Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. Den 12 Oktober 1902 - Konsul Axel Swartling. Af ...x—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANS JOHAN AXEL SWARTLING.
Det är ett långvarigt och dugande arbete, den
man, hvilkens bild i dag pryder vårt nummers
främsta sida, utfört, icke på den andliga odlingens fält,
utan på det praktiska lifvets område. Känd och
värderad icke blott inom det samhälle, han genom
födseln tillhör, utan äfven inom vidsträcktare
kretsar i vårt land, torde Axel Swartling ännu hinna
uträtta åtskilligt för sin fädernestad och sitt
fosterland gagnande och hedrande, innan hans dagars tal
är räknadt.
Mången, som kommit sig fram i världen, har
därför att tacka gynnsamma förhållanden, välvilliga
rekommendationer o. s. v. Och det kan måhända ock
sägas — utan att förringa Axel Swartlings förtjänster
— att äfven ban haft »tur» i lifvet. Men med
berättigad stolthet kan han ock säga sig vara en
»selfmade man» i detta ords bästa betydelse,
och föga anade han väl själf i yngre år, att han
en gång skulle intaga den framskjutna plats, som
aiu kommit honom till del. Hans första lefnadsbana
tydde icke heller därpå. Men ett naturligt ljust,
klart och skarpt förstånd, stor arbetsamhet, ett sinne,
■som icke lät sig nedslås af tillfälliga motgångar,
en ovanlig förmåga att snabbt och säkert sätta sig
in i för handen varande ärenden samt att aldrig
förlora ur sikte det eftertraktade målet voro
emellertid egenskaper, som icke kunde undgå att föra
honom framåt i lifvet.
Axel Swartling föddes den 18 mars 1840
i Norrköping. Föräldrarne voro handlanden Per
Johan Swartling och hans maka Maria Mathilda, född
Wefwer. Efter att hafva erhållit en grundläggande
allmänbildning vid elementarläroverket i nämnda stad
— en bildning, som han sedan genom själfstudium
betydligt utvidgat, — kom han 1855 i
sidenkramhandel, blef 1860 fabrikskassör och tjänstgjorde 1865
—70 som kassör i dåvarande Enskilda
Industribanken i Norrköping, hvarefter han innehade
kamrerare-befattningen i Norrköpings Enskilda bank till 1875,
då han utsågs till disponent för det stora Drags
aktiebolag, hvilken befattning han alltsedan
innehaft.
Som man finner, företer denna bana alls
ingenting i sig själft märkligt. Men det betydelsefulla
ligger i hvad han därunder uträttat i kommunalt och
politiskt hänseende.
Det är gifvet,, att en så betydande förmåga och
duglighet, som Axel Swartling besitter, samt den
verksamhetslust, som alltid kännetecknat honom, icke
kunde undgå att förr eller senare tagas i anspråk
inom hans kommun. Redan 1875 invaldes han i
Norrköpings Enskilda banks styrelse och blef där
1895 vice ordförande och 1898 ordförande. Hvad
han uträttat för bankens förkofran och bästa är nog
Icke litet; men mer känd af stadens invånare är
säkerligen hans verksamhet som kommunalman. År
1875 väldes han till stadsfullmäktig. Med sin mindre
vanliga lätthet att kläda sina tankar i ord, med sina
väl genomtänkta förslag och sina ständigt på det
allmännas bästa riktade sträfvanden vann han här snart
korporationens öra och gehör såsom en af dess mest
framstående medlemmar. Ett uttryck härför var hans
val till vice ordförande, hvilken post han innehade
åren 1887—97, samt år 1899 (efter konsul John
Philipsons död) till ordförande. Det är emellertid
ingalunda endast i stadsfullmäktiges sessionssal Axel
Swartling verkat för Norrköpings samhälle. Han har
Innehaft och innehar många andra uppdrag; så till
-ex. har han sedan 1877 varit medlem af styrelsen
för Norrköpings Sparbank, ledamot af styrelserna för
Lemmingska väfskolan och Tekniska elementarskolan,
sedan 1888 medlem af stadens skolråd och i denna
sin egenskap i hög grad bidragit till det välförtjänta
anseende Norrköpings folkskolor förvärfvat sig, o. s. v.
