Hvar 8 dag / Årg. 3 (1901/1902) / 655 (1899-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 41. Den 13 Juli 1902 - Automobiltäflan Paris—Wien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

AUTOMOBILTÄFLAN PARIS-WIEN.

Efter fotografier och korrespondens för HVAR 8 DAG.

För några dagar sedan ägde
den intressantaste täfling,
som någonsin skett på
automobilsportens område, rum. Det
var icke blott den ovanligt långa
distansen Paris—Wien, de höga
prisen, 1:sta pris 60,000 Fr., de
förnämsta af alla
automobiltäflare, bland de 218 anmälda lyste
sådana namn som Vanderbilt
och Rotschild, det var äfven en
strid mellan franska och tyska
automobilfirmor (hufvudsakligen
mellan de franska Renault,
Pauhard och Darracq och den tyska
Mercedes) ur hvilken de franska
hemförde en glänsande seger.
Att en dylik täflan skulle aflöpa
utan olycka var knappast att
vänta, särdeles beklagansvärd
är den 19-årige Durays död,
hvilken tillskrifves explosion af
bensinbehållaren. En
egendomlig tur hade Max hvilken vid
Pians i Österrike, där vägen gör en tvär böjning
mot norr, störtade 150 meter utan att blifva
allvarligt skadad. Hans 40 hästkrafter starka
automobil föll däremot i spillror. Den svåraste delen
af vägen torde ha varit Arlbergstrasse, färden från
Hospiz till S:t Anton, denna ovanligt branta väg,
måste anses såsom ett vågstycke. Snälltåget
tillryggalägger den 10 kilometer långa vägen genom
tunneln på 12 à 13 min.; automobilerna den öfver
berget sig sträckande 15 km. långa vägen på 19
minuter och detta vid en stigning af 12 %.
Täflingen gick öfver Bofort—Basel—Zürich—Insbruck
—Salzburg och det var i Basel som jag tidigt
en morgon hade nöjet se hetsjakten rusa förbi,

PARIS—WIEN PÅ AUTOMOBIL: Renault, 1:ste pristagare.

det kvarlämnar i örat ett oregelbundet sjungande
af Schterr—Schterr—Schterr—Pftt—Pftt—Töfftöfftöfftöff ...
Schweiz med sin starkt kuperade terräng hade
förklarat sig neutral och tillät endast en fart af 30
km. pr timme, hvilket icke hindrade kappkörarne
att i den vanliga vildsinta farten af 100 km. och
mera rusa fram, de fingo då emellertid vänta ut
den stadgade tiden vid kontrollstationerna. Högsta
iakttagna fart lär vara 120 km. pr timma som
baron de Knyff stundtals uppvisade; de Knyff
tillryggalade delen Paris—Belfort, 408 km., på 4 t.
6 1/2 min. eller en medelhastighet af 100 km.,
hvilket ju betydligt öfverskrider de snabbaste snälltåg.
Samme herre — äfven segrare vid den förut hållna
täflingen Paris—Bordeaux —
hade antagligen inkommit såsom
n:o 1, om icke ett hjul under
vägen sprungit sönder.
Pristagarne blefvo nu: 1) Marcel
Renault för en tid af 15 t. 37 m.,
2) Zborowski 15 t. 50 m., 3) H.
Farman 16 t. 5 m., 4) M. Farman
(segrare vid täflingen »norra
Frankrike rundt») 16 t. 11 m,
etc. Segraren vid förra
sommarens täflan Paris—Berlin,
Fournier inkom till följd af ett
missöde först som n:o 19 med
en tid af 20 t. 10 m. (I tiderna
är icke Schweiz inräknadt).

Detta rekord är det största
som hittills slagits och intressant
skall bli att se hur denna
kallblodighet, uthållighet och
påpasslighet i så ovanligt hög grad
fordrande sport, vidare skall
utveckla sig.

T. S.

Efter fotografi. PARIS—WIEN PÅ AUTOMOBIL: Zborowski, 2:dre pristagare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>