Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. Den 5 Oktober 1902 - HVAR 8 DAGS Novellblad. XXVI: »Öfverlistad» af C. Athcison
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAGS NOVELLBLAD. XXVI.
ÖFVERLISTAD. Novell af C. Atclüson. Öfversättning för HVAR 8 DAG.
För några år sedan berättade mig min vän,
detektivchefen, följande episod ur sitt skiftesrika lif.
Under vårt samtal hade jag nämligen nämnt,
att vissa personer, som äga kunskap om ännu
ouppdagade brott, veta att begagna sig häraf till att
tvinga den skyldige att begå ytterligare brottsliga
handlingar, hvilka de själfva äro för fega att begå.
»Ja», sade han, »jag skall berätta ett dylikt fall.»
För tio år sedan blef en skådespelare vid namn
Grim straffad för att ha bestulit kassören för det
sällskap han tillhörde. Han var en sådan mästare
i konsten att förkläda sig och lyckades så
fullständigt imitera direktören, att kassamannen utan
tvekan en afton lämnade hela kassan.
Efter utståndet straff kom han till staden M—
och stiftade där bekantskap med en person vid namn
Frankinson. En dag kom samtalet in på huru väl
uttänkta vissa brott voro.
»För länge sedan läste jag om er rättegång i
tidningarne», sade Frankinson, »och då jag erfor,
att ni kommit ut, beslöt jag mig för att uppsöka
er för att erbjuda er en liten affär, hvarmed ni
kunde tjäna nog för att lefva oberoende edra
återstående lefnadsdagar.»
•Grim tackade honom för vänligheten, men
till-lade att alla försök att reformera honom voro fruktlösa.
»Men härvidlag gäller det ett ytterst spännande
äfventyr på samma gång. Hvad skulle ni tycka
om att blifva gift med en älsklig flicka och få cirka
tiotusen kronor för besväret?»
»Förträffligt», sade Grim, »men olyckligtvis har
jag två hustrur förut, och det är nätt och jämt
jag klarar mig för dem.»
Frankinson visade honom då ett fotografi af en
utomordentligt vacker flicka.
»Men hvarför skall en så vacker flicka taga
en sådan galgfågel som jag? Det ligger någonting
under ett sådant förslag. Fram med det!»
»Den unga flickan, hvaxs porträtt jag visat er,
är min kusin. Hon har nyligen varit sjuk, och
då hon ännu är klen, har hennes bröllop blifvit
uppskjutet tills vidare. Detta bröllop får aldrig äga
rum, ty om hon dör ogift skall, enligt testamentet,
hennes egendomar tillfalla mig. Gifter hon sig,
disponerar hon öfver sina rikedomar som hon vill.»
»Naturligtvis vill ni komma åt pänningarne», sade
Grim, »men huru?»
»Jo», fortsatte Frankinson i hviskande ton, »jag
vill skaffa brudgummen, en mr Thomson, ur vägen
kvällen före brölloppet. Ni intar hans plats i
kyrkan följande dags morgon, förklädd så att ni på
pricken liknar honom. Ni gifter er med henne i
lians ställe, hvarpå ni går ut ett ögonblick och
försvinner. Sedan meddelar ni henne i ett bref hvad
slags person hon blifvit gift med. Då hon får veta
detta skall fruktan för att väcka skandal afhålla
henne från att förfölja er. Icke desto mindre skall
hennes sorg eventuellt ha sådan verkan, att jag får
en extra inkomst af 40,000 kr. pr år, och då kan
ni för ert besvär påräkna tio tusen kr.
Grim reste sig, räckte ut handen och sade:
»Ni vill förmå mig begå det mest kallblodiga
skurkstreck, som någonsin blifvit planlagdt, hvilket
skall vålla mig betydliga besvär — allt i afsikt att
moraliskt om ej juridiskt mörda en flicka — och för allt
detta bjuder ni endast tiotusen kronor.»
Frankinson gjorde otåligt några slag fram och
tillbaka i rummet. »Tolf tusen då!» utropade han.
Grim skakade på hufvudet.
