.
Taube, hvilken 1879 befordrades till öfverste i
armén, kallades 1880, efter J. H. Rosensvärd, till
krigsminister, hvilken post han beklädde till
sommaren 1882, då K. A. Ryding öfvertog portföljen.
Under Taubes statsrådstid gällde det att arbeta
upp den nedåtgående försvarssaken. Den stora
parlamentariska landtförsvarskomitén kom sålunda
till stånd.
Taube, som 1881 blifvit öfverste för Bohusläns
regemente, transporterades 1882 i samma egenskap
till Vestgöta-Dals, utnämdes 1888 till generalmajor
i armén, 1890 till chef för 5-e fördelningen och
1897 till generallöjtnant i armén. Han tog 1899
afsked från tjänsten, men kvarstår i generalitetets
reserv och är allt fortfarande militär ledamot af
högsta domstolen.
Den skicklige militären har föröfrigt suttit i
många komitéer och publicerat åtskilliga uppsatser
och skrifter. Man finner i dessa, att författaren
har en öppen blick för lifvets olika företeelser, att
han icke är bunden vid slentrianen eller har några
småaktiga fördomar. Allt som allt är den gamle
generalen en prydnad för sitt land och sitt stånd.
GUSTAV JOHANNSEN. D.
DANSKHETENS FRÄMSTE REPRESENTANT I »SÖNDERJYLLAND».
Med redaktören Gustav Johannsen bortgick den
man, hvilken under den sega och energiska
nationalitetskamp, som i det tysta föres i
»Sönderjylland», allmänt karaktäriserats som danskhetens
främste representant.
Johannsen var född den 2 augusti 1840 och
son till en skollärare.
Han egnade sig ock åt detta yrke samt fick
efter aflagd examtn anställning i Angeln, men
preussarna afsatte honom 1867. Därefter utöfvade
han privatundervisning, men då äfven detta
förvägrades honom, inköpte han jämte några andra
danskar den på tyska vitkommande tidningen
»Flensburger Anzeiger» som omdöptes till »Flensborg
Avis». 1881 invaldes han i tyska riksdagen såsom
representant för det danska elementet, och i samma
egenskap hade han äfven plats i preussiska
landtdagen.
I dessa representationer förde han med
orubbligt lugn, säkerhet och förtröstan på det rättvisa i
sin sak danskarnes talan, som stödjepunkt städse
åberopande Pragfredens femte artikel. Det är en
mycket smärtsam och svårersättlig förlust
»sönderjyderne» gjort, då Gustav Johannsen nu ryckts
från platsen som deras betrodde och ansedde ledare
och målsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
