Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 28. Den 13 April 1902 - Två berömda Freiburgare. II. Heinrich Hansjakob.(Forts. fr. n:r 27)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TVÅ BERÖMDA FREIBURGARE.
Korrespondens till HVAR 8 DAG jämte fotografier stälda till vår korrespondents disposition
II. HEINRICH HANSJAKOB.
(Forts. fr. n:r 27.)
Hög och ståtlig i
sin sida talár
aftecknade sig gestalten
mot fönstret, när jag
efter ett något kärft
Stig på! trädde in i
rummet. En kort, skarp
blick sköt fram på min
ringa person bakom
glasögonen, och
kalotten rörde sig en
obetydlighet som svar på
min bugning.
- Fotografi ...
Nej ... kan inte med
det där.
Till all lycka var
det styggt väder
därute, och därför kunde
jag inte gärna bli
utkörd med detsamma.
Jag efterkom också
med tacksam
beredvillighet hvad jag tog
för en uppmaning att
sitta ner. Så började
förhöret, i hvilket jag,
trots den journalistiska
skepelse, hvilken jag
för tillfället iklädt mig,
nästan uteslutande hade
att fullgöra svarandens
åliggande. När jag med
ett »Auf Wiedersehen» afskedades, hade jag hunnit
absorbera rätt mycket af den trefna värme, som
rummet utstrålade. Dessutom hade jag det
åstundade porträttet på fickan.
Heinrich Hansjakob är domprost (Stadtpfarrer)
i Freiburg i/B. och dessutom en af Tysklands
populäraste och mest lästa folklifs- och
karaktärsskildrare. Det är helst och oftast »minnen» han skrifver
och han har också en ovanligt rik och skiftande
erfarenhet att ösa ur. Född 1837 är han son till en
bagare i Haslach och hade i denna lilla idylliska
Schwarzwaldstad under uppväxtåren många
originella och kraftfulla typer omkring sig, hvilka sedan
upprepade gånger gått igen i hans böcker. Då
hans stora begåfning alltmer trädde i dagen beslöts
det att han skulle studera och han kom till
Freiburg, till en början endast halft besluten att slå in
på den prästerliga banan. Slutligen mognade dock
hans målmedvetenhet, och han kunde skrifva hem
till sin mor, att nu hade han kommit öfverens med
sig själf att låta prästviga sig. – I slutet på
60-talat, under den stora skolstridens och
kulturkampens dagar, då staten ville fråntaga den
katolska kyrkan dess
envälde öfver skolan
och uppställde sin
fordran på att prästerna
skulle aflägga äfven en
för staten giltig
examen, kämpade den
unge pastorn på sin
kyrkas sida. Säga hvad
man vill om de
åsikter han förfäktade, den
frimodighet, med
hvilken han sade sin
mening, måste äfven hans
motståndare skänka sitt
erkännande. Han gick
i sin ifver understundom
så långt, att han
ett par gånger med
fästning fick försona
sin »vanvördnad» mot
staten och dess
ämbetsmän. – Sedan den
första stormen lagt sig,
togs emellertid
Hansjakob åter till nåder
och utnämndes till
kyrkoherde i Hagnau vid
Bodensjön. En tid
representerade han sitt
valdistrikt härnere i
Badens landtdag. Från
1884 är han domprost i
Freiburg, där han är en af dem som »göra» staden.
Freiburg vore inte längre riktigt Freiburg, om man
icke då och då finge se Hansjakobs resliga gestalt
och väldiga hatt.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
