Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 6. Den 10 November 1901
- Lurade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LURADE.
En historiett för HVAR 8 DAG af KARLA RÖNNE.
antor Tobias Svensson hade kommit närmare
50-talet, utan att någonsin riktigt på allvar
ha funderat på att knyta hymens band. Hans
syster Kornelia, några år yngre, skötte sedan ett
par decennier tillbaka hans lilla hushåll, och detta
på ett sätt, som Svensson hade all anledning vara
nöjd med.
Ingenstädes fingo hans manliga bekanta så
saftiga biffstekar eller så vällagad sillsallad som
i klockaregården. Inte fanns det något att
anmärka mot ordning och renlighet heller, och
Svenssons lilla lön räckte förträffligt under hennes kloka
förvaltning. Så han hade det egentligen lika bra,
som om han varit gift, tyckte han själf – ja,
mycket bättre, tyckte somliga af hans gifta vänner.
Men redan den vise Syrak säger ju, att det
är ljuft och godt, när bröder kunna sämjas, och
detta tyder på, att det äfven i gamla tiden stundom
kunde vara klent beställdt med sämjan syskon
emellan. Mellan syskonen Svensson rådde icke
heller alltid frid och endräkt.
Tvärtom!
Minst ett par gånger i veckan förklarade
mamsell Kornelia med af vrede darrande röst, att hon
icke längre kunde hålla ut hos en sådan otacksam
gammal gnat och att hon skulle resa sin väg i
morgon dag.
Och lika ofta önskade kantor Tobias, i en ton,
som gjorde systern än mer uppretad, en dylik
odräglig gammal argbigga lycklig resa. Men båda två
visste med sig, att ingendera menade allvar, och
några timmar senare, när stormen lagt sig, var
allt lika bra igen.
Men nu på vårsidan hade det kommit en fnurra
på tråden, som hotade att icke så lätt kunna redas
ut. Nu voro de ovänner riktigt på allvar. Redan
hade osämjan räckt ett par veckor. Tobias och
Kornelia talade knappast ett ord till hvarandra.
Den senare höll mest till ute i köksregionerna och
kantorn fick sällskapa med sin foxterrier Boj eller
fördrifva tiden med att spela Bachs fugor på sin
kammarorgel.
*
Det var i skymningen. Svensson låg och drog
sig på pinnsoffan med pipan i ena mungipan och
bolmade på allt hvad han förmådde för att döda
ledsnaden. Kornelia gick alltjämt omkring och
hade en min på sig som en förnärmad drottning.
Hon låtsade ej förstå sin brors halfva antydningar
om att sluta fred och bli vänner.
»Ne-ej!»
Svensson ruskade på sig. Det blef snart
outhärdligt, det här kifvet och osämjan. Om han
skulle annonsera efter en hushållerska? Eller –
han fick en ingifvelse – rent af söka sig en sådan
för lifstiden, det vill säga en fru! Sätta in en
annons i »Dalköpingsposten» och se, hvad som
möjligen kunde bli följden af ett dylikt försök.
Beslut och handling äro ju ett hos mannen.
Han for upp från soffan. Pipan i vrån och fram
med skrifdonen! Snart låg annonsen prydligt
färdigskrifven.
»En stadgad medelålders man i god
samhällsställning önskar sig en ledsagarinna genom lifvet.
Ej under 35 år, huslig och med godt lynne, någon
förmögenhet önskvärd. Svar med fotografi eller
helst personligt sammanträffande inom 8 dagar.
X. Y. Z. p. r.»
*
Mamsell Kornelia satt just och fröjdade sin
själ med följetongen i »Dalköpingsposten» och höjde
en tacksam suck öfver att hjälten och hjältinnan
i densamma ändtligen besegrat alla
vedervärdigheter och lyckligt inlupit i äktenskapets sälla hamn,
då hon fick syn på denna annons.
Hon läste den en gång, hon läste den två.
Den var som insatt enkom för henne, tyckte hon.
Stadgad, medelålders, god samhällsställning. Just
en sådan man hade länge varit Kornelias hemliga
önskan. Och hon ägde ju precis de egenskaper
han fordrade hos sin blifvande maka! Huslig var
hon, och ett litet arf hade hon, som stod insatt i
en säker bank och förräntade sig bra. Godt lynne
var äfven en faktor, som Kornelia räknade sig till
godo. Det var naturligtvis helt och hållet Tobias’
fel, att hon ibland icke så alldeles med rätta kunde
sägas tillhöra de älskvärdas kategori.
Svensson brukade stundom säga, att systern
för länge sedan kommit på öfverblifna kartan. Men
här erbjöd sig ett tillfälle att visa honom, att han
misstagit sig som vanligt. Inte behöfde Kornelia
hela sitt lif gå och slita och släpa för honom!
Nej, hon skulle allt visa honom annat, hon!
Tobias skulle få se, att det fanns andra, som förstodo
uppskatta hennes rätta värde. Tobias skulle nog
sakna henne, när det var för sent!
Helst personligt sammanträffande – ja det
vore bäst, så kunde saken uppgöras med samma.
Efter mycken möda och stort besvär och
dussintals kasserade postpappersark låg slutligen
Kornelias svar färdigt.
»En dame af fin familie med alla de
egenskaper Ni i Eder annons fordrar hos Er blifvande
maka, önskar träffa Er i nämnda angelägenhet.
Som rendez-vous-plats får jag föreslå
stationsparken, mellersta soffan framför västra rundelen. På
lördag vid Stockholmstågets afgång skall Ni där
finna en dame med följande igenkänningstecken:
röda rosor i hatten, svart klädning och röd
parasoll. Evas dotter».
Det där ser riktigt fint ut tyckte mamsell
Kornelia, med välbehag betraktande sitt opus.
*
»Kunde du låta mig få häst och vagn att köra
in till staden i eftermiddag, Tobias?» frågade
Kornelia i sötsur ton vid middagsbordet. »Jag skall
in och pröfva min nya sommarklädning och måste
äfven göra en del uppköp för hushållet».
Svensson såg upp från grönsoppan. Helst
hade han velat fara ensam i dag, men det gjorde
ju egentligen ingenting, om Kornelia följde med.
Det var nog icke så utan, att han kände sig litet
ängslig, den gode Tobias, vid tanken på, hur
systern skulle taga den stora nyheten om hans
förestående förlofning med thy åtföljande bröllop.
Endast ett svar hade Svensson fått på sin annons,
men det var ju nog. Så slapp man komma i valet
och kvalet att välja, och den som svarat, tycktes
mena riktigt allvar.
Och henne skulle han råka i dag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:37:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/3/0614.html
