- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 3 (1901/1902) /
802

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 50. Den 14 September 1902 - HVAR 8 DAGS Novellblad. XXIII. Allmänheten och polisen. Humoresk av Barry Pain. - HVAR 8 DAGS sjätte täflan för amatörfotografer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


HVAR 8 DAGS NOVELLBLAD. XXIII.

ALLMÄNHETEN OCH POLISEN. Humoresk af Barry Pain. Öfvers. för HVAR 8 DAG.

Han var en stor lokalpatriot. Han kunde
bevisa den låga dödlighetsprocenten och hade ett godt
ord om dräneringen. Stadens vattenledningsvatten
var höjdt öfver allt beröm, det hade en auktoritet
förklarat och klimatet var förträffligt. Han
framhöll huru ovanligt fri från luffare och tiggare
staden blifvit på sistone. »Men det är ju ej att undra
på», tillade han, »ty sannerligen tror jag icke,
att vår poliskår faktiskt är den bästa i hela
kungariket.»

Mannen från hufvudstaden hade lyssnat med
liknöjd min och slutna ögon på den långa
harangen, man skulle kunna tro, att han somnat, men
den rykande cigarretten bevisade motsatsen — han
var endast förargad. Han öppnade ögonen.

»Nej», sade han. »Det går jag inte in på.
Poliserna här ge ej intryck af att vara mycket
bevändt med — jag tycker de äro rent af
häpnadsväckande enfaldiga.»

»Hör på, min herre», sade lokalpatrioten. »Hvad
har ni för rätt att säga så? Ni kom ju hit i
går. Huru i all världen kan ni veta någonting om
den saken?»

Mannen från hufvudstaden anmärkte att man
ibland kan få reda på ganska mycket under
tjugofyra timmar.

»Nå väl», sade lokalpatrioten, »jag är säker på,
att ni ej har kunnat snoka reda på något
ofördelaktigt om våra poliser. Men hvarför sjunger
ni ej rent ut? Hvad kan ni ha emot dem?»

»Ingenting särskildt», sade mannen från
hufvudstaden, »endast att jag icke känner mig riktigt
säker för dem — det är alltsammans. Jag skulle
nästan kunna hålla vad med hvem som helst att
jag under vägen från Storgatans ena ände till den
andra skulle blifva arresterad för ett brott, som jag
icke har begått.»

»Naturligtvis», svarade den andre, »om ni går
fram till en polis och säger honom, att ni begått
ett mord, och ert utseende i allmänhet ej motsäger
edra uppgifter, är det mycket möjligt att ni blir
tagen.»

»Jag skulle kunna lofva att ej gå fram till
någon polis och ej tilltala någon förrän jag blir
tilltalad af dem. Och jag skall ej säga dem att jag
begått något brott alls.»

»Och ni påstår, att ni lika väl skulle blifva
arresterad för ett brott, till hvilket ni vore totalt
oskyldig.»

»Jag är viss därpå. Men inte bör ni taga den
saken så illa vid er. Intet samhälle är väl utan
sina brister och —».

»Taga den illa vid mig?» afbröt lokalpatrioten.
»Det finns ej tillstymmelse till sanning i det där
påståendet. Poliserna här äro intelligenta män, och
jag är färdig slå vad med er om hundra kronor,
att de aldrig skulle kunna begå ett sådant
missgrepp.»

»Ni tar fel, min vän, men vi behöfva ju icke
tvista därom. Det är helt naturligt att ni skall
— — —»

»Nej, var så god! Antingen antar ni vadet
eller ock erkänner ni, att hvad ni sagt är bara
löst prat, och att ni ej känner det minsta till den
sak, hvarom ni yttrat er.»

Mannen från hufvudstaden log öfverlägset.

»Då antar jag ert vad», sade han. »Jag skall
blifva förd till vaktkontoret af en poliskonstapel
någon dag under loppet af nästa vecka och
anklagas för ett brott, som jag aldrig begått. Farväl.»

»Farväl!»

