Hvar 8 dag / Årg. 3 (1901/1902) / 6 (1899-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 19. Den 9 Februari 1902 - Sandhamn. Av E. A. S--th.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TULLFÖRVALTARE EKBOHRN I SANDHAMN.


MÄSTERLOTSEN SJÖBERG.

Måtte den tid ej vara allt for aflägsen när
våra efterkommande skåda tillbaka på oss med
ett medlidsamt leende beledsagadt af de orden:
»Stackars forfäder! Pengar och värdepapper, det
var deras guddom, och för den offrade de lifslust
och helsa, medmänniskors välfärd och egen moral
– allt»!

Ett offer på brådskans och fördärfvets altare
har helt nyligen blifvit lemnadt i Sandhamns
inlopp; ett offer af en stor ångare och ett tjugutal
landsmän; en hemsk tilldragelse, som stört mångens
julfrid och däribland säkerligen alla
Sandhamns-lotsarnes. Förr i tiden skulle denna händelse
troligen ej inträffat, man skulle, såsom bruket då var,
med Grönskärs fyr i Nord inväntat lotsarnes
ankomst – en tilldragelse, som min vi i detta
tillfälle kunde beräkna skulle inträffa om en half eller
en timme då man lenge observerat och besvarat
lotsbhåtens signaler. Men hvem har nu tid att
vänta en timme på lots!? Nej, full fart framåt under
alla omständigheter, till hamn eller – undergång.

Låtom oss emellertid ej dröja vid detta
sorgliga ämne, som under flera veckor utgjort ett
ständigt föremål för prässens pennor och
allmänhetens tungor. Det är allt för väl kändt, för att
någon ny dager skulle kunna kastas deröfver. Den
del af ångaren Polstjärnans rigg, som ännu finnes
öfver vattnet, de båda grofva järnmasternas toppar,
utgöra den enda vården öfver dem, som därunder
funnit sin graf – Låten dem hvila i ro!

Vi vända oss från döden till lifvet – lifvet i
Sandhamns, ett fiskläge liknande, koloni på några
hundra själar – man kunde nästan lika gärna
säga sälar, ty som sådana lefver det sträfsamma
släktet – det vill säga af hvad hafvet ger.

Aristokratien på platsen, liksom i allmänhet i


GATA I SANDHAMN

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>