Frankinson satte sig ned blek af vrede.
»Kanske jag kunde berätta er en liten historia»,
började han, och fortsatte utan att vänta på svar:
»För några tiotal år sedan kom en bokhållare en
dag in i ett bankkontor i L— och uppbar en
ganska stor summa på en förfalskad cheque. Några
månader senare försökte ban samma knep, men med
olycklig utgång. Han lyckades undkomma därigenom
att han slog den af banktjänstemännen, hvilken ville
gripa honom, till marken. Denne man var ni!»
Han tystnade och log då Grim blef förvirrad.
»Kanske tolf tusen vore nog nu?» sade han.
Grim svarade med en ursinnig ed. Denna
berättelse kastade dessutom ett så ofördelaktigt ljus
öfver hans förmåga, att han kände sig tvingad
antaga villkoren. Han lyckades komma in i
Thomsons klubb, och blef snart intim vän med denne.
För att visa Frankinson huru väl han lyckats
imitera sitt offer, gick han fjorton dagar senare hem
till denne förklädd till Thomson.
Utan att Frankinson misstänkte någonting
underhöll han sig som han trodde med Thomson, till
dess Grim själf afslöjade hvem han var. Flera
gånger besökte han sedan Frankinson för att, enligt
löfte, aflägga rapport, och denne visste aldrig
riktigt hvem som besökte honom, Thomson eller Grim.
Aftonen före bröllopsdagen var inne.
Frankinson gick orolig fram och åter i sitt rum. Slutligen
rusade han ut. Han hade ej hunnit långt förrän en
person grep honom i armen. Det var Grim.
»Är allt i ordning?» frågade Frankinson.
»Naturligtvis», svarade Grim skrattande.
De gingo upp till Frankinson där Grim berättade,
att han försäkrat sig om Thomsons person. Grim
fick enligt aftal halfva den lofvade pänningsumman.
. Följande morgon befann sig Frankinson bland
bröllopsgästerna och reste med dem till kyrkan. Sà
inträdde bruden och gick fram till koret. Hon såg
blek och lidande ut. Med satanisk glädje i ögonen
betraktade han bruden, hvilken blef allt mer orolig,
emedan brudgummen dröjde att infinna sig.
Plötsligen hördes en vagn köra fram, och
brudgummen kom inrusande, varm och upphettad.
Vigseln ägde rum, och den föregifne brudgummen
bortledde sin brud. Sedan de ankommit till
bröllopshuset gaf Frankinson tecken till Grim att draga sig
tillbaka. De möttes en stund senare då Grim mottog
slutlikvid för sitt brott och därjämte tusen kronor
extra, emedan han lyckats så bra.
Brefvet till bruden hade Grim redan afsändt,
sade han och han var nu redo att lämna landet.
Detta gladde Frankinson, ty trots sin
skurkaktighet började han känna motvilja mot en
person, som lät leja sig till ett så nedrigt brott. Da
skildes och Frankinson tillbrakte dagen på
klubben och aftonen på teatern. Då han frampå
morgonen hemkom och tände lampan, blef han
öfverraskad af att finna tvenne bref på sitt divanbord.
Det ena var från William Thomson, hvilken
meddelade att Grim för honom afslöjat hela hans så
diaboliskt grymma plan, och att de spelat komedi
i samförstånd för att lura honom. Äfven tillrådde
han Frankinson att sätta sin person i säkerhet, ty saken
var redan anmäld för detektiva polisen.
Det andra var från Grim och lydde: »Min herre!
Jag vill råda er att i framtiden ej söka skrämma
en man att begå ett brott, i synnerhet om denne
är slugare än ni. Om ni vill lyckas i edra
operationer, så använd subjekt, som äro lika stora
dum-hufvuden som ni själf.»
Han satt tyst en stund. Sedan han hämtat si <r
något, beslöt han sig för att följa Thomsons råd.
Han har sedermera ej synts till i landet.
En större litterär pristäflan kommer att i HVAR 8 DAGS nästa häfte, det 2:a af IV årgången, utlysas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
