Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 14. Den 5 Januari 1902 - Axel Key +
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
AXEL KEY. +
Detta år har varit ett sorgens år så tillvida, att
vi under detsamma ha fått jorda många,
alltför många kunna vi tycka, af våra ädlaste och
bästa män. Och nu i årets elfte timma fogar den
obeveklige mannen Död till den föregående långa
och lysande raden af hädangångne ytterligare ett
af vår vetenskaps främsta namn: Axel Key.
De yttre konturerna af hans lif äro snart
nämnda:
Ernst Axel Henrik Key tillhörde Edshultsgrenen
af den urgamla skotska höglandsklanen MacKey, hvaraf
en ättling under trettioåriga kriget
inflyttade till Sverige. Han var född på Johannisberg i
Flisby i Småland den 25 okt. 1832. Sin undervisning
erhöll han i hemmet, tills han 1848 blef student i
Lund. Här ägnade han sig åt läkarevetenskapliga
studier, aflade 1855 medicine kandidatexamen, blef
1857 medicine licentiat och två år senare kirurgie
magister.
Sin första medicinska praxis utöfvade Key i
Göteborg som koleraläkare under 1853 års farsot.
1855 var han t. f. bataljonsläkare vid Kronprinsens
husarer och innehade sedermera åtskilliga
lasarettsförordnanden, till dess han 1862 utnämdes
till professor i patologisk anatomi vid Karolinska
institutet, hvilken befattning han redan förut någon
tid uppehållit. 1886 valdes han till institutets
rektor och kvarstod som sådan till år 1897, då han
vid uppnådd pensionsålder erhöll afsked från sitt
professorsämbete.
Under denna långa tid af 35 år var han obestridt
sin vetenskaps främste målsman i Skandinavien,
och en dryg del af hans rika och skiftande
lifsgärning har kommit denna lärarebefattning till
godo.
Keys inträde som målsman för den patologiska
anatomien inträffade under en särdeles lycklig
tidpunkt. Den patologiskt-anatomiska skolan
i Paris hade i början af århundradet för alla tider
lagt den patologiska anatomien som säker grundval
för den medicinska forskningen, och det
patologiskt-anatomiska studiet hade småningom i alla
andra kulturländer eröfrat samma dominerande
ställning. Genom Virchow hade på 1850-talet detta
studium ledts in på nya, fruktbringande banor, och
ingenstädes kunde man tillsluta ögonen för att
medicinen härigenom gick en ny æra till mötes.
Efter att ha aflagt läkareexamen styrde Key
också kosan utåt samt studerade först någon tid
för den framstående anatomen Max Schultze i Rom.
Lockad af ryktet om Virchows föreläsningar, drog
lian därefter till Berlin för att hos denne fräjdade
vetenskapsman vidare utbilda sig till patolog.
Återkommen till Stockholm utnämndes han 1862
till ordinarie professor och blef nu vårt lands förste
målsman för patologien såsom själfständigt läroämne
samt skaffade den en egen institution. Efter
många svårigheter och med anlitande af hela sitt
personliga inflytande lyckades han genom anslag
dels från riksdagen, dels från Stockholms
kommunalstyrelse åvägabringa de nödiga medlen och
åstadkomma en efter förhållandena präktig institution,
den första patologiska i Sverige, hvilken invigdes
1867
Det är hans grandliga förarbeten, som möjliggjorde,
att regeringen så tidigt föreslog och riksdagen
antog den patologiska institutionens fullständigande
med en fullgod bakteriologisk institution. Och detta
kraftiga initiativ har kommit de öfriga medicinska
fakulteterna till godo i deras bemödanden att nå
samma förmåner. Under tiden hade han bedrifvit en
omfattande vetenskaplig verksamhet, hvars resultat
han nedlagt i ett stort antal arbeten, bland hvilka
särskildt må nämnas hans i förening med prof.
Retzius utförda, ännu ej fullbordade, storartade
arbete öfver nervsystemets och bindväfvens anatomi,
för hvilket arbete författarne bl. a. erhöllo det
Monthyonska priset af Franska vetenskapsakademien.
Vidare bearbetade han viktiga frågor inom
svulstläran, särskildt att nämna hans undersökningar om
njurinflammationerna.
Axel Key var från sin tidigaste ungdom och
framgent under hela sin lefnad en varm vän af de
reformatoriska och frisinnade idéströmningar, som
gjorde sig gällande i hans samtid. Han var en
varm vän af den praktiska skandinavismen
och väsentligt häraf påverkades hans beslut att
sätta sig i spetsen för ett företag, som ända sedan
1869 och till kort före hans död mödosamt upptog
en ej ringa del af hans tid. Detta stora företag
var »Nordiskt Medicinskt Arkiv», som i en enda
publikation enat en stor del af det bästa, som de
fyra skandinaviska länderna under denna långa tid
inom medicinen alstrat. Samma kärlek till de
gemensamma skandinaviska intressena alstrade hans
lifliga deltagande i de skandinaviska
naturforskaremötena.
Detta frisinne fick också uttryck i hans
politiska åskådningar och ledde till, att han år 1880
valdes att i Andra kammaren representera Stockholms
stad. I riksdagen deltog han lifligt och
framgångsrikt, i behandlingen af sociala och
humanitära spörsmål, men den största betydelsen för hans
arbete fick det politiska uppdraget väl därigenom,
att detsamma designerade honom att deltaga i den
år 1882 tillsatta störa skolkommitténs arbeten.
Det behöfver knappt sägas, att Axel Key var
ledamot af en mängd lärda sällskap, så t. ex.
Vetenskapsakademien sedan 1871. Vetenskaps- och
Vitterhetssamhället i Göteborg invalde honom 1878.
Han blef fil. hedersdoktor vid Köpenhamns
universitets jubileum 1879 och var föremål för många
andra utmärkelser af vetenskaplig betydelse.
Däremot bar Axel Key inga ordnar. Han var en af
dem, hvilkas frisinne förbjöd mottagandet af dylika.
Såsom ett uttryck för Axel Keys uppfattning
af sin tid och dess kulturella sträfvanden och som
en karaktäristik af hans eget arbete i vetenskapens
och undervisningens tjänst, må till slut anföras
följande ord ur hans inledning till beskrifningen af
den patologiska institution han skapat:
»Vår tid skall icke lämna efter sig så många
stolta slott och storartade tämpel som de, hvilka
från förflutna tider till oss bära vittne om den
enskildes och om kyrkans praktlystnad, makt och
rikedom. Men ett bättre och mera fruktbringande arf
skall den lämna åt kommande generationer i de
mångfaldiga byggnader, hvilka den rest i
människokärlekens, i industriens och i vetenskapens namn,
till vårt släktes andliga och materiella lyftning och
förkofran. Dessa byggnader skola vittna om vår
tids djupt kända behof af ökadt vetande och om
dess sträfvan att sprida ut forskningens frukter, ej
till några få utkorade, utan till massorna, på det
de må genomtränga dem och verka lifgifvande i
alla riktningar af mänsklig verksamhet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
