Hvar 8 dag / Årg. 3 (1901/1902) / 109 (1899-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7. Den 17 November 1901 - En barnens vän

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EN BARNENS VÄN.


Foto. Fredr. Riise, Köpenhamn.

        FRU AAGOT GJEMS-SELMER.

Vill man hos barnet skapa en sund själ i en
sund kropp, så måste A och O i uppfostran
bli – sanning.

Att icke gifva barnet verklig upplysning, då
det vänder sig till sin mor med frågor, som röra
lifvet, naturen och könens förhållande till hvarandra,
att på dessa punkter ge undvikande eller
vilseledande svar, måste vara bestämdt skadligt och
tvingar barnet att af andra personer skaffa sig
upplysning därom, ty ett barn som frågar, ger sig
aldrig utan att få ett svar. Får barnet ej ett
uppriktigt svar af sin mor, mister det förtroendet för
henne, och därmed är då själfva grunden till
uppfostran rubbad, ty det är ju dock modern, som
främst och i första hand bör leda barnet samt råda
det och klargöra ofvanberörda viktiga begrepp.

Detta är hufvudinnehållet af hvad en
varmhjärtad norsk föreläserska, fru Aagot Gjems-Selmer
vill inplanta hos våra mödrar på den
föredragsturné, hvilken hon f. n. företager i de
skandinaviska länderna.

Den som skrifver detta, hade tillfälle att höra
fru Selmer i Göteborg, och var det en verklig
högtid att följa hennes föredrag »Om vore børns
sedelige opdragelse». Vacker och imponerande i
sin charmanta, hvita dräkt kom hon emot oss,
själf verkande som en symbol för sanning och renhet.

Och när hon, efter en liten inledning på
stående fot om anledningen till sitt uppträdande som
föreläsarinna, slog sig ned vid bordet och började
tala, blef man helt betagen.

Tänk er en vacker kvinna, en vacker mor
tala vackert, varmt, med ett fulländadt språk,
ett fulländadt föredrag – och så detta ämne, som
ligger alla mödrar, alla föräldrar så om hjärtat –
hvad under då om den fulltaliga publik, som
samlats i K. F. U. M:s stora sal blef helt entusiastisk...

Fru Selmer drog främst i härnad mot de
rådande missförhållandena i det allmänna sedliga
tillståndet, och påvisade, hurusom detta kanske mest
berodde på, att vi ej gåfvo våra barn den
uppfostran, vi borde. Ingen förståndig människa
väntar att skörda något annat, än hvad hon sår; men
hur skola vi då kunna vänta att se sunda, sanna,
ärliga och behärskade människor växa upp, när vi
ej själfva äro det, ej lära våra barn att vara det?
Hon talade om, enkelt och lugnt, hur hon själf
meddelat sina barn det naturliga förloppet vid ett
lefvande väsens födelse, hur ett litet barn kommer
till världen, och hon gjorde detta så gripande
känsligt, fint och vackert, att hvarje mor säkert
kände med henne och önskade kunna tala så själf
med sina barn, lära dem förstå föräldraskapets
upphöjdhet och de smås eget innerliga samband
med far och mor.

Hela hennes föredrag var en kraftig predikan
och maning till alla vuxna och i synnerhet till alla
mödrar att höja oss, förädla oss själfva, adla
förhållandet mellan man och kvinna, så att vi i
andaktsfullt allvar blifva föräldrar till ett nyare,
renare, bättre släkte, att vi redan i moderlifvet
börja fostra det barn vi skola föda, till världen.

Hennes tro på uppfostran och dess makt var
stark, och ehuru kanske mången ej personligen
kan dela denna hennes starka vackra tro att kunna
så med ett verka reformerande, kan man dock ej
annat än skänka henne den största aktning och
beundran för hennes medryckande entusiasm, för
hennes goda vilja och ärliga uppsåt. Till fullo
måste man dock instämma i hennes rop på
sanning åt barnen, på kunskap åt dem i saker, som
röra deras egen kropp, deras eget väsen. Intet
bedrägeri, inga falska föreställningar!

Detta är ju föröfrigt något som alla
modernare pedagoger och hygieniker gått med på,
särskildt har hos oss d:r Karolina Widerström i
upprepade föredrag och artiklar sökt verka för en
naturligare uppfostran, och betonat vikten af
kunskapen om vår kropp, våra organ och deras
funktioner. Men fru Selmer förtjänar dock ett varmt
tack för det vackra och kraftiga inlägg hon
åstadkommit i den viktiga sak hon gjort till sin.

G. H.-L.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>