Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 16. Den 19 Januari 1902 - Japans främste man - En hemsk järnvägsolycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JAPANS FRÄMSTE MAN.
MARKIS ITO: skaparen af det moderna japanska
käjsardömet och dess storartade utveckling.
Markis Ito, den store japanske statsmannen, skaparen af
det moderna Japanska käjsardömet, dess konstitution
och storartade utveckling, befinner sig som bekant f. n. på
en rundtur som omfattat Förenta staterna, Frankrike, Tyskland
och Ryssland. Öfver allt – och nu i dagarne senast i
England – har han mottagits med de största hedersbetygelser,
hvilka han också otvifvelaktigt förtjänar.
Markis Itos lif har föröfrigt varit rikt på växlingar och
omkastningar af allehanda slag, ja, till den grad, att det nästan
låter som en underbar saga...
Markis Ito tillhör en af Japans älsta och förnämligaste
feodala släkter. Hans släkt var den konservativaste bland
konservativa; själf var han uppfostrad i samma anda, och han
hatade också i sin ungdom västeländingarne och den
västerländska kulturens »inbrottsförsök» i Japan af hjärtans lust.
Följden häraf blef, att han invecklades som deltagare i en
främlingsfientlig, revolutionär sammansvärjning samt, då denna
upptäckes, måste fly från sitt fädernesland till – den
förhatliga västern Om denna äfventyrliga flykt, som Ito företog
tillsammans ned sin vän grefve Inoye, berättar han själf
följande:
»Vi båda ynglingar anlände till Nagasaki för att inskerpa
oss till England. Det enda engelska ord vi kunde var
»navigation» På sjöfartskontoret frågade man oss hvad vi ville.
Allt hvad vi kunde säga var »Navigation»! Man sände oss
ombord på ett fartyg och döm om var förvåning, då vi funnit,
att man inskeppat oss som simpla sjömän! Under hela resan
fingo vi skura däcken och arbeta alldeles som de andra. De
engelska sjömännen upptäckte snart, att vi hade pängar och
spelade af oss dessa, så när som på ett par dollars, hvilka vi
lyckades dölja.»
Med dessa två dollars stodo de två unga japanerna en
rägnig och stormig dag i London. Ingen vän var dem
tillmötes, utan hungriga, öfvergifna och nära förtviflan sökte de
upp en bagarbutik Inoye störtade in i butiken kastade sin
dollar på disken, grep ett bröd och sprang tillbaka till Ito,
utan att ens vänta på växelpängarne. Nästa dag kommo deras
japanska vänner och togo hand om dem. Detta var Itos entré
i den västliga civilisationens lif.
Men detta besök åstadkom en absolut förändriing i den
geniale unge japanens åskådningar. Lika intensivt, som han
förut afskytt den västerländska kulturen, lika varmt började
han nu beundra den och inse dess företräden. Och då han
återvändt till Japan, gjorde han sedan allt för att befordra den
i sitt fädernesland. Men klokt och konservativt anlagd, som
han för öfrigt är, insåg han, att Japan ej kunde moderniseras
pä en dag, såsom de värsta liberala ifrarne velat. Han har
fyra gånger varit premiärminister, och hans stoltaste gärning
var promulgeringen af »Käjsardömet Japans konstitution»,
hvilket blef hans fäderneslands första grundlag.
Föröfrigt har han äfven som statsman fått pröfva på lyckans
växlingar. Det var under hans egid, soin Japan förde det
lyckosamma kriget mot Kina, men han måste likväl se,
hurusom Ryssland, Frankrike och Tyskland nödgade japanerna
att till Kina återlämna segerns lön, den viktiga halfön
Liaotong. Han afgick då från premiärministerposten, men
innehade redan efter några år ånyo densamma, till dess han
förra sommaren föll på en finansfråga. För ögonblicket
deltager han sålunda icke aktivt i politiken, men man väntar
med säkerhet, att den raske sextiotvå-åringen vid sin
hemkomst snart åter skall ställa sin eminenta förmåga i
fäderneslandets tjänst.
Vi européer kunna ju blott nu, då han åter lämnar oss
önska honom ett hjärtligt »Lycka till!
–r–r.
-
EN HEMSK JÄRNVÄGSOLYCKA.
En i sitt slag lika hemsk som dessbättre
enastående järnvägsolycka ägde själfva julaftonen
rum i Liverpool, i det ett det elektiiska tåget, som
för tillfäll et befann sig i en tunnel, genom
kortslutning å ledningen fattade eld. Tåget stannade
naturligtvis inne i tunneln, som inom kort var ett
enda rök- och flamhaf. Innan man han göra något
för de olyckliga passagerarnes räddning voro sex
af dessa brända till döds och flera illa skadade.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