*



Något senare på dagen kom mannen från
hufvudstaden i sällskap med en snickare gående gatan
framåt och stannade framför ångvälten. Han pekade
på en lång rödmålad bräda, som var fästad
på ett par pålar tvärs öfver gatan, och på hvilken
stod måladt med stora bokstäfver: <sp>»Se upp för
ångvälten!»</i> Han båd snickaren göra en
alldeles likadan bräda, måla den och sedan söka få
den så smutsig och grådaskig som om den varit
använd. Snickaren gjorde stora ögon, men så tänkte
han: kanske den skall användas vid någon
teaterföreställning eller också har mannen sina idéer;
alltnog han betalar bra.

På bestämd dag såg man mannen från
hufvudstaden komma bärande på sin varningssignal för
stadens åkaredrängar och kuskar. Han väckte
allmän uppmärksamhet och pojkar svärmade omkring
honom som flugor.

Han vandrade sakta, ty pålen och brädan voro
tunga,

Den första polis han mötte gick rakt i fällan.
Mannen, som bar brädan, såg ju rätt respektabel
ut, och han ville ej visa sig onödigt sträng, men
något så i ögonen fallande fick ej passera.

»Ursäkta, min herre», sade han, »men det där
kan ej gå an. En allvarlig olycka kunde ju
inträffa genom att ni tagit bort den där brädan.
Naturligtvis är det bara ett skämt, men ni måste
genast bära den tillbaka till den plats där ni tog den.
De där pojkarne hjälpa er nog.»

»Nej, hvarken pojkarne eller jag bära tillbaka
brädan. Jag ämnar bära den längs hela Storgatan,
ända upp till höjden. Förstår ni?»

»Hör nu! Ni vill väl ej tvinga mig att göra,
hvad ni ej skulle tycka om.»

»Nej. Gå ni er väg och lägg er ej i andras
affärer.»

»Men nu bär det sig så, att detta är just min
affär», sade konstapeln och blef het af sig. »Det
skall ni snart få klart för er, om ni ämnar bråka
längre. Den där brädan är ej er egendom. Lägg
ned den!»

»Det bryr jag mig inte om», sade mannen från
hufvudstaden. Pojkarne jublade af förtjusning och
uppmanades hålla sig undan.

»Det här går för långt», sade konstapeln, »om
det varit efter en festmiddag, då skulle jag kunnat
förstå det. Men så här tidigt på morgonen — och
dessutom så oförskämd — det är ju ingen mening
med det. Följ nu bara lugnt med till den plats
där ni tog brädan. Ni behöfver den ju ej, och
ni vill väl ändå ej råka illa ut?»

»Skall jag behöfva ännu en gång upprepa hvad
jag sagt», sade mannen från hufvudstaden. »Det
måtte ni väl fått klart för er att jag ämnar göra
hvad jag vill med denna bräda, och ni har icke
alls med den att skaffa.»

»Jaså», sade poliskonstapeln, »då tar jag er med
till polisstationen för att ni stulit brädan.
Förstår ni?»

»Jag förstår och följer er med största nöje.»

Då de kommit fram stannade mannen.
»Kanhända», sade han, »att det kan intressera er att innan
vi gå in se kvitterad räkning från snickaren, som
gjort brädan åt mig. Det var ett vad och det
minsta jag kan göra är att erbjuda er att dela
vinsten. Tag med er brädan hem och låt er hustru
elda upp den.»

Polisen visade sig på det högsta uppbrakt öfver
skämtet.

»För resten gällde det hundra kronor och halfva
summan kommer på er del.»

Konstapeln fick brådtom att köra bort
småpojkarne.

»Undan med er eljes åka ni in allesammans.»

Pojkarne försvunno. Poliskonstapelns anlete sken
»Ja, jag trodde väl att det var fråga om något
sådant. Herrn skall ha tack!»

HVAR 8 DAGS sjätte täflan för amatörfotografer,

Resultatet af denna, med utomordentligt stort intresse
omfattade, täflan kommer att offentliggöras i häft. N:o 52.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:37:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/3/5016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free