Det är ju vanligen så, att en mer framstående
och betydelsefull verksamhet inom det kommunala
lifvet är den rot, ur hvilken en mans politiska bana
spirar fram. Så äfven här. Ar 1884 utsågs Axel S.
till en af stadens representanter i riksdagens Andra
kammare, ett förtroendeuppdrag, som han alltsedan
innehaft. Att i detalj genomgå hans
riksdagsmannaverksamhet skulle varda för vidlyftigt. Men om
några data och förhållanden vilja vi dock här erinra.
1888—1889 invaldes han i konstitutionsutskottet samt
åren 1890, 1895—99 i bevillningsutskottet. Sedan 1898
har han varit Andra kammarens vice talman.
I hvilken anda Axel Swartling verkat inom
riksdagen torde vara för bekant att här behöfva
närmare beröras. Konservativ till sitt skaplynne, saknar
han dock därför helt naturligt ingalunda blick för
förändrade tidsförhållandens kraf; och allra minst kan
det falla honom in att söka häjda »utvecklingens lag.»
»Festina lente» är visserligen icke hans
valspråk; men han vill, att man först då skall gå framåt,
när man känner fast mark under fötterna. De
plötsliga sprången blindvis framåt är icke i hans smak,
men väl ett framåtskridande, som äger sammanhang
med och rot i en föregående utveckling. Det var
därför han på sin tid tog så liflig del i de
protektionistiska sträfvandena; det är af samma orsak, han nu
nyligen yrkat på rösträttsfrågans allvarliga lösning
och gjort betydelsefulla inlägg i arbetarspörsmål,
yrkanden och inlägg, som afsett icke den enskildes,
utan det helas, fosterlandets och alla dess inbyggares,
bästa. Det hör framtiden till att döma, i hvad mån
hans afsikt förverkligats.
En följd af Axel Swartlings
riksdagsmannaverksamhet och den duglighet, han därunder utvecklat,
torde ock hafva varit de många uppdrag att vara
ledamot af viktiga kommittéer, han erhållit. Bland sådana
må erinras om: kommittén om förlagsinteckning (1880
—81), industri- och handelskamrar (1884—85), nv
tulltaxa (1888—91), utställningen i Stockholm (1894),
mellanrikslagen (1895—96), svenska bestyreisen på
utställningen i Köpenhamn 1888 samt centralstyrelsen
för 1897 års allmänna konst- och industriutställning
i Stockholm.
Vända vi oss nu från den kommunala och
politiske mannen samt hans görande och låtande till
Axel Swartling som enskild person, må i främsta
rummet framhållas den sympati, hvarmed han som
sådan omfattas. Detta beror icke blott på det vinnande,
urbana sätt, som är honom medfödt, utan ock på
hans flärdlöshet, anspråkslöshet, öppenhet och
karaktärsfasthet, hans goda vilja och äfven förmåga att med
råd och dåd bistå sina medmänniskor och vara dem
nyttig. Det är detta, som icke blott hans närmaste vänner
och de, som kommit i intimare beröring med honom,
värdera, utan äfven de många hundra arbetare, som
mer eller mindre äro af honom beroende, veta att
djupt och riktigt uppskatta. Och för dessa sina
underlydande, hög som låg, är Axel Swartling icke blott
den i fråga om deras pliktuppfyllelse stränge och
nogräknade chefen, utan ock en välvillig och faderlig
vän, om hvilken de veta, att han, så långt det i
hans makt står, söker tillvarataga och befordra deras
berättigade intressen. Det är icke om alla
arbetsgifvare det vitsordet kan lämnas.
Att åtskilliga yttre utmärkelser tillfallit Axel
Swartling, behöfver knappt nämnas; han är emellertid
kommendör af Vasaorden, 1 klassen, samt riddare af
Nordstjärneorden och danska Dannebrogsorden.
Sedan 1865 gift med Mathilda Charlotta Stålilbom,
har Axel Swartling lyckan att äga ett icke blott till
det yttre komfortabelt och gediget, utan äfven till det
inre godt, fridfullt hem, där han efter dagens mödor
och sina mångahanda, skiftande bestyr kan få i
familjens sköte hämta vederkvickelse och nya krafter
till ett alltjämt fortsatt sträfsamt arbete i det
allmännas och enskildas tjänst. .. . x—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
