Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 28. Den 13 April 1902 - Corrida de Toros. En spansk tjurfäktning skildrad af en svensk åskådare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina gångare framför presidentens loge, hvilken de
hälsa genom att aftaga sina plymagerade hattar.
Därpå göra de en rund kring arenan, hvarpå den
ene stiger utaf hästen för att af presidenten
mottaga nyckeln till tjurstallet, hvilken denne kastar
ned. Uppfångar mannen nyckeln i sin hatt, får han
25 pesetas i belöning.
Därefter rida de båda härolderna ut igen, nu
för att införa den glänsande »cuadrillan». Denna
består af alla deltagare i tjurfäktningen och
inkommer i följande ordning. Straxt bakom härolderna
»los Espadas» eller matadorerna, vanligen två eller
tre, hvilka det åligger att gifva tjuren dödsstöten.
Dessa äro liksom de tätt efter dem följande
»banderilleros» iklädda färgpräktiga, af guld och silfver
blixtrande dräkter. »Banderilleros» uppgift är att
med röda dukar reta tjuren och sedermera »sätta
banderillas», d. v. s. sticka de med en hulling
försedda, meterlånga käpparne, omvirade med kulört;
papper, i tjurens nacke. Efter dem följa »picadores»,
till häst, med långa spjut. Med dessa stickes
tjuren, för att han af smärtan skall blifva ännu
vildare. Slutligen komma »monos sabios» (de kloka
aporna), i eldröda skjortor klädda cirkusbetjänte,
införande trespann af mulåsnor, hvilka skola släpa
ut häst- och tjurkadavren.
Hela denna lysande skara tågar fram till
presidentlogen och gör sin reverence, hvarpå
matadorer, banderilleros och picadores fördela sig i
cirkusen, inväntande den första tjuren.
Folket sitter i andlös spänning, med blicken
riktad på porten, genom hvilken tjuren skall komma
in. Plötsligt uppslås porten på vid gafvel, och in
rusar en väldig tjur, mottagen af åskådarne med
det mest infernaliska väsen. Bländad af ljuset och
den brokiga församlingen tvärstannar det väldiga
djuret midt i arenan, blickande omkring sig med
vildt rullande ögon. Dock blott för ett par
sekunder! Uppretad af det vilda skränet, har han knappt
fått syn på banderilleros, hvilka vifta åt honom
med sina röda skynken, förrän han störtar sig åt
det hållet. Karlarne låta djuret komma alldeles
inpå sig, springa så vigt åt sidan, och tjuren borrar
rasande sina horn i den röda duken. När detta
spel pågått en stund, vidtager picadorernes uppgift.
På sina med förbundna ögon rundt omkring i
arenan posterade hästar sitta de med lansen i handen,
färdiga att, så snart tjuren af banderilleros lockats
i närheten utaf någon af dem, sticka honom.
Blödande och rasande störtar sig tjuren på sin
fiende och borrar sina horn i hästens sida, en, två
gånger, kastande honom i luften.
Picadoren har under tiden fallit af hästen och
drages snabbt undan af »monos sabios», ty röra sig
själf kan han knappt, då han under sin läderdräkt
är iförd en tung järnrustning. Det händer
naturligtvis ofta, att picadoren äfven får sätta lifvet till
eller blir farligt sårad, hvilket senare fall inträffade
vid den här omskrifna tjurfäktningen, i det
mannen kom emellan hästen och barrièren och af
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
