Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 19. Den 9 Februari 1902 - Den heliga staden Lassa dit d:r Sven Hedin förklädd sökte framtränga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN HELIGA STADEN LASSA DIT D:R SVEN HEDIN FÖRKLÄDD SÖKTE FRAMTRÄNGA.
VY AF DEN HELIGA STADEN LASSA: Dalai Lamas palats.
Efter reproduktion af ett af de enda tvenne fotografier som finnas af staden, tillhörigt Svenska Sällskapet för Antropologi ocn Geografi.
Det var med stor och allmän glädje man af det
telegram, som för någon tid sedan anlände
till h. m:t konungen, erfor, att d:r Sven Hedin, vår
djärfve och ryktbare forskningsresande, efter en
mer än vanligt mödosam och äfventyrlig färd
genom Tibet, nu befann sig i säkerhet på indiskt
område.
Under denna sin färd gjorde d:r Hedin ett
försök att förklädd framtränga till Lassa, Tibets
hufvudstad och den buddhistiska världens medelpunkt.
Han lät sin stora karavan upprätta ett ståndläger
på 14 dagsresors afstånd från Lassa, samt bröt
upp den 27 jul, förklädd till burjat och endast
åtföljd af en burjatisk kosack samt den mongoliske
Laman.
Om denna äfventyrliga färd berättar d:r Hedin
själf i sitt i dagarne till konungen anlända bref
följande:
Redan andra natten öfverföllos vi af ett röfvarband och
förlorade de två bästa hästarne. Efter den betan hölls sträng
nattvakt – vi hade 3 timmar hvar under natten, tunga, långa
timmar, för den som icke är van att vakta hästar och mulor
i kolmörker och störtande rägn – rägntiden var nämligen
inne, och det hällrägnade natt och dag utan afbrott och värre
ju längre söderut vi kommo. Terrängen blef härigenom
vidrig, ofta voro vi nära att drunkna i dy. Så nådde vi bebodda
trakter, där nomadernas svarta tält ligga i dalmynningarna
och där betet på grund af mindre abs. höjd är godt, och här
frågade vi oss fram till en väg till Lassa. (Lama talar
tibetanska flytande och har varit i Lassa.)
Efter 9 långa dagsmarscher häjdades vi plötsligt en kväll
af tre höfdingar, som kommo till vårt tält och kategoriskt
förklarade, att vi voro deras fångar och hade att stanna här
– ett försök till flykt skulle kosta oss lifvet. Till en början
skulle vi afvakta ankomsten af provinsens (Nakktju) «bombo«
eller ståthållare, som blifvit underrättad. Nåväl, vi hade intet
annat val än att vänta i detta evigt skvalpande rägn, men
för öfrigt gick det ingen nöd på oss, allt hvad vi behöfde i
proviant ställdes till vårt förfogande, och från Lassa (fem små
dagsresor) hade ingått befallning, att någon betalning icke
fick tagas och att vi skulle behandlas med största hänsyn.
Trettiosju fångvaktare, beväpnade till tänderna, höllo reda
på oss natt och dag, om nätterna lyste deras rökiga eldar
kring vårt tält genom rägndusket. Icke utan oro åsågo vi
redan andra dagen, huru 53 beridna soldater med långa svarta
bössor samlades från alla håll och sedan i en flock redo åt
det håll, hvarifrån vi anländt. Jag fruktade, att det gällde ett
öfverfall på ståndlägret – hade de velat döda oss tre
pilgrimer, hade det ej behöfts så mycket folk, tyckte vi.
Efter fem dagars väntan kom Kambabombo af Nakktju
och bjöd oss genom sin mongoliske tolk på gästabud till sitt
tält, men jag lät svara honom, att jag ville honom ingenting,
och om han önskade träffa mig, tog jag emot när som hälst.
Följden var, att han en stund senare kom, åtföljd af en lysande
stab af 67 officerare och soldater. Alla voro iförda
högtidskläder, han själf bar en dräkt af gult siden, röd hufvudbonad,
gröna sammetsstöflar och red en grå mulåsna. Han sade mig
helt enkelt, att jag var engelsman och måste vända om – han
hade befallning från Lassa att se till, att jag ej ryckte en
tum närmare denna stad. Att en stor karavan varit i
antågande norrifrån, det hade man för längesedan hört af jakägare,
som sett oss – detta förklarar den ytterliga skärpa, hvarmed
Nakktjus norra gräns bevakades.
Hästar, får, proviant skänkte han oss och med en eskort
af 3 officerare och 20 man kavalleri anträdde vi återtåget, rätt
glada öfver att med lifvet hafva kommit ifrån äfventyret.
Lassa – »Guds hand» blef Tibets hufvudstad
i 7:de århundradet samt blef genom mongolernas
omvändelse till lamaismen (omkr 1577) den heliga
vallfartsort för en stor del af det inre Asien, som
det nu är. Först omkring midten af 17:de
århundradet blef det Dalai Lamas residens.
Staden har en nästan cirkelrund form och
var förr omgifven af murar, men drssa förstördes
under den kinesiska ockupationen 1722.
Befolkningen, som, inberäknadt det stora antalet munkar
och studerande i de närbelägna klostren, anses uppgå
till 80,000, omfattar jämte tibetaner ett stort antal
kineser och kasjmirer samt folk från Bertan, Nepal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
