Hvar 8 dag / Årg. 3 (1901/1902) / 816 (1899-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 51. Den 21 September 1902 - Amanda Janson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

AMANDA JANSON.

Foto. Florman, Stockholm. AMANDA JANSON, den lika talangfulla som fagra unga skådespelerskan vid Dramatiska teatern i Stockholm.

Bland Dramatiska teaterns yngre artister intager
fröken Amanda Janson en framstående plats, icke
blott på grund af sin skönhet — en egenskap, som
i vissa roller i särskildt den franska moderna
repertoaren och äfven i den klassiska öfver hufvud
taget är nästan oundgänglig, ifall någon illusion
skall uppnås — utan äfven till följd af sin talang,
hvilken till på köpet är stadd i framåtskridande.

Fröken Janson var 1890—92 elev vid Dramatiska
teatern och har allt sedan dess varit anställd
därstädes. Hon erhöll 1897 värdigheten af
»premieraktris». Bland de många roller hon utfört märkas
Emilia Galotti, Francillon, Inez i »Helgon eller
vansinnig», Hermione i »Filosofi och kärlek», Nina i
»Cremonesaren», Eva i »Den sönderslagna krukan»,
Camille i »Lek ej med kärleken!», Juliette i »Odette»,
prinsessan Gabrielle i »Rabagas», Militza i »För
kronan», Viola i »Trettondagsafton», Suzanne d’Ange i
»Falska juveler», den unga stenograffröken i
»Ungdomsvännen» m. fl.

Strålande vacker på scenen och alltid, när det
så passar sig i rollen, iförd högst eleganta och icke
sällan originella dräkter, skulle fröken Janson på
en af utlandets större scener vara vigd åt
utförandet af »de stora koketterna». På Dramatiska
teatern måste emellertid artisterna i allmänhet ägna sig
åt både den ena och den andra genren, och
sålunda har fröken Janson fått utföra roller af
ganska olika natur. Hon har sålunda i
»Ungdomsvänner» visat, att hon är mäktig framställa en
allvarlig och borgerlig karaktär, och hennes stillsamma
spelsätt i detta stycke var af mycket god verkan.

Som Viola i »Trettondagsafton» komma alla
fröken Jansons goda egenskaper till sin rätt. Hon är
där, som en kritiker sagt, »öm och trånande, vek
och skalkaktig, skälm och exalterad, bedårad och
bedårande», allt efter som rollen fordrar det Och
Suzanne d’Ange’s förkrossande roll, i »Falska
juveler», har den graciösa skådespelerskan äfven med
mycken smak uppburit på sina vackra skuldror, om
också denna roll, för att riktigt komma till sin rätt,
fordrar mera nyansering.

Det porträtt vi här lämna af den unga
skådespelerskan är, kan man väl säga, icke ofördelaktigt.
Men det är ändå icke på minsta sätt smickradt,
endast likt. O. R.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>